1 Huru kan någon av eder taga sig för, att när han har sak med en annan, gå till rätta icke inför de heliga, utan inför de orättfärdiga?

2 Veten I då icke att de heliga skola döma världen? Men om nu I skolen sitta till doms över världen, ären I då icke goda nog att döma i helt ringa mål?

3 I veten ju att vi skola döma änglar; huru mycket mer böra vi icke då kunna döma i timliga ting?

4 Och likväl, när I nu haven före något mål som gäller sådana ting, sätten I till domare just dem som äro ringa aktade i församlingen!

5 Eder till blygd säger jag detta. Är det då så omöjligt att bland eder finna någon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina bröder?

6 Måste i stället den ene brodern gå till rätta med den andre, och det inför de otrogna?

7 Överhuvud är redan det en brist hos eder, att I gån till rätta med varandra. Varför liden I icke hellre orätt? Varför låten I icke hellre andra göra eder skada?

8 I stället gören I nu själva orätt och skada, och detta mot bröder.

9 Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,

10 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel.

11 Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.

12 »Allt är mig lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är mig lovligt»; ja, men jag bör icke låta något få makt över mig.

13 Maten är för buken och buken för maten, men bådadera skall Gud göra till intet. Däremot är kroppen icke för otukt, utan för Herren, och Herren för kroppen;

14 och Gud, som har uppväckt Herren, skall ock genom sin kraft uppväcka oss.

15 Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det!

16 Veten I då icke att den som håller sig till en sköka, han bliver en kropp med henne? Det heter ju: »De tu skola varda ett kött.»

17 Men den som håller sig till Herren, han är en ande med honom.

18 Flyn otukten. All annan synd som en människa kan begå är utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egen kropp.

19 Veten I då icke att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i eder, och som I haven undfått av Gud, och att I icke ären edra egna?

20 I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i eder kropp.

1 Atreve-se algum de vós, tendo negócio contra outro, a ir a juízo perante os iníquos, e não perante os santos?

2 Porventura não sabeis que os santos julgarão o mundo? e se o mundo é julgado por vós, sois indignos de julgar as coisas mínimas?

3 Não sabeis que julgaremos os anjos, quando mais as coisas desta vida?

4 Portanto se tiverdes de julgar as coisas desta vida, constituis como juízes aqueles que são de mínima importância na igreja?

5 Digo-vos isto para vos envergonhar. É assim que não se pode achar entre vós um só homem sábio que possa julgar entre seus irmãos?

6 mas vai um irmão a juízo contra outro irmão, e isso perante os incrédulos?

7 É já, na verdade, uma grave perda para vós o terdes demandas uns com os outros. Por que não sofreis antes a injustiça? por que não vos deixais antes defraudar?

8 Pelo contrário vós mesmos sois os que fazeis injustiça e defraudais, e isto a irmãos.

9 Acaso não sabeis que os injustos não herdarão o reino de Deus? Não vos enganeis; nem fornicários, nem idólatras, nem adúlteros, nem efeminados,

10 nem sodomitas, nem ladrões, nem avarentos, nem bêbedos, nem maldizentes, nem roubadores herdarão o reino de Deus.

11 Tais fostes alguns; mas fostes lavados, mas fostes santificados, mas fostes justificados em o nome do Senhor Jesus Cristo e no Espírito do nosso Deus.

12 Todas as coisas me são lícitas, mas nem todas me convêm. Todas as coisas me são lícitas, mas eu não me deixarei dominar por nenhuma delas.

13 Os manjares são para o ventre, e o ventre para os manjares; mas Deus destruirá tanto aquele como a estes. Porém o corpo não é para a fornicação, mas para o Senhor, e o Senhor para o corpo;

14 Deus ressuscitou ao Senhor, e também nos ressuscitará a nós pelo seu poder.

15 Não sabeis que os vossos corpos são membros de Cristo? tirarei, pois, os membros de Cristo e fá-los-ei membros de uma prostituta? De modo nenhum.

16 Porventura não sabeis que aquele que se une com a prostituta, faz-se um corpo com ela? porque, disse, os dois serão uma só carne.

17 Mas aquele que se une ao Senhor é um espírito com ele.

18 Fugi da fornicação. Todo o outro pecado, qualquer que o homem cometer, é fora do corpo; mas aquele que comete fornicação, peca contra o seu próprio corpo.

19 Acaso não sabeis que o vosso corpo é santuário do Espírito Santo que habita em vós, o qual vos foi dado por Deus, e que não sois de vós mesmos?

20 Porque fostes comprados por preço, portanto glorificai a Deus no vosso corpo.