1 Då församlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: »Vi äro ju ditt kött och ben.

2 Redan för länge sedan, redan då Saul ännu var konung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har HERREN, din Gud, sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över mitt folk Israel.»

3 När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem där i Hebron, inför HERREN; och sedan smorde de David till konung över Israel, i enlighet med HERRENS ord genom Samuel.

4 Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det är Jebus; där befunno sig jebuséerna, som ännu bodde kvar i landet.

5 Och invånarna i Jebus sade till David: »Hitin kommer du icke.» Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad

6 Och David sade: »Vemhelst som först slår ihjäl en jebusé, han skall bliva hövding och anförare.» Och Joab, Serujas son, kom först ditupp och blev så hövding.

7 Sedan tog David sin boning i bergfästet; därför kallade man det Davids stad.

8 Och han uppförde befästningsverk runt omkring staden, från Millo och allt omkring; och Joab återställde det övriga av staden.

9 Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och HERREN Sebaot var med honom

10 Och dessa äro de förnämsta bland Davids hjältar, vilka gåvo honom kraftig hjälp att bliva konung, de jämte hela Israel, och så skaffade honom konungaväldet, enligt HERRENS ord angående Israel.

11 Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en hakmonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna på en gång.

12 Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en av de tre hjältarna.

13 Han var med David vid Pas-Dammim, när filistéerna där hade församlat sig till strid. Och där var ett åkerstycke, fullt med korn. Och folket flydde för filistéerna.

14 Då ställde de sig mitt på åkerstycket och försvarade det och slogo filistéerna; och HERREN lät dem så vinna en stor seger.

15 En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filistéer var lägrad i Refaimsdalen.

16 Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem.

17 Och David greps av lystnad och sade: »Ack att någon ville giva mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!»

18 Då bröto de tre sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men David ville icke dricka det, utan göt ut det såsom ett drickoffer åt HERREN.

19 Han sade nämligen: »Gud låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod, som hava vågat sina liv? Ty med fara för sina liv hava de burit det hit.» Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de tre hjältarna gjort.

20 Absai, Joabs broder, var den förnämste av tre andra; han svängde en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.

21 Han var dubbelt mer ansedd än någon annan i detta tretal, och han var deras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock icke.

22 Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl lejonet i brunnen.

23 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så reslig: fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dräpte honom med hans eget spjut.

24 Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.

25 Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första kom han icke. Och David satte honom till anförare för sin livvakt.

26 De tappra hjältarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem;

27 haroriten Sammot; peloniten Heles;

28 tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser;

29 husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;

30 netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;

31 Itai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja;

32 Hurai från Gaas' dalar; arabatiten Abiel;

33 baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;

34 gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;

35 harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;

36 mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;

37 Hesro från Karmel; Naarai, Esbais son;

38 Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;

39 ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare åt Joab, Serujas son;

40 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;

41 hetiten Uria; Sabad, Alais son;

42 rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och jämte honom trettio andra;

43 Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;

44 astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner;

45 Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;

46 Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma;

47 slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.

1 Congregou-se todo o Israel com Davi em Hebrom, dizendo: Nós somos teus ossos e tua carne.

2 Já dantes, ainda quando Saul era rei, eras tu o que fazias sair e entrar a Israel; e Jeová teu Deus te disse: Tu apascentarás o meu povo de Israel, e serás o seu condutor.

3 Todos os anciãos de Israel vieram ter com o rei em Hebrom, onde Davi fez aliança com eles diante de Jeová; e ungiram a Davi rei sobre Israel, conforme a palavra de Jeová por intermédio de Samuel.

4 Partiu Davi com todo o Israel para Jerusalém (que é Jebus); e estavam ali os jebuseus, habitantes da terra.

5 Disseram os habitantes de Jebus a Davi: Não entrarás aqui. Todavia Davi tomou a fortaleza de Sião, que é a cidade de Davi.

6 Davi disse: Aquele que primeiro ferir os jebuseus, será chefe e capitão. Subiu primeiro Joabe, filho de Zeruia, e foi feito chefe.

7 Davi habitou na fortaleza; por isso se lhe chamou a cidade de Davi.

8 Edificou a cidade ao redor, desde Milo ao redor; e Joabe reparou o resto da cidade.

9 Davi ia tornando-se cada vez mais forte; porque Jeová dos exércitos era com ele.

10 Ora, estes são os principais dos homens poderosos que Davi tinha, os quais, juntamente com todo o Israel, se mostraram fortes com ele no seu reino, para o fazerem rei, segundo a palavra de Jeová sobre Israel.

11 Este é o número dos homens poderosos que Davi tinha: Jasobeão, filho dum hacmonita, chefe dos trinta; este levantou a sua lança sobre trezentos, que matou duma só vez.

12 Depois dele Eleazar, filho de Dodô, aoíta, que era um dos três homens poderosos.

13 Este se achou com Davi em Pas-Damim, onde se ajuntaram os filisteus a dar batalha, num lugar em que havia um pedaço de campo cheio de cevada; o povo fugiu de diante dos filisteus.

14 Tiveram-se no meio do campo, e defenderam-no, e mataram aos filisteus; e Jeová os salvou com uma grande vitória.

15 Três dos trinta chefes desceram à penha a ter com Davi, e entraram na caverna de Adulão; e o exército dos filisteus estava acampado no vale de Refaim.

16 Davi estava nesse lugar forte, e a guarnição estava então em Belém.

17 Davi sentiu um grande desejo e disse: Quem me dera beber a água do poço de Belém, que está junto à porta!

18 Os três romperam pelo arraial dos filisteus, e tiraram água do poço de Belém, que estava junto à porta, tomaram dela e trouxeram a Davi; Davi, porém, não a quis beber, mas a derramou em libação a Jeová,

19 e disse: Não permita meu Deus que eu faça isso. Beberei eu o sangue destes homens que expuseram as suas vidas? pois com perigo das suas vidas a trouxeram. Portanto não a quis beber. Isto fizeram os três homens poderosos.

20 Abisai, irmão de Joabe, era chefe dos três; porque levantou a sua lança contra trezentos, e os matou, e teve nome entre os três.

21 Ele foi mais ilustre do que os três da segunda série, e foi feito o seu capitão; todavia não igualava aos primeiros três.

22 Benaia, filho de Joiada, filho dum homem de Cabzeel, valente e célebre por grandes feitos, matou dois filhos de Ariel de Moabe. Também desceu a uma cova onde matou um leão em tempo de neve.

23 Matou a um egípcio, cuja estatura era de cinco cúbitos e que tinha na mão uma lança como órgão do tear de tecelão; desceu contra ele com uma vara, arrancou a lança da mão do egípcio e o matou com a sua mesma lança.

24 Estas coisas fez Benaia, filho de Joiada, e teve nome entre os três homens poderosos.

25 Ele era mais ilustre do que os trinta, porém não igualava aos primeiros três. Davi o pôs sobre os da sua guarda.

26 Também os homens poderosos dos exércitos: Asael, irmão de Joabe, Elanã, filho de Dodô de Belém;

27 Samote, harorita, Helez, pelonita;

28 Ira, filho de Iques, tecoíta, Abiezer, anatotita;

29 Sibecai, husatita, Ilai, aoíta;

30 Maarai, netofatita, Helede, filho de Baaná, netofatita;

31 Itai, filho de Ribai de Gibeá, dos filhos de Benjamim, Benaia, piratonita;

32 Hurai, das torrentes de Gaás, Abiel, arbatita;

33 Azmavete, baarumita, Eliaba, saalbonita;

34 os filhos de Hasém, gizonita, Jônatas, filho de Sage, hararita;

35 Aião, filho de Sacar, hararita, Elifal, filho de Ur;

36 Héfer, mequeratita, Aías, pelonita;

37 Hezro, carmelita, Naarai, filho de Ezbai;

38 Joel, irmão de Natã, Mibar, filho de Hagri;

39 Zeleque, amonita, Naarai, berotita, escudeiro de Joabe, filho de Zeruia;

40 Ira, itrita, Garebe, itrita;

41 Urias, heteu, Zabade, filho de Alai;

42 Adina, filho de Siza, rubenita, chefe dos rubenitas, e com ele trinta;

43 Hanã, filho de Maaca, e Josafá, mitenita;

44 Uzia, asteratita, Sama e Jeiel, filhos de Hotão, aroerita;

45 Jediael, filho de Sinri e seu irmão Joá, tizita;

46 Eliel, maavita, e Jeribai e Josavias, filho de Elnão, e Itma, moabita;

47 Eliel, Obede e Jaasiel, mezobaíta.