1 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle bygga honom ett hus.

2 Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt, för sitt folk Israels skull.

3 Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David födde ännu flera söner och döttrar.

4 Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,

5 Jibhar, Elisua, Elpelet,

6 Noga, Nefeg, Jafia,

7 Elisama, Beeljada och Elifelet.

8 Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.

9 Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo plundringståg,

10 frågade David Gud: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?» HERREN svarade honom: »Drag upp; jag vill giva dem i din hand.»

11 Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade David: »Gud <b>har brutit ned</b> mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick det stället namnet <b>Baal-Perasim</b>.

12 De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.

13 Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.

14 När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: »Du skall icke draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå.

15 Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att slå filistéernas här.»

16 David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser.

17 Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät fruktan för honom komma över alla folk.

1 Hirão, rei de Tiro, enviou mensageiros a Davi, e cedros e pedreiros e carpinteiros para lhe edificarem uma casa.

2 Percebeu Davi que Jeová o tinha estabelecido como rei sobre Israel, porque o seu reino tinha sido muito exaltado por amor do seu povo de Israel.

3 Tomou ainda Davi em Jerusalém outras mulheres, e gerou ainda filhos e filhas.

4 Estes são os nomes dos filhos que lhe nasceram em Jerusalém: Samua, Sobabe, Natã e Salomão;

5 Ibar, Elisua e Elpelete;

6 Nogá, Nefegue e Jafia;

7 Elisama, Beeliada e Elifelete.

8 Quando os filisteus ouviram que Davi tinha sido ungido rei sobre Israel, subiram todos em busca de Davi; o que ouvindo Davi, saiu contra eles.

9 Ora os filisteus tinham vindo e feito uma arremetida no vale de Refaim.

10 Então Davi consultou a Deus, dizendo: Subirei contra os filisteus? e entregá-los-ás nas minhas mãos? Respondeu-lhe Jeová: Sobe, porque os entregarei nas tuas mãos.

11 Subiram a Baal-Perazim, e ali os feriu Davi, que disse: Por minha mão Deus fez brecha nos meus inimigos, como uma brecha feita por águas. Pelo que chamaram àquele lugar Baal-Perazim.

12 Ali deixaram os seus deuses, que, por ordem de Davi, foram queimados a fogo.

13 Tornaram os filisteus a fazer uma arremetida no vale.

14 De novo consultou Davi a Deus, que lhe disse: Não subirás após eles; retira-te, e vem contra eles por diante das balsamárias.

15 Quando ouvires o ruído de marcha nas copas das balsamárias, sairás à peleja; pois Deus saiu diante de ti para ferir o exército dos filisteus.

16 Fez Davi como Jeová lhe havia ordenado: e feriram o exército dos filisteus desde Gibeom até Gezer.

17 A fama de Davi espalhou-se por todas as terras; e Jeová fez que todas as nações tivessem medo dele.