1 Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte.

2 När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn.

3 Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.

4 Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:

5 Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler.

6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark.

7 På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:

8 »Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

9 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

10 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

11 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

12 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

13 I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

14 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

15 Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

16 på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.

17 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

18 han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'

19 Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.

20 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat.

21 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

22 'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.'

23 Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.

24 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.

25 Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar.

26 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.

27 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.

28 Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;

29 given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.

30 Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke.

31 Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!'

32 Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå;

33 ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.

34 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen,

35 och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.'

36 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!» Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.

37 Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna.

38 Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.

39 Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,

40 för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;

41 och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen.

42 Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.

43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.

1 Levaram a arca de Deus, e colocaram-na no meio da tenda que Davi tinha armado; e ofereceram holocaustos e ofertas pacíficas diante de Deus.

2 Tendo Davi acabado de oferecer os holocaustos e ofertas pacíficas, abençoou ao povo em nome de Jeová.

3 Distribuiu a todos de Israel um por um, tanto a homens como a mulheres, um pão, um pedaço de carne, e um cacho de passas.

4 Designou dentre os levitas os que haviam de ministrar diante da arca de Jeová, e de celebrar e louvar a Jeová e de lhe agradecer, a saber:

5 Asafe, o chefe, Zacarias, o segundo depois dele, Jeiel, Semiramote, Jeiel, Matitias, Eliabe, Benaia, Obede-Edom e Jeiel, com alaúdes e harpas, e Asafe com címbalos que soavam alto;

6 e os sacerdotes Benaia e Jaaziel tocavam continuamente as trombetas diante da arca da aliança de Deus.

7 Então nesse dia foi que Davi pela primeira vez ordenou que pelo ministério de Asafe e de seus irmãos, se dessem ações de graças.

8 Louvai a Jeová, invocai o seu nome; Fazei conhecidos entre os povos os seus feitos.

9 Cantai-lhe, cantai-lhe louvores; Falai de todas as suas obras maravilhosas.

10 Gloriai-vos no seu santo nome: Alegre-se o coração dos que buscam a Jeová.

11 Buscai a Jeová e a sua fortaleza, Buscai a sua face para sempre.

12 Lembrai-vos das obras maravilhosas que ele tem feito: Das suas maravilhas e dos juízos da sua boca,

13 Vós, semente de Israel, seu servo, Vós, filhos de Jacó, seus escolhidos.

14 Ele é Jeová nosso Deus: Os seus juízos estão em toda a terra.

15 Lembrai-vos para sempre da sua aliança: A palavra que prescreveu para mil gerações;

16 Da aliança que fez com Abraão, E do seu juramento a Isaque,

17 Ele a confirmou a Jacó como estatuto, A Israel como aliança eterna,

18 Dizendo: A ti te darei a terra de Canaã, A porção da vossa herança,

19 Sendo que éreis poucos em número, Sim, mui poucos, e peregrinos nela.

20 Andaram de nação em nação, E dum reino para outro povo.

21 A ninguém permitiu que lhes fizesse o mal, E por amor deles repreendeu a reis,

22 Dizendo: Não toqueis os meus ungidos, E não façais o mal aos meus profetas.

23 Cantai a Jeová, ó terra toda; Anunciai de dia em dia a sua salvação.

24 Publicai a sua glória entre as nações, As suas obras maravilhosas entre todos os povos,

25 Porque grande é Jeová, e mui digno de louvor: Ele é também mais temível do que todos os deuses.

26 Todos os deuses dos povos são ídolos, Mas Jeová fez os céus.

27 Honra e majestade acham-se diante dele, Fortaleza e alegria na sua morada.

28 Tributai a Jeová, ó famílias dos povos, Tributai a Jeová glória e fortaleza.

29 Tributai a Jeová a glória devida ao seu nome: Trazei uma oferta, e vinde à sua presença; Adorai a Jeová na beleza da santidade.

30 Trema diante dele toda a terra: O mundo se acha firmado, de maneira que se não pode mover.

31 Alegrem-se os céus e regozije-se a terra; Que digam entre as nações: Jeová reina.

32 Brama o mar e a sua plenitude, Exulte o campo e tudo quanto há nele;

33 Então as árvores do bosque cantarão de regozijo diante de Jeová, Porque ele vem julgar a terra.

34 Dai graças a Jeová, porque é bom; Pois a sua misericórdia dura para sempre.

35 E dizei: Salva-nos, ó Deus da nossa salvação, Ajunta-nos e livra-nos das nações, Para que demos graças ao teu santo nome, E exultemos em teu louvor.

36 Bendito seja Jeová, Deus de Israel, Desde a eternidade até a eternidade, Todo o povo disse: Amém, e louvou a Jeová.

37 Davi deixou ali perante a arca da aliança de Jeová a Asafe e seus irmãos, para ministrarem continuamente diante dela, segundo exigia a obra de cada dia;

38 também deixou a Obede-Edom com seus irmãos, em número de sessenta e oito; e a Obede-Edom, filho de Jedutum, e a Hosa, para serem porteiros:

39 e ao sacerdote Zadoque e aos sacerdotes, seus irmãos, diante do tabernáculo de Jeová, no alto que havia em Gibeom,

40 para oferecerem holocaustos a Jeová continuamente de manhã e de tarde sobre o altar de holocaustos, segundo tudo o que está escrito na lei que Jeová ordenou a Israel;

41 e juntamente com eles a Hemã, a Jedutum e aos mais que foram escolhidos, que foram nominalmente designados, para darem graças a Jeová, porque a sua misericórdia dura para sempre;

42 e com eles a Hemã e a Jedutum que tinham trombetas e címbalos para os que haviam de tocar alto, e instrumentos para os cânticos de Deus; e os filhos de Jedutum para serem porteiros,

43 Foi-se todo o povo cada um para sua casa; e voltou Davi para abençoar a sua casa.