1 Paulus, Kristi Jesu apostel, förordnad av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp,
2 hälsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron. Nåd, barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre!
3 Jag bjuder dig, nu såsom när jag for åstad till Macedonien, att stanna kvar i Efesus och där förmana somliga att icke förkunna främmande läror
4 eller akta på fabler och släktledningshistorier utan ände, som ju snarare vålla ordstrider än främja den Guds ordning som kommer till fullbordan i tron.
5 Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro.
6 Från dessa stycken hava somliga farit vilse och vänt sin håg till fåfängligt tal --
7 människor som vilja vara lärare i lagen, fastän de icke förstå ens vad de själva tala, eller vad de ting äro, som de med sådan säkerhet orda om.
8 Men vi veta att lagen är god, om man nämligen brukar den såsom lagen bör brukas,
9 och om man förstår detta, att lagen är till icke för rättfärdiga människor, utan för dem som trotsa lag och myndighet, för ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga människor, fadermördare och modermördare, för mandråpare,
10 för dem som öva otukt och onaturlig vällustsynd, för dem som äro människosäljare, lögnare, menedare eller något annat som strider mot den sunda läran --
11 detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens härlighet, varmed jag har blivit betrodd.
12 Vår Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag för att han har tagit mig i sin tjänst och funnit mig vara förtroende värd,
13 mig som förut var en hädare och förföljare och våldsverkare. Men barmhärtighet vederfors mig, eftersom jag icke bättre visste, när jag i min otro handlade så.
14 Och vår Herres nåd blev så mycket mer överflödande, med tron och kärleken i Kristus Jesus.
15 Det är ett fast ord och i allo värt att mottagas, att Kristus Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, bland vilka jag är den främste.
16 Men att barmhärtighet vederfors mig, det skedde just för att Kristus Jesus skulle främst på mig bevisa all sin långmodighet, och låta mig bliva en förstlingsbild av dem som skulle komma att tro på honom och så vinna evigt liv.
17 Men evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, vare ära och pris i evigheternas evigheter! Amen.
18 Att så förmana dem, det ålägger jag dig, min son Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. Må du i kraft av dem strida den goda striden,
19 rustad med tro och med ett gott samvete. Detta hava nu visserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom lidit skeppsbrott i tron.
20 Till dem höra Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat åt Satan, för att de skola bliva så tuktade, att de icke vidare smäda.
1 Paulo, apóstolo de Cristo Jesus segundo o mandado de Deus nosso Salvador e de Cristo Jesus nossa esperança,
2 a Timóteo, meu verdadeiro filho na fé: Graça, misericórdia e paz da parte de Deus Pai e da de Cristo Jesus nosso Senhor.
3 Como te roguei que ficasses em Éfeso, quando eu partia para Macedônia, para admoestares a alguns que não ensinassem doutrina diversa,
4 nem se preocupassem com fábulas e genealogias intermináveis, as quais antes provocam discussões que dispensação de Deus, que se funda na fé; assim o faço agora.
5 Mas o fim desta admoestação é o amor que procede de um coração puro, de uma consciência boa e de uma fé não fingida;
6 das quais coisas tendo-se desviado alguns, se entregaram a discursos vãos,
7 querendo ser doutores da lei, embora não compreendam nem o que dizem, nem o que afirmam.
8 Não ignoramos, porém, que a Lei é boa, se alguém usar dela legitimamente,
9 sabendo isto, que as leis não são feitas para o justo, mas para libertinos e insubordinados, para ímpios e pecadores, para depravados e profanos, para parricidas e matricidas, para assassinos,
10 fornicários, sodomitas, roubadores de homens, mentirosos, perjuros, e para tudo o que é contra a sã doutrina,
11 segundo o Evangelho da glória do Deus bendito, que me foi confiado.
12 Graças dou àquele que me fortaleceu, a Cristo Jesus nosso Senhor, pois me julgou fiel, pondo-me no ministério,
13 ainda que eu era outrora blasfemo, perseguidor e injuriador. Mas alcancei misericórdia, porque o fiz por ignorância, na incredulidade,
14 e a graça de nosso Senhor superabundou com a fé e amor que é em Cristo Jesus.
15 Fiel é esta palavra e digna de toda a aceitação, que Cristo Jesus veio ao mundo para salvar os pecadores, dos quais o primeiro sou eu.
16 Mas por isso alcancei misericórdia, a fim de que em mim, sendo o principal, Cristo Jesus manifestasse toda a sua longanimidade, de modo que eu servisse de exemplo àqueles que hão de crer nele para a vida eterna.
17 Ora, ao Rei dos séculos, imortal, invisível, o único Deus, seja honra e glória pelos séculos dos séculos. Amém.
18 Esta admoestação te dirijo, Timóteo, filho meu, de acordo com as profecias de que foste objeto, para que por elas pelejes uma boa peleja,
19 conservando a fé e uma boa consciência, a qual alguns, tendo-a repelido, naufragaram na fé,
20 e entre estes Himeneu e Alexandre, os quais entreguei a Satanás, para que aprendam a não blasfemar.