1 Jag skulle önska att I villen hava fördrag med mig, om jag nu talar något litet efter dårars sätt. Dock, I haven helt visst fördrag med mig.

2 Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru.

3 Men jag fruktar att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus.

4 Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl.

5 Jag menar nu att jag icke i något stycke står tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».

6 Om jag än är oförfaren i talkonsten, så är jag det likväl icke i fråga om kunskap. Tvärtom, vi hava på allt sätt, i alla stycken, lagt vår kunskap i dagen inför eder.

7 Eller var det väl en synd jag begick, när jag för intet förkunnade Guds evangelium för eder och sålunda ödmjukade mig, på det att I skullen bliva upphöjda?

8 Andra församlingar plundrade jag, i det jag, för att kunna tjäna eder, tog lön av dem.

9 Och när jag under min vistelse hos eder led brist, låg jag ändå ingen till last; ty den brist jag led avhjälptes av bröderna, när de kommo från Macedonien. Ja, på allt sätt aktade jag mig för att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta mig därför.

10 Så visst som Kristi sannfärdighet är i mig, den berömmelsen skall icke få tagas ifrån mig i Akajas bygder.

11 Varför? Månne därför att jag icke älskar eder? Gud vet att jag så gör.

12 Och vad jag nu gör, det skall jag ock framgent göra, för att de som trakta efter tillfälle att bliva likställda med oss i fråga om berömmelse skola genom mig berövas tillfället därtill.

13 Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar.

14 Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel.

15 Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras ände skall svara emot deras gärningar.

16 Åter säger jag: Ingen må mena att jag är en dåre; men om jag vore det, så mån I ändå hålla till godo med mig -- låt vara såsom med en dåre -- så att ock jag får berömma mig något litet.

17 Vad jag talar, då jag nu med sådan tillförsikt berömmer mig, det talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter dårars sätt.

18 Då så många berömma sig på köttsligt vis, vill ock jag berömma mig;

19 I haven ju gärna fördrag med dårar, I som själva ären så kloka.

20 I fördragen ju, om man trälbinder eder, om man utsuger eder, om man fångar eder, om man förhäver sig över eder, om man slår eder i ansiktet.

21 Till vår skam måste jag tillstå att vi för vår del hava »varit för svaga» till sådant. Men eljest, vadhelst andra kunna göra sig stora med, det kan också jag göra mig stor med -- om jag nu får tala efter dårars sätt.

22 Äro de hebréer, så är jag det ock. Äro de israeliter, så är jag det ock. Äro de Abrahams säd, så är jag det ock.

23 Äro de Kristi tjänare, så är jag det ännu mer -- om jag nu får tala såsom vore jag en dåre. Jag har haft mer arbete, oftare varit i fängelse, fått hugg och slag till överflöd, varit i dödsnöd många gånger.

24 Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag, på ett när.

25 Tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på djupa havet.

26 Jag har ofta måst vara ute på resor; jag har utstått faror på floder, faror bland rövare, faror genom landsmän, faror genom hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på havet, faror bland falska bröder --

27 allt under arbete och möda, under mångfaldiga vakor, under hunger och törst, under svält titt och ofta, under köld och nakenhet.

28 Och till allt annat kommer det, att jag var dag är överlupen, då jag måste hava omsorg om alla församlingarna.

29 Vem är svag, utan att också jag bliver svag? Vem kommer på fall, utan att jag bliver upptänd? --

30 Om jag nu måste berömma mig, så vill jag berömma mig av min svaghet.

31 Herren Jesu Gud och Fader, han som är högtlovad i evighet, vet att jag icke ljuger.

32 I Damaskus lät konung Aretas' ståthållare sätta ut vakt vid damaskenernas stad för att gripa mig;

33 och jag måste i en korg släppas ned genom en öppning på muren och kom så undan hans händer.

1 Oxalá que suportásseis um pouco de insipiência da minha parte; mas de fato me suportais.

2 Pois vos zelo com zelos de Deus, porque vos desposei com um só esposo, para vos apresentar a Cristo como uma virgem pura;

3 temo, porém, que, como a serpente enganou a Eva com a sua astúcia, assim sejam corrompidos os vossos pensamentos, e se apartem da sinceridade e da pureza para com Cristo.

4 Na verdade, se aquele que vem, prega outro Jesus, o qual não pregamos, ou se recebeis um espírito diferente do que recebestes, ou se um Evangelho diferente do que aceitastes, bem o suportais.

5 Julgo que em nada tenho sido inferior aos maiores dentre os apóstolos.

6 Mas ainda que sou rude na palavra, não o sou todavia na ciência; de todos os modos, porém, vos temos feito isto patente em tudo.

7 Porventura cometi eu pecado, humilhando-me, para que vós fôsseis exaltados, por que vos evangelizei as boas novas de Deus gratuitamente?

8 Despojei outras igrejas, recebendo delas salário para vos poder servir,

9 e quando estava convosco e tinha necessidades, não me fiz pesado a ninguém; pois os irmãos, quando vieram da Macedônia, supriram o que me faltava; e em tudo me guardei e guardarei de vos ser pesado.

10 Como a verdade de Cristo está em mim, não me será tirada esta glória nas regiões da Acaia.

11 Por quê? será por que não vos amo? Deus o sabe.

12 Mas o que faço, isso farei, para cortar a ocasião aos que desejam ocasião, a fim de que naquilo de que se gloriam, sejam achados assim como nós.

13 Pois tais homens são falsos apóstolos, trabalhadores dolosos, transformando-se em apóstolos de Cristo.

14 Não é de admirar; pois o próprio Sanatás se transforma em anjo de luz.

15 Portanto não é grande coisa se também os seus ministros se transformam como em ministros de justiça; e o fim deles será conforme as suas obras.

16 Outra vez digo, ninguém pense que sou insensato; mas se assim pensais, todavia recebei-me como insensato, para que eu também me glorie um pouco.

17 O que falo, não o falo segundo o Senhor, mas como por insensatez, nesta confiança de gloriar-me.

18 Desde que muitos se gloriam segundo a carne, eu também me gloriarei.

19 Sendo vós sábios, com prazer suportais os insensatos;

20 pois se alguém vos escraviza, se alguém vos devora, se alguém se apodera de vós, se alguém se exalta sobre vós, se alguém vos dá na cara, o suportais.

21 Falo com vergonha, como se nós fôssemos fracos. Mas naquilo em que alguém se faz ousado, com insensatez falo, também eu sou ousado.

22 São hebreus? também eu. São israelitas? também eu. São descendentes de Abraão? também eu.

23 São ministros de Cristo? falo como fora de mim, eu ainda mais; em trabalhos muito mais, muito mais em prisões, em açoites sem medida, em mortes muitas vezes.

24 Dos judeus cinco vezes recebi quarenta açoites menos um,

25 três vezes fui açoitado com varas, uma vez apedrejado, três vezes naufraguei, um dia e uma noite passei no abismo;

26 muitas vezes estive em jornadas, em perigos de rios, em perigos de salteadores, em perigos da minha raça, em perigos dos gentios, em perigos na cidade, em perigos na solidão, em perigos no mar, em perigos entre falsos irmãos;

27 em trabalho e fadiga, em vigílias muitas vezes, com fome e sede, em jejuns muitas vezes, em frio e nudez;

28 além das coisas exteriores, há o que pesa sobre mim diariamente, o cuidado de todas as igrejas.

29 Quem enfraquece, que eu não enfraqueça? quem é levado a tropeçar, que eu não me abrase?

30 Se é necessário gloriar-me, gloriar-me-ei das coisas da minha fraqueza.

31 O Deus e Pai do Senhor Jesus, que é bendito para sempre, sabe que não minto.

32 Em Damasco o etnarca do rei Aretas guardava a cidade dos damascenos, para me prender;

33 e numa alcofa me desceram por uma janela da muralha abaixo, e assim escapei das suas mãos.