1 Men i det sjunde året tog Jojada mod till sig och förband sig med underhövitsmännen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son.

2 Dessa foro därefter omkring i Juda och församlade leviterna ur alla Juda städer, så ock huvudmännen för Israels familjer. Och när de kommo till Jerusalem,

3 Slöt hela församlingen i Guds hus ett förbund med konungen. Och Jojada sade till dem: »Konungens son skall nu vara konung, såsom HERREN har talat angående Davids söner.

4 Detta är alltså vad I skolen göra: en tredjedel av eder, nämligen de präster och leviter som hava att inträda i vakthållningen på sabbaten, skall stå på vakt vid trösklarna

5 och en tredjedel vid konungshuset och en tredjedel vid Jesodporten; och allt folket skall vara på förgårdarna till HERRENS hus.

6 Dock må ingen annan än prästerna och de tjänstgörande leviterna gå in i HERRENS hus; dessa må gå in, ty de äro heliga. Men allt det övriga folket skall iakttaga vad HERREN har bjudit dem iakttaga.

7 Och leviterna skola ställa sig runt omkring konungen, var och en med sina vapen i handen; och om någon vill tränga sig in i huset, skall han dödas. Och I skolen följa konungen, vare sig han går in eller ut.»

8 Leviterna och hela Juda gjorde allt vad prästen Jojada hade bjudit dem, var och en av dem tog sina män, både de som skulle inträda i vakthållningen på sabbaten och de som skulle avgå därifrån på sabbaten, ty prästen Jojada lät ingen avdelning vara fri ifrån tjänstgöring.

9 Och prästen Jojada gav åt underhövitsmännen de spjut och de sköldar av olika slag, som hade tillhört konung David, och som funnos i Guds hus.

10 Och han ställde upp allt folket, var och en med sitt vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen.

11 Därefter förde de ut konungasonen och satte på honom kronan och gåvo honom vittnesbördet och gjorde honom till konung; och Jojada och hans söner smorde honom och ropade: »Leve konungen!»

12 När Atalja nu hörde folkets rop, då de skyndade fram och hyllade konungen, gick hon in i HERRENS hus till folket.

13 Där fick hon då se konungen stå vid sin pelare, nära ingången, och hövitsmännen och trumpetblåsarna bredvid konungen, och fick höra huru hela folkmängden jublade och stötte i trumpeterna, och huru sångarna med sina instrumenter ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: »Sammansvärjning! Sammansvärjning!»

14 Men prästen Jojada lät underhövitsmännen som anförde skaran träda fram, och han sade till dem: »Fören henne ut mellan leden, och om någon följer henne, så må han dödas med svärd.» Prästen förbjöd dem nämligen att döda henne i HERRENS hus.

15 Alltså grepo de henne, och när hon hade kommit fram dit där Hästporten för in i konungshuset, dödade de henne där.

16 Och Jojada slöt ett förbund mellan sig och allt folket och konungen, att de skulle vara ett HERRENS folk.

17 Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ned det och slog sönder dess altaren och bilder; och Mattan, Baals präst, dräpte de framför altarna.

18 Därefter ställde Jojada ut vakter vid HERRENS hus och betrodde detta värv åt de levitiska prästerna, dem som David hade indelat i klasser för tjänstgöringen i HERRENS hus, till att offra brännoffer åt HERREN, såsom det var föreskrivet i Moses lag, med jubel och sång, efter Davids anordning.

19 Och han ställde dörrvaktarna vid portarna till HERRENS hus, för att ingen skulle komma in, som på något sätt var oren.

20 Och han tog med sig underhövitsmännen och de förnämsta och mäktigaste bland folket och hela folkmängden och förde konungen ned från HERRENS hus, och de gingo in i konungshuset genom Övre porten; och de satte konungen på konungatronen.

21 Och hela folkmängden gladde sig, och staden förblev lugn. Men Atalja hade de dödat med svärd.

1 No sétimo ano animou-se Joiada, e entrou em aliança com os centuriões, Azarias, filho de Jorão, Ismael, filho de Joanã, Azarias, filho de Obede, Maaséias, filho de Adaías, e Elisafate, filho de Sicri.

2 Estes percorreram a Judá e congregaram os levitas de todas as cidades de Judá e os cabeças das famílias de Israel, e vieram para Jerusalém.

3 Toda a congregação fez uma aliança com o rei na casa de Deus. Joiada disse-lhes: Eis que o filho do rei reinará, como falou Jeová a respeito dos filhos de Davi.

4 Isto é o que haveis de fazer: uma terça parte de vós que entrardes no sábado, a saber, dos sacerdotes e dos levitas, servirá de guardas das portas;

5 outra terça parte estará junto à casa do rei; e a outra terça parte à porta do Fundamento; e todo o povo estará nos átrios da casa de Jeová.

6 Não entre, porém, nenhum outro na casa de Jeová, senão os sacerdotes e os levitas que estão de serviço; estes entrarão, porque são santos. Mas todo o povo formará a guarda de Jeová.

7 Os levitas cercarão o rei de todos os lados, tendo cada um na mão as suas armas; e todo o que entrar na casa, seja morto: acompanhai o rei quando entrar e quando sair.

8 Fizeram os levitas e todo o Judá conforme tudo o que o sacerdote Joiada ordenou. Tomou cada um os seus homens, tanto os que haviam de entrar no sábado como os que haviam de sair no sábado; pois o sacerdote Joiada não despediu as turmas.

9 Também o sacerdote Joiada entregou aos centuriões as lanças, os paveses e os escudos que tinham pertencido ao rei Davi, os quais estavam na casa de Deus.

10 Dispôs todo o povo, cada um com as suas armas na mão, desde o lado direito da casa até o lado esquerdo da casa, perto do altar e da casa, ao redor do rei.

11 Então tiraram para fora o filho do rei, puseram-lhe na cabeça a coroa, deram-lhe o testemunho e constituíram-no o rei. Joiada e seus filhos ungiram-no, e disseram: Viva o rei.

12 Ouvindo Atália a voz do povo, da guarda e dos que louvavam o rei, veio ter com o povo na casa de Deus.

13 Olhou, e eis que o rei estava junto à sua coluna, à entrada, e os capitães e as trombetas perto do rei; todo o povo da terra se regozijava e tocava as trombetas. Também os cantores tocavam instrumentos de música, e guiavam nos cânticos de louvor. Então Atália rasgou os seus vestidos e disse: Traição! traição!

14 O sacerdote Joiada tirou para fora os centuriões que estavam sobre o exército e disse-lhes: Tirai-a para fora por entre as fileiras: quem a seguir, seja morto a espada, pois disse o sacerdote: Não a mateis na casa de Jeová.

15 Abriram-lhe passagem; e ela se foi à entrada da porta dos cavalos que dá para a casa do rei, onde a mataram.

16 Joiada fez uma aliança entre si e o povo todo e o rei para serem o povo de Jeová.

17 Todo o povo foi à casa de Baal, derrubaram-na, despedaçaram os altares e as imagens e mataram a Matã, sacerdote de Baal, diante dos altares.

18 Joiada pôs os ofícios da casa de Jeová sob a direção dos levitas sacerdotes, a quem Davi tinha distribuído na casa de Jeová, para oferecerem com regozijo e com cânticos os holocaustos de Jeová, como está escrito na lei de Moisés, segundo a ordem de Davi.

19 Colocou porteiros às portas da casa de Jeová, para que nela não entrasse ninguém que de qualquer forma fosse imundo.

20 Tomou os centuriões, os nobres, os governadores do povo, e todo o povo da terra, e conduziu ao rei da casa de Jeová; passaram pela porta superior para a casa do rei, e fizeram sentar o rei no trono do reino.

21 Assim se regozijou todo o povo da terra, e estava em paz a cidade. Mataram a Atália à espada.