1 I Joas', Ahasjas sons, Juda konungs, tjugutredje regeringsår blev Joahas, Jehus son, konung över Israel i Samaria och regerade i sjutton år.

2 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon och följde efter de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda; från dem avstod han icke.

3 Då upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem i Hasaels, den arameiske konungens, hand och i Ben-Hadads, Hasaels sons, hand hela denna tid.

4 (Men Joahas bönföll inför HERREN, och HERREN hörde honom, eftersom han såg Israels betryck, då nu konungen i Aram förtryckte dem.

5 Och HERREN gav åt Israel en frälsare, så att de blevo räddade ur araméernas hand; sedan bodde Israels barn i sina hyddor såsom förut.

6 Dock avstodo de icke från de Jerobeams hus' synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem. Aseran fick också stå kvar i Samaria.)

7 Ty han hade icke låtit Joahas behålla mer folk än femtio ryttare, tio vagnar och tio tusen man fotfolk; så illa förgjorde dem konungen i Aram; han slog dem, så att de blevo såsom stoft, när man tröskar.

8 Vad nu mer är att säga om Joahas, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.

9 Och Joahas gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joas blev konung efter honom.

10 I Joas', Juda konungs, trettiosjunde regeringsår blev Joas, Joahas' son, konung över Israel i Samaria och regerade i sexton år.

11 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; han avstod icke från någon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem.

12 Vad nu mer är att säga om Joas, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.

13 Och Joas gick till vila hos sina fäder, och Jerobeam besteg hans tron. Och Joas blev begraven i Samaria, hos Israels konungar.

14 Men när Elisa låg sjuk i den sjukdom varav han dog, kom Joas, Israels konung, ned till honom. Och han satt hos honom gråtande och sade: »Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!»

15 Då sade Elisa till honom: »Hämta en båge och pilar.» Och han hämtade åt honom en båge och pilar.

16 Då sade han till Israels konung: »Fatta i bågen med din hand.» Och när han hade gjort detta, lade Elisa sina händer på konungens händer.

17 Därefter sade han: »Öppna fönstret mot öster.» Och när han hade öppnat det, sade Elisa: »Skjut.» Och han sköt. Då sade han: »En HERRENS segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall slå araméerna vid Afek, så att de förgöras.»

18 Därefter sade han: »Tag pilarna.» Och när han hade tagit dem, sade han till Israels konung: »Slå på jorden.» Då slog han tre gånger och sedan höll han upp.

19 Då blev gudsmannen vred på honom och sade: »Du skulle slagit fem eller sex gånger, ty då skulle du hava slagit araméerna så, att de hade blivit förgjorda; men nu kommer du att slå araméerna allenast tre gånger.»

20 Så dog då Elisa, och man begrov honom. Men moabitiska strövskaror plägade falla in i landet, vid årets ingång.

21 Så hände sig, att just när några höllo på att begrava en man, fingo de se en strövskara; då kastade de mannen i Elisas grav. När då mannen kom i beröring med Elisas ben, fick han liv igen och reste sig upp på sina fötter.

22 Och Hasael, konungen i Aram, hade förtryckt Israel, så länge Joahas levde.

23 Men HERREN blev dem nådig och förbarmade sig över dem och vände sig till dem, för det förbunds skull som han hade slutit med Abraham, Isak och Jakob; ty han ville icke fördärva dem, och han hade ännu icke kastat dem bort ifrån sitt ansikte.

24 Och Hasael, konungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev konung efter honom.

25 Då tog Joas, Joahas' son, tillbaka från Ben-Hadad, Hasaels son, de städer som denne i krig hade tagit ifrån hans fader Joahas. Tre gånger slog Joas honom och återtog så Israels städer.

1 No ano vinte e três de Joás, filho de Acazias, rei de Judá, começou Joacaz, filho de Jeú, a reinar sobre Israel em Samaria, e reinou dezessete anos.

2 Fez o mal à vista de Jeová, e seguiu os pecados de Jeroboão, filho de Nebate, com os quais este fez pecar a Israel; não se apartou deles.

3 Acendeu-se contra Israel a ira de Jeová, que o entregou continuadamente nas mãos de Hazael, rei da Síria, e nas mãos de Ben-Hadade, filho de Hazael.

4 Joacaz suplicou a Jeová, que o ouviu; pois viu a opressão com que o rei da Síria oprimia a Israel

5 (Jeová deu um libertador a Israel, de modo que saiu de sob a mão dos siros; e os filhos de Israel habitaram nas suas tendas como dantes.

6 Contudo não se apartaram dos pecados da casa de Jeroboão, com os quais este fez pecar a Israel, mas andaram neles; e também ficou a Asera em Samaria).

7 Pois a Joacaz não deixou do povo senão cinqüenta cavaleiros, e dez carros, e dez mil homens de pé; porque o rei da Síria os destruiu e os fez como pó que se pisa.

8 Ora o restante dos atos de Joacaz e tudo o que ele fez, e o seu poder, não estão, porventura, escritos no livro das crônicas dos reis de Israel?

9 Adormeceu Joacaz com seus pais; e sepultaram-no em Samaria. Em seu lugar reinou seu filho Joás.

10 No ano trinta e sete de Joás, rei de Judá, começou Jeoás, filho de Joacaz, a reinar sobre Israel em Samaria, e reinou dezesseis anos.

11 Fez o mal à vista de Jeová; não se apartou de todos os pecados de Jeroboão, filho de Nebate, com os quais este fez pecar a Israel: porém andou neles.

12 Ora o restante dos atos de Joás, e tudo o que ele fez, e o seu poder com que pelejou contra Amazias, rei de Judá, não estão, porventura, escritos no livro das crônicas dos reis de Israel?

13 Adormeceu Joás com seus pais; e sobre o seu trono sentou-se Jeroboão. Joás foi sepultado em Samaria com os reis de Israel.

14 Ora Eliseu estava doente da enfermidade de que morreu; e Joás, rei de Israel, desceu a visitá-lo, chorou sobre ele, e disse: Meu pai, meu pai, carros de Israel e seus cavaleiros!

15 Eliseu disse-lhe: Toma arco e flechas; ele tomou arco e flechas.

16 Disse ao rei de Israel: Põe tua mão sobre o arco, e tendo ele posto a mão, Eliseu colocou as suas mãos sobre as do rei.

17 Acrescentou: Abre a janela para o oriente; ele a abriu. Disse Eliseu: Atira; ele atirou. Prosseguiu: Flecha da vitória de Jeová, flecha da vitória sobre a Síria; pois hás de ferir os siros em Afeque, até que os tenhas consumido.

18 Ele disse: Toma as flechas; tomou-as. Disse ao rei de Israel: Fere a terra; feriu-a três vezes, e cessou.

19 O homem de Deus irou-se contra ele e disse: Cinco ou seis vezes a deverias ter ferido, então terias ferido a Síria até a teres consumido: mas agora só três vezes a ferirás.

20 Morreu Eliseu, e sepultaram-no. Ora, as tropas dos moabitas invadiram a terra à entrada do ano.

21 Aconteceu que enquanto estavam enterrando um homem, viram uma tropa e lançaram o homem no sepulcro de Eliseu; tanto que ele tocou os ossos de Eliseu, reviveu e se levantou sobre os seus pés.

22 Hazael, rei da Síria, oprimiu a Israel todos os dias de Joacaz.

23 Porém Jeová teve misericórdia deles, deles se compadeceu e tornou-se para eles, por causa da sua aliança com Abraão, Isaque e Jacó; não os quis destruir, nem os lançou ainda da sua presença.

24 Morreu Hazael, rei da Síria, e em seu lugar reinou seu filho Ben-Hadade.

25 Jeoás, filho de Joacaz, tornou a tomar das mãos de Ben-Hadade, filho de Hazael, as cidades que este havia tomado em guerra das mãos de seu pai Joacaz. Três vezes Jeoás o feriu, e recuperou as cidades de Israel.