1 En tid härefter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev konung efter honom.

2 Då sade David: »Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vänskap, likasom hans fader bevisade mig vänskap.» Och David sände några av sina tjänare för att trösta honom i hans sorg efter fadern. När så Davids tjänare kommo till Ammons barns land,

3 sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: »Menar du att David därmed att han sänder tröstare till dig vill visa dig att han ärar din fader? Nej, för att undersöka staden, för att bespeja och sedan fördärva den har David sänt sina tjänare till dig.»

4 Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka av dem halva skägget och skära av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät dem så gå.

5 När man berättade detta för David, sände han bud emot dem; ty männen voro ju mycket vanärade. Och konungen lät säga: »Stannen i Jeriko, till dess edert skägg hinner växa ut, och kommen så tillbaka.»

6 Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för David, sände de bort och lejde från Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och av Tobs män tolv tusen.

7 När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de tappraste krigarna.

8 Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid framför stadsporten; men de från Aram-Soba och Rehob, ävensom Tobs män och maakatéerna, ställde upp sig för sig själva på fältet.

9 Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och ställde sedan upp sig mot araméerna.

10 Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai, vilken med dem ställde upp sig mot Ammons barn.

11 Och han sade: »Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga, så vill jag tåga till din hjälp.

12 Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt folk och för vår Guds städer. Sedan må HERREN göra vad honom täckes.»

13 Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot araméerna och de flydde för honom.

14 Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de för Abisai och begåvo sig in i staden. Då drog Joab bort ifrån Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem.

15 Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel, församlade de sig allasammans.

16 Och Hadadeser sände bud att de araméer som bodde på andra sidan floden skulle rycka ut; dessa kommo då till Helam, anförda av Sobak, Hadadesers härhövitsman.

17 När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel och gick över Jordan och kom till Helam; och araméerna ställde upp sig i slagordning mot David och gåvo sig i strid med honom.

18 Men araméerna flydde för Israel, och David dräpte av araméerna manskapet på sju hundra vagnar, så ock fyrtio tusen ryttare; deras härhövitsman Sobak slog han ock där till döds.

19 Då alltså Hadadesers alla lydkonungar sågo att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem underdåniga. Efter detta fruktade araméerna för att vidare hjälpa Ammons barn.

1 Depois disto morreu o rei dos filhos de Amom, e em seu lugar reinou seu filho Hanum.

2 Então disse Davi: Usarei de beneficência para com Hanum, filho de Naás, como seu pai usou de beneficência para comigo. Davi enviou os seus servos para o consolar acerca de seu pai. Os servos de Davi foram à terra dos filhos de Amom.

3 Mas disseram os príncipes dos filhos de Amom ao seu senhor Hanum: Cuidas tu que em honra de teu pai Davi te enviou consoladores? não te enviou ele os seus servos para reconhecerem a cidade, a espiarem e a derrubarem?

4 Tomou Hanum os servos de Davi, e mandou-lhes rapar a metade da barba e, cortando-lhe a metade dos vestidos até o alto das coxas, despediu-os.

5 Quando isso foi dito a Davi, enviou a encontrá-los, porque estavam os homens sobremaneira envergonhados. Mandou o rei dizer-lhes: Deixai-vos estar em Jericó, até que vos cresça a barba, e então voltareis.

6 Vendo os filhos de Amom que se haviam feito abomináveis para com Davi, enviaram e alugaram dos filhos dos siros de Bete-Reobe, e dos siros de Zobá, vinte mil homens de pé, e do rei de Maaca mil homens, e dos homens de Tobe doze mil.

7 O que ouvindo Davi, enviou Joabe com toda a hoste dos valentes.

8 Saíram os filhos de Amom, e ordenaram a batalha à entrada da porta, e os siros de Zobá e de Reobe, e os homens de Tobe e Maaca estavam à parte no campo.

9 Vendo Joabe que estava preparada a batalha contra ele, assim pela frente como pela retaguarda, escolheu dentre toda a flor de Israel um corpo, que formou em linha de batalha contra os siros;

10 e o resto do povo, entregou-o a seu irmão Abisai, que o formou em linha de batalha contra os filhos de Amom.

11 Ele disse: Se os siros prevalecerem contra mim, tu me virás em socorro; mas se os filhos de Amom prevalecerem contra ti, eu irei ao teu socorro.

12 Tem bom ânimo, e sejamos corajosos pelo nosso povo e pelas cidades do nosso Deus; e faça Jeová o que bem lhe parecer.

13 Travou Joabe, e o povo que estava com ele, a peleja contra os siros, que fugiram de diante dele.

14 Vendo os filhos de Amom que os siros tinham fugido, fugiram também eles de diante de Abisai, e entraram na cidade. Então Joabe voltou dos filhos de Amom, e foi a Jerusalém.

15 Vendo os siros que tinham sido desbaratados diante de Israel, tornaram a refazer-se.

16 Enviou Hadadezer, e fez sair os siros que estavam da outra banda do rio; vieram a Helã, e diante deles marchava Soboque, general do exército de Hadadezer.

17 Davi, informado disso, ajuntou a todo o Israel, passou o Jordão e foi a Helã. Os siros dispuseram-se em linha de batalha contra Davi e pelejaram contra ele.

18 Mas os siros fugiram de diante de Israel; Davi matou deles os homens de setecentos carros, e quarenta mil homens de cavalo, e feriu a Soboque, general do exército, de sorte que morreu ali.

19 Vendo todos os reis, servos de Hadadezer, que estavam desbaratados diante de Israel, fizeram pazes com Israel, e os serviram. Temeram os siros de socorrer mais aos filhos de Amom.