1 Och nu, Israel, hör de stadgar och rätter som jag vill lära eder, för att I mån göra efter dem, på det att I mån leva och komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra fäders Gud, vill giva eder.
2 I skolen icke lägga något till det som jag bjuder eder, och I skolen icke taga något därifrån; I skolen hålla HERRENS, eder Guds, bud, som jag giver eder.
3 I haven med egna ögon sett vad HERREN har gjort i fråga om Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man som följde efter Baal-Peor.
4 Men I som höllen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla ännu i dag.
5 Se, jag har lärt eder stadgar och rätter såsom HERREN, min Gud, har bjudit mig, på det att I mån göra efter dem i det land dit I nu kommen, för att taga det i besittning.
6 I skolen hålla dem och göra efter dem, ty det skall tillräknas eder såsom vishet och förstånd av andra folk. När de få höra alla dessa stadgar, skola säga: »I sanning, ett vist och förståndigt folk är detta stora folk.»
7 Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar äro det så nära som HERREN, vår Gud, är oss, så ofta vi åkalla honom?
8 Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och rätter så rättfärdiga som hela denna lag, vilken jag i dag förelägger eder?
9 Allenast tag dig till vara och akta dig väl, så att du icke förgäter vad dina ögon sågo, och icke låter vika ifrån ditt hjärta i all dina livsdagar, utan kungör det för dina barn och dina barnbarn:
10 vad som skedde den dag då du stod inför HERREN, din Gud, vid Horeb, då HERREN sade till mig: »Församla folket till mig, för att jag må låta dem höra mina ord; må de så lära sig att frukta mig, så länge de leva på jorden, och de lära sina barn detsamma.»
11 Och I trädden fram och blevo stående nedanför berget; och berget brann i eld ända upp till himmelen, och där var mörker, moln och töcken.
12 Och HERREN talade till eder ur elden orden hörden I, men I sågen ingen gestalt, I hörden allenast en röst.
13 Och han förkunnade eder sitt förbund, som han bjöd eder att hålla nämligen de tio orden; och han skrev dem på två stentavlor.
14 Och mig bjöd HERREN då att jag skulle lära eder stadgar och rätter, för att I skullen göra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga det i besittning.
15 Och eftersom I icke sågen någon gestalt den dag då HERREN talade till eder på Horeb ur elden, därför mån I nu noga hava akt på eder själva.
16 så att I icke tagen eder till, vad fördärvligt är, genom att göra eder någon beläte, något slags avgudabild, något bild av man eller av kvinna.
17 eller någon bild av något fyrfotadjur eller av någon bevingad fågel som flyger under himmelen,
18 eller av något kräldjur på marken eller av någon fisk i vattnet under jorden.
19 Och när du lyfter dina ögon upp till himmelen och ser solen, månen och stjärnorna, himmelens hela härskara, då må du icke heller låta förföra dig att tillbedja dem och tjäna dem; ty HERREN, din Gud, har givit dem åt alla folk under hela himmelen till deras del.
20 Men eder har HERREN tagit, och han har fört eder ut ur smältugnen, ur Egypten, för att I skullen bliva hans arvfolk, såsom nu har skett.
21 Och HERREN vredgades på mig för eder skull, och svor att jag icke skulle få gå över Jordan och komma in i de goda land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
22 Ty jag skall dö i detta land och icke gå över Jordan, men I skolen gå över den och taga detta goda land i besittning.
23 Tagen eder då till vara för att förgäta det förbund som HERREN, eder Gud, har slutit med eder, därigenom att I, alldeles emot HERRENS, eder Guds, bud, gören eder något beläte, något slags bild.
24 Ty, HERREN, din Gud, är en förtärande eld, en nitälskande Gud.
25 Om nu så sker, när du har fått barn och barnbarn och I haven blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad fördärvligt är, genom att göra eder något beläte, något slags bild, så att I gören vad som är ont i HERRENS, din Guds, ögon och därmed förtörnen honom,
26 då tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I med hast skolen förgås och utrotas ur det land dit I nu gån över Jordan, för att taga det i besittning; I skolen då icke längre leva där, utan skolen förvisso förgöras.
27 Och HERREN skall förströ eder bland folken, och allenast en ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka HERREN skall föra eder.
28 Och där skolen I tjäna gudar, gjorda av människohänder, gudar av trä och sten, som varken se eller höra eller äta eller lukta.
29 Men när I där söken HERREN, din Gud, då skall du finna honom, om du frågar efter honom av allt ditt hjärta och av all din själ.
30 När du är i nöd och allt detta vederfares dig, i kommande dagar, då skall du vända åter till HERREN, din Gud, och höra hans röst.
31 Ty HERREN, din Gud, är en barmhärtig Gud. Han skall icke förgäta eller fördärva dig; han skall icke förgäta det förbund han har ingått med dina fäder och med ed bekräftat.
32 Ty fråga framfarna tider, dem som hava varit före dig, från den dag då Gud skapade människor på jorden, fråga ifrån himmelens ena ända till den andra om någonsin något så stort som detta har skett, eller om man har hört talas om något som är detta likt,
33 om något folk har hört Guds röst tala ur elden, såsom du har hört, och dock har blivit vid liv,
34 eller om någon gud har försökt att komma och hämta ett folk åt sig ut från ett annat folk, genom hemsökelser, tecken och under, genom krig, genom stark hand och uträckt arm, och genom stora, fruktansvärda gärningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort med eder i Egypten, inför dina ögon.
35 Du har själv fått se det, för att du skulle veta att HERREN är Gud, och ingen annan än han.
36 Från himmelen har han låtit dig höra sin röst för att undervisa dig, och på jorden har han låtit dig se sin stora eld, och du har hört hans ord ur elden.
37 Eftersom han nu älskade dina fäder och utvalde deras avkomlingar efter dem, och själv med sin stora kraft förde dig ut ur Egypten,
38 och fördrev för dig folk som voro större och mäktigare än du, och lät dig komma in i deras land och gav det åt dig till arvedel, såsom nu har skett,
39 därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att HERREN är Gud, uppe i himmelen och nere på jorden, han och ingen annan;
40 och du skall hålla hans stadgar och bud, som jag i dag giver dig, på det att det må gå dig väl och dina barn efter dig, och på det att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig för all tid.
41 Vid denna tid avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, på östra sidan,
42 till vilka en dråpare skulle kunna fly, om han hade dräpt någon utan vett och vilja, och utan att förut hava burit hat till honom; om han flydde till någon av dessa städer, skulle han få bliva vid liv.
43 De voro: Beser i öknen på slättlandet för Rubens stam, Ramot i Gilead för Gads stam och Golan i Basan för Manasse stam.
44 Och detta är den lag som Mose förelade Israels barn,
45 dessa äro de vittnesbörd och stadgar och rätter som Mose föredrog för Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten,
46 på andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons land, amoréernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och Israels barn slogo, när de hade dragit ut ur Egypten.
47 Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan, amoréernas två konungars länder, på andra sidan Jordan, på östra sidan,
48 från Aroer vid bäcken Arnons strand ända till berget Sion, det är Hermon,
49 och hela Hedmarken på andra sidan Jordan på östra sidan, ända till Hedmarkshavet, nedanför Pisgas sluttningar.
1 Agora, ó Israel, ouve os estatutos e os juízos que eu vos ensino, para os cumprirdes; a fim de que vivais, e entreis e possuais a terra que Jeová, Deus de vossos pais, vos está dando.
2 Não acrescentareis à palavra que eu vos mando, nem dela diminuireis, para que guardeis os mandamentos de Jeová vosso Deus que eu vos mando.
3 Os vossos olhos viram o que Jeová fez em Baal-Peor; porque no tocante a todos os homens que seguiram a Baal-Peor, os exterminou Jeová vosso Deus do meio de ti.
4 Mas vós que vos unistes a Jeová vosso Deus, todos estais vivos hoje.
5 Eis que vos ensinei estatutos e juízos, assim como Jeová meu Deus me ordenou, para que assim os observeis no meio da terra, na qual estais entrando para a possuirdes.
6 Observai-os e cumpri-os, porque isso é a vossa sabedoria e o vosso entendimento à vista dos povos que, ouvindo todos estes estatutos, dirão: Certamente esta grande nação é povo sábio e entendido!
7 Pois que grande nação há, que tenha deuses tão perto de si, como o é Jeová nosso Deus, todas as vezes que o invocamos?
8 Que grande nação há, que tenha estatutos e juízos tão justos, como toda esta lei, que hoje vos proponho?
9 Tão-somente guarda-te a ti mesmo, e guarda bem a tua alma, não te esqueças das coisas que os teus ollhos viram. Elas se não apaguem do teu coração todos os dias da tua vida, porém fá-las saber aos teus filhos e aos filhos de teus filhos.
10 Não te esqueças do dia em que estiveste perante Jeová teu Deus em Horebe, quando Jeová me disse: Ajunta-me o povo, e fá-los-ei ouvir as minhas palavras, para que aprendam a temer-me todos os dias que viverem na terra, e para que ensinem a seus filhos.
11 Então vós chegastes e estivestes ao pé do monte; o monte ardia em fogo até o meio do céu, e havia trevas, nuvem e escuridão.
12 Jeová vos falou do meio do fogo; vós ouvistes o som de palavras, porém não vistes forma alguma, tão-somente houve uma voz.
13 Ele declarou-vos a sua aliança, que vos ordenou que guardásseis, isto é, os dez mandamentos; e os escreveu em duas tábuas de pedra.
14 A mim me ordenou Jeová nesse tempo que eu vos ensinasse os estatutos e os juízos, para que os cumprísseis na terra, à qual estais passando para a possuirdes.
15 Guardai-vos a vós mesmos cuidadosamente. Não vistes forma alguma no dia em que Jeová vos falou em Horebe do meio do fogo,
16 para que não vos corrompais, e vos façais alguma imagem esculpida na forma de uma estátua, semelhança de homem ou de mulher,
17 semelhança de qualquer animal que há sobre a terra, semelhança de qualquer ave que voa no céu,
18 semelhança de qualquer réptil que se arrasta sobre a terra, semelhança de qualquer peixe que há nas águas debaixo da terra.
19 Guarda-te não levantes os olhos para o céu e, vendo o sol, a lua e as estrelas, a saber, todo o exército do céu, não sejas seduzido, não os adores, e não lhes dês culto, as quais coisas Jeová teu Deus criou para todos os povos debaixo de todo o céu.
20 Porém Jeová vos tomou, e vos tirou da fornalha de ferro do Egito, para ter um povo que fosse a sua herança, como hoje se vê.
21 Jeová irou-se contra mim por vossa causa, e jurou que eu não passaria o Jordão, e não entraria na boa terra que Jeová teu Deus te está dando por herança;
22 mas eu tenho de morrer nesta terra, não posso passar o Jordão. Porém vós passareis, e possuireis essa boa terra.
23 Guardai-vos a vós mesmos, não vos esqueçais da aliança de Jeová vosso Deus, que fez convosco, e não vos façais alguma imagem esculpida na forma de alguma coisa que Jeová teu Deus te proibiu.
24 Pois Jeová teu Deus é um fogo consumidor, um Deus zeloso.
25 Se gerardes filhos e filhos de filhos, e vos envelhecerdes na terra, e vos corromperdes, e fizerdes alguma imagem esculpida na forma de alguma coisa, e praticardes o que é mau aos olhos de Jeová vosso Deus, para o provocardes à ira;
26 chamo hoje por testemunha contra vós o céu e a terra, que bem cedo perecereis inteiramente da terra, à qual estais passando o Jordão para a possuirdes. Não prolongareis os vossos dias nela, mas sereis por completo exterminados.
27 Jeová vos espalhará entre os povos, e sereis deixados poucos em número entre as nações, a que Jeová vos conduzirá.
28 Lá servireis a deuses, obra de mãos de homens, madeira e pedra, que não vêem, nem ouvem, nem comem, nem cheiram.
29 Mas de lá buscarás a Jeová teu Deus, e o acharás, contanto que o procures de todo o teu coração e de toda a tua alma.
30 Quando estiveres em tribulação, e todas estas coisas te sobrevierem, então nos últimos dias te tornarás a Jeová teu Deus, e ouvirás a sua voz.
31 Porque Jeová teu Deus é um Deus misericordioso, não te deixará sucumbir, nem te destruirá, nem se esquecerá da aliança que jurou a teus pais.
32 Agora pergunta aos tempos passados que te precederam desde o dia em que Deus criou o homem sobre a terra, e desde uma extremidade do céu até a outra, se aconteceu jamais coisa semelhante a esta grande coisa, ou se jamais se ouviu coisa semelhante?
33 Ouviu, porventura, um povo a voz de um deus falar do meio do fogo, como tu a ouviste, e ficou vivo?
34 Tem algum deus tentado ir e tomar para si uma nação do meio de outra nação, por meio de provas e de milagres, e de portentos, e de guerra, e de mão poderosa, e de braço estendido, e de grandes espantos, segundo tudo o que fez por vós Jeová vosso Deus no Egito diante dos vossos olhos?
35 A ti te foi mostrado, de maneira que soubesses que Jeová é Deus e que não há outro senão ele.
36 Do céu te fez ouvir a sua voz, para te instruir, e sobre a terra te fez ver o seu grande fogo; ouviste as suas palavras do meio do fogo.
37 Porque amou a teus pais, e escolheu a sua semente depois deles, e te tirou do Egito com a sua presença e com o seu grande poder,
38 para desapossar de diante de ti nações maiores e mais fortes do que tu, para te introduzir, e para te dar a sua terra por herança, como hoje se vê.
39 Sabe, pois, hoje, e considera que Jeová é Deus em cima no céu, e em baixo sobre a terra; não há nenhum outro.
40 Guarda os seus estatutos e os seus juízos, que eu hoje vos mando, para que te vá bem a ti, e a teus filhos depois de ti, e para que prolongues os teus dias sobre a terra, que Jeová teu Deus te está dando, para todo o sempre.
41 Então destinou Moisés três cidades além do Jordão para o nascente do sol,
42 a fim de que ali se refugiasse o homicida, que matasse sem intenção ao seu próximo, a quem dantes não tinha odiado; e para que, refugiando-se numa destas cidades, vivesse:
43 a Bezer, no deserto, no planalto, para os rubenitas; a Ramote em Gileade, para os gaditas; e a Golã em Basã, para os manassitas.
44 Esta é a lei que Moisés propôs aos filhos de Israel.
45 Estes são os testemunhos, e os estatutos, e os juízos, que Moisés falou aos filhos de Israel, quando saíram do Egito,
46 além do Jordão, no vale defronte de Bete-Peor, na terra de Seom, rei dos amorreus, que habitava em Hesbom, a quem Moisés e os filhos de Israel derrotaram, quando saíram do Egito,
47 e tomaram a terra dele em possessão, como também a terra de Ogue, rei de Basã, sendo estes os dois reis que estavam além do Jordão para o nascente do sol;
48 desde Aroer, que está à beira do vale da torrente de Arnom, até o monte Sião (este é Hermom),
49 e toda a Arabá, além do Jordão para o oriente, até o mar da Arabá, pelas faldas de Pisga.