1 Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn,

2 och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, »Gud till en välbehaglig lukt». Paulus' brev till efesierna, 5 Kapitlet Förmaningar att undfly mörkrets gärningar och vandra såsom ljusets barn. Äkta makars plikter mot varandra.

3 Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder,

4 ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras.

5 Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare.

6 Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma.

7 Haven alltså ingen del i sådant.

8 I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då såsom ljusets barn.

9 Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är.

10 Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren.

11 Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.

12 Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala;

13 men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus.

14 Därför heter det: »Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.»

15 Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa;

16 och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond.

17 Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja.

18 Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande,

19 och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan,

20 och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn.

21 Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.

22 I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren;

23 ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.

24 Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män.

25 I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne

26 till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet.

27 Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.

28 På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv.

29 Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen,

30 eftersom vi äro lemmar av hans kropp.

31 »Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.» --

32 Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen.

33 Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.

1 Tornai-vos, portanto, imitadores de Deus como filhos amados,

2 e andai em amor, assim como Cristo também vos amou e se entregou a si mesmo por nós como oferta e sacrifício a Deus em odor de suavidade.

3 Mas fornicação, e toda a impureza, ou avareza, nem se nomeie entre vós, como convém a santos, nem baixeza,

4 nem conversa tola, ou chocarrices, que são inconvenientes, antes pelo contrário ações de graças.

5 Pois isto sabeis com certeza que nenhum fornicário, nem impuro, nem avarento, o qual é idólatra, tem herança no reino de Cristo e Deus.

6 Ninguém vos engane com palavras vãs; pois por estas coisas vem a ira de Deus sobre os filhos da desobediência.

7 Portanto não vos torneis participantes com eles.

8 Pois outrora éreis trevas, mas agora sois luz no Senhor; andai como filhos da luz

9 (porque o fruto da luz consiste em toda a bondade e justiça e verdade,)

10 provando o que é aceitável ao Senhor,

11 e não tenhais sociedade com as obras infrutíferas das trevas, mas antes reprovai-as.

12 Pois as coisas feitas por eles em secreto é vergonha até o dizê-las;

13 mas todas as coisas quando são reprovadas, se descobrem pela luz; pois tudo o que se manifesta é luz.

14 Por isso diz: Desperta, tu que dormes, e levanta-te dentre os mortos, e Cristo te alumiará.

15 Olhai, portanto, cuidadosamente como andais, não como insipientes, mas como sábios,

16 remindo o tempo, porque os dias são maus.

17 Por esta razão não vos torneis insensatos, mas entendei qual é a vontade do Senhor.

18 Não vos embriagueis com vinho, no qual está a devassidão, mas enchei-vos do Espírito,

19 falando uns aos outros em salmos e hinos e cânticos espirituais, cantando e louvando ao Senhor em vosso coração,

20 sempre dando graças por tudo ao Deus e Pai em nome de nosso Senhor Jesus Cristo,

21 sujeitando-vos uns aos outros no temor de Cristo.

22 As mulheres sejam sujeitas a seus maridos, como ao Senhor;

23 porque o marido é a cabeça da mulher, como também Cristo é a cabeça da igreja, sendo ele o salvador do corpo.

24 Mas como a igreja é sujeita a Cristo, assim também as mulheres o sejam a seus maridos em tudo.

25 Maridos, amai a vossas mulheres, como também Cristo amou a igreja e por ela se entregou a si mesmo,

26 para que a santificasse, tendo-a purificado pela lavagem de água com a palavra,

27 a fim de que ele a apresentasse a si mesmo igreja gloriosa, sem mácula, nem ruga, nem qualquer coisa semelhante, mas que fosse santa e sem defeito.

28 Assim também devem os maridos amar a suas mulheres como a seus próprios corpos. Quem ama a sua mulher, ama-se a si mesmo;

29 pois ninguém jamais aborreceu a sua própria carne, mas a nutre e dela cuida, como também Cristo o faz à igreja,

30 porque somos membros do seu corpo.

31 Por esta razão o homem deixará a seu pai e a sua mãe e unir-se-á a sua mulher, e serão os dois uma só carne.

32 Este mistério é grande, mas eu falo em referência a Cristo e à igreja.

33 Não obstante também vós, cada um de per si, assim ame a sua mulher como a si mesmo, e a mulher tema a seu marido.