1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

2 Du människobarn, det var en gång två kvinnor, döttrar till en och samma moder.

3 Dessa bedrevo otukt i Egypten; de gjorde det redan i sin ungdom. Där kramades deras bröst, och där smekte man deras jungfruliga barm.

4 Den äldre hette Ohola, och hennes syster Oholiba. Därefter blevo de mina, och födde söner och döttrar. Och om deras namn är att veta att Ohola är Samaria, och Oholiba Jerusalem.

5 Men Ohola bedrev otukt i stället för att hålla sig till mig; hon upptändes av lusta till sina älskare hennes grannar assyrierna,

6 där de kommo klädda i mörkblå purpur och voro ståthållare och landshövdingar, vackra unga män allasammans, ryttare som redo på hästar.

7 Hon gav åt dem sin trolösa älskog, åt Assurs alla yppersta söner; och varhelst hon upptändes av lusta, där orenade hon sig på alla deras eländiga avgudar

8 Men ändå uppgav hon icke sin otukt med egyptierna, som hade fått ligga hos henne i hennes ungdom, och som hade smekt hennes jungfruliga barm och slösat på henne sin otukt.

9 Därför gav jag henne till pris åt hennes älskare, åt Assurs söner, till vilka hon var upptänd av lusta.

10 Och sedan dessa hade blottat hennes blygd, förde de bort hennes söner och döttrar och dräpte henne själv med svärd; så blev hon en varnagel för andra kvinnor, då nu dom blev hållen över henne.

11 Men fastän hennes syster Oholiba såg detta, upptändes hon av lusta ännu värre och drev sin otukt ännu längre än systern.

12 Hon upptändes av lusta till Assurs söner; de voro ju ståthållare och landshövdingar och voro hennes grannar, de kommo klädda i präktig dräkt, ryttare som redo på hästar, vackra unga män allasammans.

13 Och jag såg att också hon orenade sig; båda gingo de samma väg.

14 Men denna drev sin otukt ännu längre. Ty när hon fick se mansbilder inristade i väggen, beläten av kaldéer, som man hade inristat och målat röda med dyrbar färg,

15 framställda med gördlar kring sina länder och med ståtliga huvudbonader, allasammans lika kämpar, ja, när hon fick se dessa bilder av Babels söner, av de män som hade sitt fädernesland i Kaldeen;

16 då upptändes hon av lusta till dem, strax när hon såg dem för sina ögon. Och hon sände bud till dem i Kaldeen;

17 och Babels söner kommo till henne och lågo hos henne i älskog och orenade henne genom sin otukt. Först sedan hon hade blivit orenad av dem, vände sig hennes själ ifrån dem.

18 Men när hon så öppet bedrev sin otukt och blottade sin blygd, då vände sig min själ ifrån henne, likasom den hade vänt sig ifrån hennes syster.

19 Dock drev hon sin otukt ännu längre: hon mindes sin ungdoms dagar, då hon bedrev otukt i Egyptens land;

20 och så upptändes hon åter av lusta till bolarna där, som hade kött såsom åsnor och flöde såsom hästar.

21 Ja, din håg stod åter till din ungdoms skändlighet, när egyptierna smekte din barm, därför att du hade så ungdomliga bröst.

22 Därför, du Oholiba, säger Herren, HERREN så: Se, jag skall uppväcka mot dig dina älskare, dem som din själ har vänt sig ifrån, och jag skall låta dem komma över dig från alla sidor,

23 Babels söner och alla kaldéer, pekodéer, soéer och koéer och alla Assurs söner med dem, vackra unga män, ståthållare och landshövdingar allasammans, kämpar och berömliga män, som rida på hästar allasammans.

24 De skola komma över dig med vagnar och hjuldon i mängd och med skaror av folk; rustade med skärmar och sköldar och klädda hjälmar skola de anfalla dig från alla sidor. Och jag skall överlämna domen åt dem, och de skola döma dig efter sina rätter.

25 Jag skall låta min nitälskan gå över dig, så att de fara grymt fram mot dig; de skola skära av dig näsa och öron, och de som bliva kvar av dig skola falla för svärd. Man skall föra bort dina söner och döttrar, och vad som bliver kvar av dig skall förtäras av eld.

26 Man skall slita av dig dina kläder och taga ifrån dig dina härliga smycken.

27 Så skall jag göra slut på din skändlighet och på den otukt som du begynte öva i Egyptens land; och du skall icke mer lyfta upp dina ögon till dem och icke mer tänka på Egypten.

28 Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag vill giva dig till pris åt dem som du nu hatar, åt dem som din själ har vänt sig bort ifrån.

29 Och de skola fara fram mot dig såsom fiender, och skola taga ifrån dig allt vad du har förvärvat och lämna dig naken och blottad; ja, din otuktiga blygd skall varda blottad, med din skändlighet och din otukt.

30 Detta skall man göra dig, därför att du i otukt lopp efter hedningarna och orenade dig på deras eländiga avgudar.

31 Du vandrade på din systers väg; därför skall jag sätta i din hand samma kalk som gavs åt henne.

32 Ja, så säger Herren, HERREN: Du skall nödgas dricka din systers kalk, så djup och så vid som den är, och den skall bringa dig åtlöje och smälek i fullt mått.

33 Du skall bliva drucken och bliva full av bedrövelse, ty en ödeläggelsens och förödelsens kalk är din syster Samarias kalk.

34 Du skall nödgas dricka ut den till sista droppen, ja ock slicka dess skärvor, och du skall sarga ditt bröst. Ty jag har talat, säger Herren, HERREN.

35 Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom du har förgätit mig och kastat mig bakom din rygg, därför måste du ock bära på din skändlighet och din otukt.

36 Och HERREN sade till mig: Du människobarn, vill du döma Ohola och Oholiba? Förehåll dem då deras styggelser.

37 Ty de hava begått äktenskapsbrott, och blod låder vid deras händer. Ja, med sina eländiga avgudar hava de begått äktenskapsbrott; och till mat åt dem hava de offrat sina barn, dem som de hade fött åt mig.

38 Därtill gjorde de mig detta: samma dag som de orenade min helgedom ohelgade de ock mina sabbater.

39 Ty samma dag som de slaktade sina barn åt de eländiga avgudarna gingo de in i min helgedom och ohelgade den. Se, sådant hava de gjort i mitt hus.

40 Än mer, de sände bud efter män som skulle komma fjärran ifrån; budbärare skickades till dem, och se, de kommo, de män för vilka du hade tvått dig och sminkat dina ögon och prytt dig med smycken.

41 Och du satt på en härlig vilobädd, med ett dukat bord framför, och du hade där ställt fram min rökelse och min olja.

42 Sorglöst larm hördes därinne, och till de män ur hopen, som voro där, hämtade man ytterligare in dryckesbröder från öknen. Och dessa satte armband på kvinnornas armar och härliga kronor på deras huvuden.

43 Då sade jag: »Skall hon, den utlevade, få hålla i med att begå äktenskapsbrott? Skall man alltjämt få bedriva otukt med henne, då hon är en sådan?»

44 Ty man gick in till henne, såsom man går in till en sköka; ja, så gick man in till Ohola och till Oholiba, de skändliga kvinnorna.

45 Men rättfärdiga man skola döma dem efter den lag som gäller för äktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor; ty äktenskapsbryterskor äro de, och blod låder vid deras händer.

46 Ja, så säger Herren, HERREN: Må man sammankalla en församling mot dem och prisgiva dem åt misshandling och plundring.

47 Och församlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med svärd, och dräpa deras söner och döttrar, och bränna upp deras hus i eld.

48 Så skall jag göra slut på skändligheten i landet, och alla kvinnor må låta varna sig, så att de icke bedriva sådan skändlighet som I.

49 Och man skall låta eder skändlighet komma över eder, och I skolen få bära på de synder I haven begått med edra eländiga avgudar; och I skolen förnimma att jag är Herren, HERREN.

1 A palavra de Jeová veio a mim, dizendo:

2 Filho do homem, houve duas mulheres, filhas de uma mesma mãe;

3 elas se deram a fornicações no Egito; fornicaram na sua mocidade. Ali foram apertados os seus peitos, e ali foram pisados os seios da sua virgindade.

4 Os nomes delas eram Oolá, a mais velha, e Oolibá, sua irmã; tornaram-se minhas e deram à luz filhos e filhas. Quanto aos seus nomes, Samaria é Oolá, e Jerusalém é Oolibá.

5 Fornicou Oolá, sendo minha; apaixonou-se pelos seus amantes, pelos assírios, seus vizinhos,

6 que se vestiam de azul, governadores e sátrapas, todos mancebos apeticíveis, cavaleiros montados a cavalo.

7 Entregou-se a fornicações com todos estes que eram os mais escolhidos da Assíria, e contaminou-se com todos os ídolos daqueles pelos quais se apaixonava.

8 Nem deixou as suas fornicações desde os dias do Egito; pois muitos se deitaram com ela na sua mocidade, pisaram os seios da sua virgindade, e sobre ela derramaram a sua fornicação.

9 Pelo que a entreguei nas mãos dos seus amantes, nas mãos dos assírios, pelos quais se apaixonava.

10 Estes descobriram a sua nudez. Levaram-lhe os filhos e as filhas, e mataram-na com a espada; ela se tornou um provérbio entre as mulheres, pois nela executaram juízos.

11 Sua irmã Oolibá viu isto, contudo ficou mais corrompida na sua paixão do que ela, como também nas suas fornicações que eram mais numerosas do que as de sua irmã.

12 Apaixonou-se pelos assírios, governadores e sátrapas, seus vizinhos, vestidos mui esplendidamente, cavaleiros montados a cavalos, todos mancebos apeticíveis.

13 Vi que se tinha contaminado; ambas seguiram o mesmo caminho.

14 E aumentou as suas fornicações; porque viu uns homens pintados na parede, imagens dos caldeus, pintados de vermelho,

15 cingidos os seus lombos de cintos, tendo largas tiaras tingidas sobre as cabeças, todos príncipes no parecer, à semelhança dos filhos de Babilônia na Caldéia, terra do seu nascimento.

16 Logo que os viu, apaixonou-se por eles, e mandou-lhes embaixadores à Caldéia.

17 Vieram ter com ela os filhos de Babilônia para a cama dos amores, e a contaminaram com as suas fornicações; ela se contaminou com eles, e depois a sua alma se alienou deles.

18 Assim descobriu as suas fornicações, e descobriu a sua nudez; então a minha alma se alienou dela, assim como se alienara de sua irmã.

19 Todavia ela multiplicou as suas fornicações, lembrando-se dos dias da sua mocidade, em que fornicara na terra do Egito.

20 Apaixonou-se pelos seus amantes, cujas carnes são como as carnes de jumentos, e cujo fluxo é como o fluxo de cavalos.

21 Assim te lembraste da luxúria da tua mocidade, quando foram pelos egípcios apalpados os teus seios, quando foram pisados os peitos da tua mocidade.

22 Portanto, ó Oolibá, assim diz o Senhor Jeová: Eis que eu suscitarei contra ti os teus amantes, dos quais está alienada a tua alma, e fá-los-ei vir contra ti de todos os lados:

23 os filhos de Babilônia e todos os caldeus, Pécode, e Soa, e Côa, juntamente com todos os assírios; mancebos apeticíveis, todos governadores e sátrapas, príncipes e homens de renome, todos montados a cavalo.

24 Virão contra ti com armas, carros e carroças, e com uma assembléia de povos; por-se-ão contra ti ao redor com pavês e escudo e capacete; entregar-lhes-ei o juízo, e te julgarão conforme os seus juízos.

25 Porei contra ti o meu zelo, e eles te tratarão com furor: tirar-te-ão o nariz e as orelhas, e o que te ficar de resto, cairá pela espada. Levarão teus filhos e tuas filhas, e o que em ti ficar, será devorado pelo fogo.

26 Eles te despojarão dos teus vestidos, e te levarão os teus belos adornos.

27 Farei cessar de ti a tua luxúria, e a tua fornicação trazida da terra do Egito, de sorte que não levantarás os olhos para eles, nem te lembrarás mais do Egito.

28 Pois assim diz o Senhor Jeová: Eis que te entregarei nas mãos daqueles a quem odeias, nas mãos daqueles de quem está alienada a tua alma;

29 eles te tratarão com ódio, e te levarão todo o teu trabalho, e te deixarão nua e despida; a nudez das tuas fornicações será descoberta, tanto a tua luxúria como as tuas fornicações.

30 Estas coisas se te farão, porquanto fornicaste após os pagãos, e te contaminaste com os seus ídolos.

31 Andaste pelo caminho de tua irmã; portanto darei o seu cálice na tua mão.

32 Assim diz o Senhor Jeová: Beberás o cálice de tua irmã, o qual é fundo e largo; serás objeto de escárnio e de irrisão; o cálice leva muito.

33 De embriaguez e de dor te encherás, do cálice de espanto e de desolação; do cálice de tua irmã Samaria.

34 Tu o beberás e esgotarás até as fezes, e roerás os seus cacos, e te rasgarás os teus peitos; pois eu o falei, diz o Senhor Jeová.

35 Portanto assim diz o Senhor Jeová: Porque te esqueceste de mim, e me lançaste para trás das tuas costas, portanto leva também a tua luxúria e as tuas fornicações.

36 Disse-me mais Jeová: Filho do homem, julgarás tu a Oolá e a Oolibá? então declara-lhes as suas abominações.

37 Pois cometeram adultério, e se acha sangue nas suas mãos, e com os seus ídolos cometeram adultério; também fizeram passar pelo fogo para eles, a fim de serem consumidos, aos filhos que me geraram.

38 Ainda isto me fizeram: contaminaram no mesmo dia o meu santuário, e profanaram os meus sábados.

39 Pois quando tinham sacrificado seus filhos aos seus ídolos, no mesmo dia entraram no meu santuário para o profanarem, e eis que assim fizeram no meio da minha casa.

40 Além disto mandastes buscar homens que vieram de longe, aos quais fora enviado um mensageiro, e eis que vieram; por amor dos quais te lavaste, pintaste os teus olhos, e te enfeitaste dos teus adornos;

41 e te sentaste sobre um leito magnífico, diante do qual estava uma mesa preparada, sobre que puseste o meu incenso e o meu óleo.

42 Ouvia-se com ela a voz duma multidão que folgava, e na companhia de homens da classe baixa foram do deserto trazidos uns bêbados, que puseram braceletes nas mãos delas, e coroas formosas nas suas cabeças.

43 Então disse eu da que estava gasta em adultérios: Agora cometerão fornicação com ela, e ela com eles!

44 Entraram a estar com ela, como quem entra a estar com uma prostituta; assim entravam a estar com Oolá e Oolibá, mulheres perdidas.

45 E homens justos as julgarão com o juízo das adúlteras, e com o juízo das mulheres que derramam sangue; porque são adúlteras, e se acha sangue nas suas mãos.

46 Pois assim diz o Senhor Jeová: Farei subir contra elas uma assembléia, e as entregarei ao tumulto e ao saque.

47 Essa assembléia as apedrejará com pedras, e as matarão com as suas espadas; trucidarão seus filhos e suas filhas, e abrasarão as suas casas com fogo.

48 Assim farei cessar da terra a luxúria, para que todas as mulheres sejam ensinadas a não praticarem segundo a vossa luxúria.

49 A vós vos pagarão a vossa luxúria, e levareis os pecados dos vossos ídolos; e sabereis que eu sou o Senhor Jeová.