1 I tolfte året, på första dagen i tolfte månaden, kom HERRENS ord till mig; han sade:

2 Du människobarn, stäm upp en klagosång över Farao, konungen i Egypten, och säg till honom: Det är förbi med dig, du lejon bland folken! Och du var dock lik draken i havet, där du for fram i dina strömmar och rörde upp vattnet med dina fötter och grumlade dess strömmar.

3 Så säger nu Herren, HERREN: Jag skall breda ut mitt nät över dig genom skaror av många folk, och de skola draga upp dig i mitt garn.

4 Jag skall kasta dig upp på jorden, jag skall slunga dig bort på marken och låta alla himmelens fåglar slå ned på dig och låta de vilda djuren på hela jorden mätta sig med dig.

5 Jag skall kasta ditt kött på bergen och fylla dalarna med ditt stora skrov.

6 Och landet som du har nedsölat skall jag vattna med ditt blod ända upp till bergen, och bäckarna skola bliva fulla av dig.

7 Och när jag utsläcker dig, skall jag övertäcka himmelen och förmörka dess stjärnor; jag skall övertäcka solen med moln, och månens ljus skall icke lysa mer.

8 Alla ljus på himmelen skall jag förmörka för din skull och låta mörker komma över ditt land, säger Herren, HERREN.

9 Och många folks hjärtan skall jag slå med skräck, när jag gör din undergång bekant bland folkslagen, ja, i länder som du icke känner.

10 Jag skall komma många folk att häpna för din skull, och deras konungar skola för din skull gripas av bävan, när jag i deras åsyn svänger mitt svärd; vart ögonblick skola de frukta, envar för sitt liv, på ditt falls dag.

11 Ty så säger Herren, HERREN: Den babyloniske konungens svärd skall komma över dig.

12 Jag skall låta din larmande hop falla för hjältars svärd, grymmast bland hedningar äro de alla. De skola föröda Egyptens härlighet, och hela dess larmande hop skall förgöras;

13 jag skall utrota all dess boskap, den som betar vid det myckna vattnet. Av människofot skall det icke mer röras upp, ej heller röras upp av boskapsklövar.

14 Sedan skall jag låta deras vatten sjunka undan och deras strömmar flyta bort såsom olja, säger Herren, HERREN,

15 i det jag gör Egyptens land till en ödslig ödemark och berövar landet allt vad däri är, när jag nu slår alla dess inbyggare, så att man förnimmer att jag är HERREN.

16 Detta är en klagosång som man skall sjunga, ja, folkens döttrar skola sjunga den; de skola sjunga den över Egypten med hela dess larmande hop, säger Herren, HERREN.

17 I tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom HERRENS ord till mig; han sade:

18 Du människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande hop. Bjud henne att såsom döttrarna av de väldigaste folk fara ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven.

19 Finnes någon så ringa att du är förmer än hon? Nej, far du ned och låt dig bäddas bland de oomskurna.

20 Bland män som äro slagna med svärd skola ock dina falla. Svärdet är redo; släpen bort henne med hela hennes larmande hop.

21 Mäktiga hjältar skola tala till Farao ur dödsriket, till honom och till hans hjälpare: »Ja, de hava måst fara hitned, och nu ligga de där, de oomskurna, slagna med svärd.»

22 Där ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de där slagna, fallna för svärd.

23 Sin grav har han fått längst ned i underjorden, och runt omkring honom ligger hans skara begraven. Allasammans ligga de slagna, fallna för svärd, de man som en gång utbredde skräck i de levandes land.

24 Där ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkring hans grav. Allasammans ligga de slagna, männen som föllo för svärd, och som oomskurna måste fara, ned i jordens djup, desamma som en gång utbredde skräck omkring sig i de levandes land; nu måste de bära sin skam bland de andra som hava farit ned i graven.

25 Ja, bland slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de där oomskurna, slagna med svärd; en gång utbredde sig ju skräck omkring dem i de levandes land, men de måste nu bära sin skam bland dem som hava farit ned i graven. Ja, bland slagna har han fått sin plats.

26 Där ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de där oomskurna, slagna med svärd; en gång utbredde de ju skräck omkring sig i de levandes land.

27 Men dessa fallna män ur de oomskurnas hop, de få icke vila bland hjältarna, bland dem som hava farit ned till dödsriket i sin krigiska rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar hava kommit över deras ben. De utbredde ju skräck i de levandes land, såsom hjältar göra.

28 Ja, också du skall bliva krossad bland de oomskurna och få ligga bland dem som äro slagna med svärd.

29 Där ligger Edom med sina konungar och alla sina hövdingar; huru mäktiga de än voro, hava de nu fått sin plats bland dem som äro slagna med svärd; de måste ligga bland de oomskurna, bland dem som hava farit ned i graven.

30 Där ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty de hava måst fara ned till de slagna, de hava kommit på skam, trots den skräck de utbredde genom sina väldiga gärningar. Och de ligga där oomskurna bland dem som hava blivit slagna med svärd; de måste bära sin skam bland dem som hava farit ned i graven.

31 Dem skall nu Farao få se, och han skall så trösta sig över hela sin larmande hop. Ja, Farao och hela hans har äro slagna med svärd, säger Herren, HERREN.

32 Ty väl utbredde jag skräck för honom i de levandes land, men nu måste han, Farao, med hela sin larmande hop, låta sig bäddas bland de oomskurna, hos dem som äro slagna med svärd, säger Herren, HERREN.

1 No ano duodécimo, no mês duodécimo, ao primeiro dia do mês, veio a mim a palavra de Jeová, dizendo:

2 Filho do homem, faze uma lamentação sobre Faraó, rei do Egito, e dize-lhe: Foste assemelhado a um leão novo das nações, contudo tu és como um dragão nos mares: pulavas nos teus rios, e turbavas com os pés as águas, e sujavas os teus rios.

3 Assim diz o Senhor Jeová: Estenderei sobre ti a minha rede por meio duma companhia de muitos povos; e eles te tirarão na minha rede.

4 Arrojar-te-ei em terra, e te lançarei sobre a face do campo, e farei pousar sobre ti todas as aves do céu, e fartarei de ti os animais de toda a terra.

5 Porei as tuas carnes sobre os montes, e encherei os vales da tua altura.

6 Com o teu sangue também regarei a terra onde nadas, até os montes; e as correntes se encherão de ti.

7 Quando eu te extinguir, cobrirei os céus, e farei enegrecer as suas estrelas; encobrirei o sol com uma nuvem, e a lua não dará a sua luz.

8 Farei enegrecer sobre ti todos os brilhantes luminares do céu, e trarei trevas sobre a tua terra, diz o Senhor Jeová.

9 Também vexarei o coração de muitos povos, quando eu levar a efeito a tua destruição entre as nações, nos países que não tens conhecido.

10 Farei que muitos povos fiquem pasmados de ti, e os seus reis serão sobremaneira amedrontados por causa de ti, quando eu brandir a minha espada diante deles; estremecerão cada momento, cada qual pela sua vida, no dia da tua queda.

11 Pois assim diz o Senhor Jeová: A espada do rei de Babilônia virá sobre ti.

12 Pelas espadas dos poderosos farei cair a tua multidão; terríveis dentre as nações são todos eles; despojarão a soberba do Egito, e toda a sua multidão será destruída.

13 Do lado de muitas águas também destruirei todos os seus animais; nem os turbará mais o pé de homem, nem os turbarão unhas de animais.

14 Então tornarei claras as suas águas, e farei correr os seus rios como azeite, diz o Senhor Jeová.

15 Quando eu fizer a terra do Egito desolada e deserta e destituída daquilo de que estava cheia; quando eu ferir a todos os que nela habitarem, saberão que eu sou Jeová.

16 Esta é a lamentação que se fará, que farão as filhas das nações sobre o Egito e sobre toda a sua multidão, diz o Senhor Jeová.

17 Também no duodécimo ano, aos quinze dias do mês, veio a mim a palavra de Jeová, dizendo:

18 Filho do homem, pranteia sobre a multidão do Egito, e precipita-o a ele e as filhas das nações formosas, às partes inferiores da terra, juntamente com os que descem à cova.

19 A quem sobrepujas em formosura? desce e deita-te com os incircuncisos.

20 No meio dos que são mortos à espada cairão; à espada está entregue: arrastai-o e todas as suas multidões.

21 Do meio do Cheol os fortes entre os poderosos falarão dele com os que lhe dão socorro; já desceram, jazem quietos os incircuncisos, mortos à espada.

22 Ali está Assíria e toda a sua companhia. Os seus sepulcros estão ao redor dele; todos eles foram mortos, caíram à espada.

23 Os seus sepulcros são postos nas extremidades da cova, e a sua companhia está em redor do seu sepulcro. Foram mortos, caíram à espada todos esses que causaram terror na terra dos viventes.

24 Ali está Elão, e toda a sua multidão ao redor do seu sepulcro. Foram mortos, caíram à espada, desceram incircuncisos às partes inferiores da terra todos esses que causaram o seu terror na terra dos viventes, e levaram a sua vergonha juntamente com os que descem à cova.

25 Puseram-lhe a cama no meio dos mortos com toda a sua multidão; os seus sepulcros estão ao redor dele. Todos esses incircuncisos foram mortos à espada; porque o seu terror se infundiu na terra dos viventes, e levaram a sua vergonha com os que descem à cova. Está posto no meio dos que foram mortos.

26 Ali estão Meseque, Tubal e toda a sua multidão. Os seus sepulcros estão ao redor dele; todos esses incircuncisos foram mortos à espada; porque causaram o seu terror na terra dos viventes.

27 Não estão com os poderosos que dentre os incircuncisos caíram, que com as suas armas de guerra desceram ao Cheol e puseram as suas espadas debaixo das suas cabeças, tendo as suas iniqüidades sobre os seus ossos; porque eram o terror dos poderosos na terra dos viventes.

28 Mas tu serás quebrado no meio dos incircuncisos, e te deitarás com os que foram mortos à espada.

29 Ali está Edom, os seus reis e todos os seus príncipes, que com o seu poder foram postos entre os que foram mortos à espada; deitar-se-ão com os incircuncisos e com os que descem à cova.

30 Ali estão os príncipes do norte, todos eles, e todos os sidônios, que desceram com os mortos. Envergonhados estão pelo terror que o seu poder causava; jazem incircuncisos com os que foram mortos à espada, e levam a sua vergonha com os que descem à cova.

31 Faraó os verá, e se consolará sobre toda a sua multidão; sim Faraó e todo o seu exército, mortos à espada, diz o Senhor Jeová.

32 Pois pus o terror dele na terra dos viventes; e ele será posto no meio dos incircuncisos, com os que foram mortos à espada, sim Faraó e toda a sua multidão, diz o Senhor Jeová.