1 Paulus, Kristi Jesu fånge, och brodern Timoteus hälsa Filemon, vår älskade broder och medarbetare,

2 och Appfia, vår syster, och Arkippus, vår medkämpe, och den församling som kommer tillhopa i ditt hus.

3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

4 Jag tackar min Gud alltid, när jag tänker på dig i mina böner,

5 ty jag har hört om den kärlek och den tro som du har till Herren Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga.

6 Och min bön är att den tro du har gemensam med oss må visa sig verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i Kristus.

7 Ty jag har fått mycken glädje och hugnad av den kärlek varmed du, min broder, har vederkvickt de heligas hjärtan.

8 Därför, fastän jag med mycken frimodighet i Kristus kunde befalla dig att göra vad du nu bör göra,

9 beder jag dig dock hellre därom för kärlekens skull -- jag, sådan jag nu är, den gamle Paulus, han som därtill nu är en Kristi Jesu fånge;

10 ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus,

11 som förut var ingalunda var dig till »till gagn», men som nu är både dig och mig till stort gagn.

12 Denne sänder jag här tillbaka till dig; och när jag så gör, är det såsom sände jag åstad mitt eget hjärta.

13 Jag hade väl själv velat behålla honom hos mig, så att han å dina vägnar kunde hava betjänat mig i den fångenskap som jag utstår för evangelii skull.

14 Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda du gjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av fri vilja.

15 När han för en liten tid blev skild från dig, skedde detta till äventyrs just för att du skulle få honom igen för alltid,

16 nu icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än en träl: såsom en älskad broder. Detta är han redan för mig i högsta måtto; huru mycket mer då för dig, han, din broder både efter köttet och i Herren!

17 Om du alltså håller mig för din medbroder, så tag emot honom såsom du skulle taga emot mig själv.

18 Har han gjort dig någon orätt, eller är han dig något skyldig, så för upp det på min räkning.

19 Jag, Paulus, skriver här med egen hand: »Jag skall själv betala det.» Jag skulle också kunna säga: »För upp det på din räkning.» Ty du har ju en ännu större skuld till mig, nämligen -- dig själv.

20 Ja, min broder, måtte jag »få gagn» av dig i Herren! Vederkvick mitt hjärta i Kristus.

21 Det är därför att jag är viss om din lydaktighet som jag har skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att göra ännu mer än jag begär.

22 Och så tillägger jag: bered dig på att giva mig härbärge. Jag hoppas nämligen att jag genom edra böner skall bliva skänkt åt eder.

23 Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar dig;

24 så göra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare.

25 Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande. <b>nyttig, gagnelig</b>; på denna namnets betydelse hänsyftas också i v. 20.

1 Paulo, prisioneiro de Cristo Jesus, e Timóteo, nosso irmão, a Filemom, nosso muito amado e nosso companheiro de trabalho,

2 e à irmã Áfia, e a Árquipo, nosso companheiro de lutas, e à igreja que está na tua casa:

3 Graça a vós e paz da parte de Deus nosso Pai e da do Senhor Jesus Cristo.

4 Sempre dou graças ao meu Deus, fazendo menção de ti nas minhas orações,

5 ouvindo o teu amor e a fé que tens para com o Senhor Jesus e para com todos os santos;

6 para que a comunicação da tua fé se torne eficaz, no pleno conhecimento de todo o bem que há em vós, para com Cristo.

7 Pois tive, irmão, muita alegria e conforto no teu amor, porque os corações dos santos foram reanimados por ti.

8 Por isso se bem que eu tenha muita liberdade em Cristo para te mandar o que é conveniente,

9 contudo prefiro apelar para ti em nome deste amor, sendo, como sou, Paulo, velho, e agora até prisioneiro de Cristo Jesus.

10 Rogo-te por meu filho Onésimo,

11 que eu gerei nas minhas prisões, o qual outrora te foi inútil, mas agora é útil a ti e a mim;

12 e eu to envio a ele que é meu próprio coração.

13 Eu quisera tê-lo perto de mim, para que me servisse em teu lugar nas prisões do Evangelho,

14 mas nada quis fazer sem a tua aprovação, para que o teu benefício não fosse como por necessidade, mas da tua livre vontade.

15 Talvez por isso ele se apartasse de ti por algum tempo, para que tu o recuperasses para sempre;

16 não mais como servo, mas em vez de servo, como irmão amado, de mim principalmente e mais ainda de ti, quer na carne quer no Senhor.

17 Se, pois, me tens por companheiro, recebe-o como a mim.

18 Se te fez algum mal, ou se te deve alguma coisa, lança-o na minha conta.

19 Eu, Paulo, o escrevo com o meu próprio punho, eu o pagarei; por não dizer que tu me deves até a tua própria pessoa.

20 Sim, irmão, que eu me regozije de ti no Senhor; reanima o meu coração em Cristo.

21 Eu te escrevo, confiado na tua obediência, sabendo que farás ainda mais do que digo.

22 Mas ao mesmo tempo também prepara-me pousada; pois espero que vos seja concedido pelas vossas orações.

23 Epáfras, meu companheiro de prisão em Cristo Jesus, te saúda,

24 assim como Marcos, Aristarco, Demas e Lucas, meus companheiros de trabalho.

25 A graça do Senhor Jesus Cristo seja com o vosso espírito.