1 Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifrån Jerusalem och Juda allt slags stöd och uppehälle -- all mat till uppehälle och all dryck till uppehälle --

2 hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste,

3 underhövitsmän och högtuppsatta män, rådsherrar och slöjdkunnigt folk och män som äro förfarna i besvärjelsekonst.

4 Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt självsvåld skall få råda över dem.

5 Av folket skall den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa; den unge skall sätta sig upp mot den gamle, den ringe mot den högt ansedde.

6 När då så sker, att någon fattar tag i en annan i hans faders hus och säger: »Du äger en mantel, du skall bliva vår styresman; tag du hand om detta vacklande rike» --

7 då skall denne svara och säga: »Jag kan icke skaffa bot; i mitt hus finnes varken bröd eller mantel. Mig skolen I icke sätta till styresman över folket.»

8 Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, då de nu med sitt tal och sina gärningar stå emot HERREN och äro gensträviga mot hans härlighets blickar.

9 Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva de sina synder uppenbart och dölja dem icke. Ve över deras själar, ty själva hava de berett sig olycka!

10 Om den rättfärdige mån I tänka att det skall gå honom väl, ty sådana skola äta sina gärningars frukt.

11 Men ve över den ogudaktige! Honom skall det gå illa, ty efter hans gärningar skall hans vedergällning bliva.

12 Mitt folks behärskare är ett barn, och kvinnor råda över det. Mitt folk, dina ledare föra dig vilse och fördärva den väg, som du skulle gå.

13 Men HERREN står redo att gå till rätta, han träder fram för att döma folken;

14 HERREN vill gå till doms med sitt folks äldste och med dess furstar. »I haven skövlat vingården; rov från de fattiga är i edra hus.

15 Huru kunnen I så krossa mitt folk och söndermala de fattiga?» Så säger Herren, HERREN Sebaot.

16 Och HERREN säger: Eftersom Sions döttrar äro så högmodiga, och gå med rak hals och spela med ögonen, och gå där och trippa och pingla med sina fotringar,

17 därför skall Herren låta Sions döttrars hjässor bliva fulla av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd.

18 På den dagen skall Herren taga bort all deras ståt: fotringar, pannband och halsprydnader,

19 örhängen, armband och slöjor,

20 huvudprydnader, fotstegskedjor, gördlar, luktflaskor och amuletter,

21 fingerringar och näsringar,

22 högtidsdräkter, kåpor, mantlar och pungar,

23 speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.

24 Och där skall vara stank i stället för vällukt, rep i stället för bälte, skalligt huvud i stället för krusat hår, hölje av säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället för skönhet.

25 Dina män skola falla för svärd och dina hjältar i krig:

26 hennes portar skola klaga och sörja, och övergiven skall hon sitta på marken. 4:1. elektroniska utgåvan.

1 Pois eis que o Senhor, Jeová dos exércitos, tira de Jerusalém e de Judá, o sustento e o bordão, todo o sustento de pão e todo o sustento de água;

2 o valente e o guerreiro; o juiz e o profeta, o adivinho e o ancião;

3 o capitão de cinqüenta, e o homem acatado, e o conselheiro, e o artífice hábil e o encantador perito.

4 Dar-lhes-ei meninos por príncipes, e caprichos infantis dominarão sobre eles.

5 O povo oprimirá uns aos outros, homem a homem, e próximo a próximo: mostrar-se-ão atrevidos, o menino contra o ancião, e o vil contra o nobre.

6 Quando alguém pegar de seu irmão na casa de seu pai, dizendo: Tu tens roupa, tu dominarás sobre nós, e fique esta ruína debaixo da tua mão;

7 naquele dia exclamará, dizendo: Não quero ser médico, pois em minha casa não há pão nem roupa; não me haveis de constituir dominador sobre o povo.

8 Pois Jerusalém está arruinada, e Judá caído; porque a sua língua e as suas ações são contra Jeová, para desafiarem os olhos da sua glória.

9 O aspecto do seu semblante dá testemunho contra eles; e, como Sodoma, publicam o seu pecado, sem o disfarçar. Ai das suas almas! porque eles fazem mal a si mesmos.

10 Dizei do justo que ele será próspero, pois comerá o fruto das suas ações.

11 Ai do perverso! não será próspero, pois lhe será feito a ele o que fizeram as suas mãos.

12 Quanto ao meu povo, os que o oprimem, são crianças, e mulheres dominam sobre eles. Ó povo meu, os que te guiam, te enganam, e destroem o caminho das tuas veredas.

13 Jeová põe-se de pé para pleitear, e apresenta-se para julgar os povos.

14 Jeová entrará em juízo com os anciãos do seu povo e com os príncipes do mesmo. Vós sois os que consumistes a vinha; o despojo do aflito está em vossas casas.

15 Que quereis vós os que esmigalhais o meu povo, e moeis o rosto dos aflitos? diz o Senhor, Jeová dos exércitos.

16 Ainda mais disse Jeová: Porque as filhas de Sião são altivas, e andam com o pescoço emproado, fazendo acenos com os olhos, e passeiam andando a passos contados e fazendo tinir os ornamentos dos seus pés;

17 portanto Jeová tornará caspenta a mioleira da cabeça das filhas de Sião, e descobri-lhes-á a nudez.

18 Naquele dia tirará Jeová o enfeite dos anéis dos artelhos, e das coifas, e das luetas;

19 os pendentes e os braceletes, e os véus leves;

20 os diademas, e as cadeias para regularem os passos, e os cintos, e os vasos de perfume, e os amuletos;

21 os anéis, e as jóias pendentes do nariz;

22 os vestidos de gala, e os mantos, e os chales, e os bolsos;

23 os espelhos, e as camisas de linho, e os turbantes e os véus grandes.

24 Será que em lugar de perfume haverá mau cheiro; e por cinto, corda; e por cabelo encrespado, calva; e por faixa de peito, cinto de cilício; marca a fogo em lugar de formosura.

25 Os teus homens cairão à espada, e os teus valentes na guerra.

26 As portas de Sião lamentarão e prantearão; ela será desolada e se assentará no chão.