1 Och Elihu tog till orda och sade:

2 Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,

3 du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?

4 Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.

5 Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.

6 Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?

7 Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?

8 Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.

9 Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;

10 men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,

11 han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»

12 Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.

13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;

14 allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.

15 Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?

16 Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.

1 Disse mais Eliú:

2 Acaso pensas que isto é o teu direito, Ou dizes: Maior é a minha justiça do que a de Deus,

3 Para que digas: Que te aproveitará? E: Que proveito tenho mais do que se eu tivera pecado?

4 Eu te responderei a ti E aos teus companheiros também.

5 Olha para os céus, e vê; E contempla o firmamento que é mais alto do que tu.

6 Se pecas, que mal lhe causas tu? E se as tuas transgressões se multiplicam, que lhe fazes?

7 Se és justo, que lhe dás? Ou que recebe ele da tua mão?

8 A tua maldade pode fazer o mal ao homem teu semelhante; E a tua justiça pode ser útil ao filho do homem.

9 Por causa da multidão das opressões gritam os homens, Clamam por auxílio em razão dos braços dos poderosos;

10 Mas ninguém diz: Onde está Deus meu Criador, Que inspira canções durante a noite;

11 Que nos ensina mais do que às bestas da terra, E nos faz mais sábios do que as aves do céu?

12 Ali clamam (mas ninguém há que responda) Por causa da sabedoria dos maus.

13 É em vão que se grita, Deus não ouvirá, O Todo-poderoso não o levará em conta.

14 Ainda que dizes que não o vês, A tua causa está diante dele; portanto espera-o.

15 Mas agora, porque não visita com a sua ira, Nem faz muito caso da arrogância,

16 Por isso começa Jó a falar vãmente; Multiplica sem ciência palavras.