1 Job svarade HERREN och sade:

2 Ja, jag vet att du förmår allt, och att intet som du besluter är dig för svårt.

3 Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.

4 Men hör nu, så vill jag tala; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

5 Blott hörsägner hade jag förnummit om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon.

6 Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig, i stoft och aska.

7 Sedan HERREN hade talat så till Job, sade han till Elifas från Teman: »Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.

8 Så tagen eder nu sju tjurar och sju vädurar, och gån till min tjänare Job och offren dem såsom brännoffer för eder; ock låten min tjänare Job bedja för eder. Till äventyrs skall jag då, av nåd mot honom, avstå från att göra något förskräckligt mot eder, till straff därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.»

9 Då gingo Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naaman åstad och gjorde såsom HERREN hade tillsagt dem; och HERREN tog nådigt emot Jobs bön.

10 Och då nu Job bad för sina vänner, upprättade HERREN åter honom själv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han förut hade haft.

11 Och alla hans bröder och systrar och alla hans forna bekanta kommo till honom och höllo måltid med honom i hans hus, och ömkade honom för alla de olyckor som HERREN hade låtit komma över honom. Och de gåvo honom vardera en kesita och en guldring.

12 Och HERREN välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än begynnelsen, så att han fick fjorton tusen får, sex tusen kameler, ett tusen par oxar och ett tusen åsninnor.

13 Och han fick sju söner och tre döttrar.

14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.

15 Och så sköna kvinnor som Jobs döttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras bröder.

16 Och Job levde därefter ett hundra fyrtio år, och fick se sina barn och barnbarn i fyra led.

17 Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.

1 Então respondeu Jó a Jeová:

2 Sei que tudo podes, E que nenhum propósito teu se pode impedir.

3 Quem é este que sem conhecimento encobre o conselho? Portanto proferi o que não entendia, Cousas demasiado maravilhosas para mim, as quais eu não conhecia.

4 Ouve, pois, e eu falarei; Eu te perguntarei e tu me responderás.

5 Eu tinha ouvido de ti com os ouvidos; Mas agora te vêem os meus olhos,

6 Pelo que me abomino a mim mesmo, e me arrependo No pó e na cinza.

7 Tendo Jeová falado estas palavras a Jó, disse a Elifaz temanita: A minha ira acendeu-se contra ti e contra os teus dois amigos, pois não tendes falado de mim o que é reto, como o meu servo Jó.

8 Agora tomai vós sete novilhos e sete carneiros, e ide ao meu servo Jó, e oferecei um holocausto por vós. O meu servo Jó orará por vós; porque a ele o aceitarei, para que eu vos não trate segundo a vossa estultícia; pois não tendes falado de mim o que é reto, como o meu servo Jó.

9 Foram Elifaz temanita, Bildade suíta, e Zofar naamatita, e fizeram como Jeová lhes ordenou. Jeová aceitou a Jó.

10 Jeová tirou o cativeiro de Jó, quando este orava pelos seus amigos; e deu-lhe o dobro do que antes possuía.

11 Então vieram ter com ele todos os seus irmãos, e todas as suas irmãs, e todos quantos antes o haviam conhecido, e comeram com ele em sua casa. Condoeram-se dele e consolaram-no de todo o mal que Jeová lhe havia enviado. Também cada um lhe deu uma moeda e um anel de ouro.

12 Abençoou Jeová o último estado de Jó mais que o seu primeiro. Jó chegou a ter quatorze mil ovelhas, seis mil camelos, mil juntas de bois e mil jumentas.

13 Teve também sete filhos e três filhas.

14 Chamou o nome da primeira Jemima, o nome da segunda Queziz e o nome da terceira Quéren-Hapuque.

15 Não foram achadas em toda a terra mulheres tão formosas como as filhas de Jó. Seu pai deu-lhes herança entre seus irmãos.

16 Depois disto Jó viveu cento e quarenta anos, e viu seus filhos e os filhos de seus filhos até quatro gerações.

17 Assim morreu Jó, velho e cheio de dias.