1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 Tala till Israels barn och säg till dem: Dessa äro HERRENS högtider, vilka I skolen utlysa såsom heliga sammankomster; mina högtider äro dessa:

3 Sex dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat, en dag för helig sammankomst; intet arbete skolen I då göra. Det är HERRENS sabbat, var I än ären bosatta.

4 Dessa äro HERRENS högtider, de heliga sammankomster som I skolen utlysa på bestämda tider:

5 I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, vid aftontiden, är HERRENS påsk.

6 Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds högtid; då skolen I äta osyrat bröd, i sju dagar.

7 På den första dagen skolen I hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.

8 Och I skolen offra eldsoffer åt HERREN i sju dagar. På den sjunde dagen skall åter hållas en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.

9 Och HERREN talade till Mose och sade:

10 Tala till Israels barn och säg till dem: När I kommen in i det land som jag vill giva eder, och I inbärgen dess skörd, då skolen I bära till prästen den kärve som är förstlingen av eder skörd.

11 Och den kärven skall han vifta inför HERRENS ansikte, för att I mån bliva välbehagliga; dagen efter sabbaten skall prästen vifta den.

12 Och på den dag då I låten vifta kärven skolen I offra ett felfritt årsgammalt lamm till brännoffer åt HERREN,

13 och såsom spisoffer därtill två tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, ett eldsoffer åt HERREN till en välbehaglig lukt, och såsom drickoffer därtill en fjärdedels hin vin.

14 Och intet av det nya, varken bröd eller rostade ax eller korn av grönskuren säd, skolen I äta förrän på denna samma dag, icke förrän I haven burit fram offergåvan åt eder Gud. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.

15 Sedan skolen I räkna sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då I buren fram viftofferskärven;

16 femtio dagar skolen I räkna intill dagen efter den sjunde sabbaten; då skolen I bära fram ett offer av den nya grödan åt HERREN.

17 Från de orter där I bon skolen I bära fram viftoffersbröd, två kakor av två tiondedels efa fint mjöl, bakade med surdeg: en förstlingsgåva åt HERREN.

18 Och jämte brödet skolen I föra fram sju felfria årsgamla lamm, en ungtjur och två vädurar, till att offras såsom brännoffer åt HERREN, med tillhörande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.

19 Därtill skolen I offra en bock till syndoffer och två årsgamla lamm till tackoffer.

20 Och prästen skall vifta dem såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, jämte förstlingsbröden som bäras fram tillika med de båda lammen de skola vara helgade åt HERREN och tillhöra prästen.

21 Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst att hållas av eder; ingen arbetssyssla skolen I då göra. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.

22 Och när I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra någon axplockning efter din skörd, du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, eder Gud.

23 Och HERREN talade till Mose och sade:

24 Tala till Israels barn och säg: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skolen I hålla sabbatsvila, en högtid med basunklang, till att bringa eder i åminnelse inför HERREN, en helig sammankomst.

25 Ingen arbetssyssla skolen I då göra, och I skolen offra eldsoffer åt HERREN.

26 Och HERREN talade till Mose och sade:

27 Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen; då skolen I hålla en helig sammankomst, och I skolen då späka eder; och I skolen offra eldsoffer åt HERREN.

28 Och I skolen intet arbete göra på denna samma dag, ty det är en försoningsdag, då försoning bringas för eder inför HERRENS, eder Guds, ansikte.

29 Och var och en som icke späker sig på denna samma dag skall utrotas ur sin släkt.

30 Och var och en som gör något arbete på denna samma dag, honom skall jag förgöra ur hans folk.

31 Intet arbete skolen I då göra Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.

32 En vilosabbat skall den vara för eder, och I skolen då späka eder. På nionde dagen i månaden, om aftonen, skolen I hålla denna eder sabbatsvila, från afton till afton.

33 Och HERREN talade till Mose och sade:

34 Tala till Israels barn och säg: På femtonde dagen i samma sjunde månad är HERRENS lövhyddohögtid, i sju dagar.

35 På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.

36 I sju dagar skolen I offra eldsoffer åt HERREN. På den åttonde dagen skolen I hålla en helig sammankomst och skolen offra eldsoffer åt HERREN. Då är högtidsförsamling; ingen arbetssyssla skolen I då göra.

37 Dessa äro HERRENS högtider, vilka I skolen utlysa såsom heliga sammankomster, och på vilka I skolen offra eldsoffer åt HERREN, brännoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag de för den dagen bestämda offren --

38 detta förutom HERRENS sabbater, och förutom edra övriga gåvor, och förutom alla edra löftesoffer, och förutom alla frivilliga offer som I given åt HERREN.

39 Men på femtonde dagen i sjunde månaden, när I inbärgen avkastningen av landet, skolen I fira HERRENS högtid, i sju dagar. På den första dagen är sabbatsvila, på den åttonde dagen är ock sabbatsvila.

40 Och I skolen på den första dagen taga frukt av edra skönaste träd, kvistar av palmer och grenar av lummiga träd och av pilträd, och skolen så vara glada i sju dagar inför HERRENS, eder Guds, ansikte.

41 I skolen fira denna högtid såsom en HERRENS högtid sju dagar om året. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte; i sjunde månaden skolen I fira den.

42 Då skolen I bo i lövhyddor i sju dagar; alla de som äro infödingar i Israel skola bo i lövhyddor,

43 för att edra efterkommande må veta huru jag lät Israels barn bo i lövhyddor, när jag förde dem ut ur Egyptens land Jag är HERREN, eder Gud.

44 Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS högtider.

1 Disse Jeová a Moisés:

2 Fala aos filhos de Israel e dize-lhes: As festas fixas de Jeová, que proclamarem serem santas convocações, serão as minhas festas fixas.

3 Seis dias trabalho se fará; porém ao sétimo dia é um sábado de descanso solone, santa convocação: não fareis nenhum trabalho; é sábado de Jeová em todas as vossas moradas.

4 Estas são as festas fixas de Jeová, santas convocações que proclamareis no seu tempo determinado.

5 No primeiro mês, aos quatorze dias do mês, à tardinha, é a Páscoa de Jeová.

6 Aos quinze dias do mesmo mês é a festa dos pães asmos de Jeová; sete dias comereis pães asmos.

7 No primeiro dia tereis uma santa convocação; não fareis obra alguma servil.

8 Mas por sete dias oferecereis uma oferta queimada a Jeová; no sétimo dia haverá uma santa convocação; não fareis obra alguma servil.

9 Disse mais Jeová a Moisés:

10 Fala aos filhos de Israel, e dize-lhes: Quando entrardes na terra que eu vos hei de dar, e comerdes as suas searas, trareis ao sacerdote um molho das primícias da vossa seara.

11 Ele moverá o molho diante de Jeová, para que seja aceito a vosso favor; no dia depois do sábado o moverá.

12 No mesmo dia em que moverdes o molho, oferecereis um cordeiro de um ano, sem defeito, em holocausto a Jeová.

13 A sua oferta de cereais será duas dízimas de uma efa de flor de farinha, amassada com azeite, uma oferta queimada a Jeová por suave cheiro; a sua oferta de libação será de vinho, a quarta parte de um him.

14 Não comereis pão, nem trigo torrado, nem espigas verdes, até este mesmo dia, até que tenhais trazido a oblação do vosso Deus; é um estatuto perpétuo pelas vossas gerações em todos as vossas moradas.

15 Contareis para vós desde o dia depois do sábado, desde o dia em que tiverdes trazido o molho da oferta movida. Haverá sete sábados completos:

16 até o dia seguinte ao sétimo sábado contareis cinqüenta dias; e oferecereis uma nova oferta de cereais a Jeová.

17 Das vossas habitações trareis dois pães para serem movidos, de duas dízimas de uma efa; serão de flor de farinha, levedados se cozerão: são primícias a Jeová.

18 Apresentareis com o pão sete cordeiros de um ano, sem defeito, e um novilho, e dois carneiros: serão um holocausto a Jeová, com a sua oferta de cereais, e com as suas ofertas de libação, a saber, uma oferta queimada, de suave cheiro a Jeová.

19 Também oferecereis um bode para oferta pelo pecado, e dois cordeiros de um ano para sacrifício de ofertas pacíficas.

20 Então o sacerdote os oferecerá juntamente com o pão das primícias por uma oferta movida diante de Jeová, com dois cordeiros; santos serão a Jeová para o uso do sacerdote.

21 Fareis proclamação no mesmo dia. Haverá para vós uma santa convocação; não fareis obra alguma servil: é um estatuto perpétuo em todas as vossas moradas pelas vossas gerações.

22 Quando segardes as searas da vossa terra, não segareis totalmente os cantos do vosso campo, nem colhereis o rabisco da vossa seara; para o pobre e para o estrangeiro o deixareis: eu sou Jeová vosso Deus.

23 Disse mais Jeová a Moisés:

24 Fala aos filhos de Israel: No sétimo mês, no primeiro dia do mês, haverá para vós um descanso solene, um memorial, de sonidos de trombetas, uma santa convocação.

25 Não fareis obra alguma servil; e oferecereis uma oferta queimada a Jeová.

26 Disse mais Jeová a Moisés:

27 Mas aos dez dias deste sétimo mês é o dia da expiação: será para vós uma santa convocação, e afligireis as vossas almas; oferecereis uma oferta queimada a Jeová.

28 Nesse mesmo dia não fareis obra alguma servil; pois é dia de expiação, em que se faça expiação por vós diante de Jeová vosso Deus.

29 Pois toda a alma que se não afligir nesse mesmo dia será cortada do seu povo.

30 Toda a alma que fizer alguma obra nesse mesmo dia, essa alma destruirei dentre o seu povo.

31 Não fareis obra alguma: é estatuto perpétuo pelas vossas gerações em todas as vossas moradas.

32 Será para vós sábado de descanso solene, e afligireis as vossas almas; no dia nono desde a tardinha, duma a outra tarde, guardareis o vosso sábado.

33 Disse mais Jeová a Moisés:

34 Fala aos filhos de Israel: Aos quinze dias deste sétimo mês haverá a festa dos tabernáculos por sete dias a Jeová.

35 No primeiro dia haverá uma santa convocação; não fareis obra alguma servil.

36 Por sete dias oferecereis uma oferta queimada a Jeová. No oitavo dia haverá para vós uma santa convocação; e oferecereis uma oferta queimada a Jeová; é uma assembléia solene; não fareis obra alguma servil.

37 Estas são as festas fixas de Jeová, que proclamarei serem santas convocações, em que se ofereça uma oferta queimada a Jeová, um holocausto, uma oferta de cereais, um sacrifício, e ofertas de libação, cada coisa no seu dia;

38 além dos sábados de Jeová, e além dos vossos dons, e além dos vossos votos, e além de todas as vossas ofertas voluntárias, que derdes a Jeová.

39 Aos quinze dias do sétimo mês, quando tiverdes recolhido os frutos da terra, celebrareis a festa de Jeová sete dias: no primeiro dia haverá um descanso solene, também no oitavo dia haverá um descanso solene.

40 No primeiro dia tomareis para vós o fruto de árvores formosas, ramos de palmeiras, e ramos de árvores frondosas, e salgueiros de ribeiras; e vos alegrareis diante de Jeová vosso Deus por sete dias.

41 Celebrareis esta como uma festa a Jeová por sete dias no ano: é um estatuto perpétuo nas vossas gerações; celebrá-lo-eis no sétimo mês.

42 Habitareis em tendas de ramos sete dias, todos os naturais em Israel habitarão em tendas de ramos,

43 para que as vossas gerações saibam que eu fiz habitar os filhos de Israel em tendas de ramos, quando os tirei da terra do Egito: eu sou Jeová vosso Deus.

44 Moisés declarou aos filhos de Israel as festas fixas de Jeová.