1 Detta är HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han skådade angående Samaria och Jerusalem.

2 Hören, I folk, allasammans; akta härpå, du jord med allt vad på dig är. Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder, Herren i sitt heliga tempel.

3 Ty se, HERREN träder ut ur sin boning, han far ned och går fram över jordens höjder.

4 Bergen smälta under hans fötter, och dalar bryta sig fram -- såsom vaxet gör för elden, såsom vattnet, när det störtar utför branten.

5 Genom Jakobs överträdelse sker allt detta och genom Israels hus' synder. Vem är då upphovet till Jakobs överträdelse? Är det icke Samaria? Och vem till Juda offerhöjder? Är det icke Jerusalem?

6 Så skall jag då göra Samaria till en stenhop på marken, till en plats för vingårdsplanteringar; jag skall vräka hennes stenar ned i dalen, och hennes grundvalar skall jag blotta.

7 Alla hennes beläten skola bliva krossade, alla hennes skökoskänker uppbrända i eld, alla hennes avgudar skall jag förstöra; ty av skökolön har hon hopsamlat dem, och skökolön skola de åter bliva.

8 Fördenskull måste jag klaga och jämra mig, jag måste gå barfota och naken; jag måste upphäva klagoskri såsom en schakal och sorgelåt såsom en struts.

9 Ty ohelbara äro hennes sår; slaget har nått ända till Juda, det har drabbat ända till mitt folks port, ända till Jerusalem.

10 Förkunnen det icke i Gat; gråten icke så bittert. I Bet-Leafra vältrar jag mig i stoftet.

11 Dragen åstad, I Safirs invånare, i nakenhet och skam. Saanans invånare våga sig icke ut. Klagolåten i Bet-Haesel tillstädjer eder ej att dröja där.

12 Ty Marots invånare våndas efter tröst; ned ifrån HERREN har ju en olycka kommit, intill Jerusalems port.

13 Spännen travare för vagnen, I Lakis' invånare, I som voren upphovet till dottern Sions synd; ty hos eder var det som Israels överträdelser först funnos.

14 Därför måste du giva skiljebrev åt Moreset-Gat. Husen i Aksib hava för Israels konungar blivit såsom en försinande bäck.

15 Ännu en gång skall jag låta erövraren komma över eder, I Maresas invånare. Ända till Adullam skall Israels härlighet komma.

16 Raka dig skallig och skär av ditt hår, i sorg över barnen, som voro din lust; gör ditt huvud så kalt som gamens, ty de skola föras bort ifrån dig.

1 Palavra de Jeová que veio a Miquéias morastita nos dias de Jotão, Acaz e Ezequias, reis de Judá, a qual ele viu sobre Samaria e Jerusalém.

2 Ouvi, todos os povos; escutai, ó terra, e tudo o que nela há; e seja testemunha contra vós o Senhor Jeová, o Senhor desde o seu santo templo.

3 Pois eis que Jeová está a sair do seu lugar, ele descerá e pisará os altos da terra.

4 Os montes se derreterão debaixo dele, e os vales se fenderão, como a cera diante do fogo, como as águas que se precipitam por um declive.

5 Por causa da transgressão de Jacó sucede tudo isto, e por causa dos pecados da casa de Israel. Qual é a transgressão de Jacó? não é Samaria? e quais são os altos de Judá? não é Jerusalém?

6 Por isso de Samaria farei um montão de pedras no campo, e plantações de vinhas; farei rebolar as suas pedras para o vale e descobrirei os seus fundamentos.

7 Todas as suas imagens esculpidas serão feitas em pedaços e todos os seus salários serão queimados a fogo; quanto a todos os seus ídolos, deles farei uma desolação; porque pelo salário de prostituta os tem ajuntado, e para o salário de prostituta voltarão.

8 Por isso prantearei e uivarei, andarei despojado e nu; farei lamentação como de chacais e pranto como de avestruzes.

9 Pois as suas feridas são incuráveis; o mal já chegou até Judá; estende-se até a porta do meu povo, até Jerusalém.

10 Não o deis a saber em Gate, em Aco não choreis; em Bete-Le-Afra revolvo-me em pó.

11 Passa, ó moradora de Safir, em vergonhosa nudez; a moradora de Zaanã não saiu para fora; o pranto de Bete-Ezel tirará de vós o lugar em que está assente.

12 Pois a moradora de Marote espera anciosamente pelo bem; porque de Jeová desceu o mal até a porta de Jerusalém.

13 Põe ao carro o cavalo ligeiro, ó moradora de Laquis; ela tornou-se o princípio do pecado para a filha de Sião, porque em ti se acharam as transgressões de Israel.

14 Portanto darás a Moresete-Gate presentes de despedida; as casas de Aczibe se tornarão em engano para os reis de Israel.

15 Ainda trarei a ti, ó moradora de Maressa, aquele que te possuirá; a glória de Israel chegará até Adulão.

16 Faze-te calva, e rapa a tua cabeça pelos filhos das tuas delícias; alarga a tua calva como a águia; porque eles foram de ti para o cativeiro.