1 Detta är HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid.

2 När HERREN först begynte tala genom Hosea, sade HERREN till honom: »Gå åstad och skaffa dig en trolös hustru och barn -- av en trolös moder; ty i trolös avfällighet löper landet bort ifrån HERREN.

3 Då gick han åstad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev havande och födde honom en son.

4 Och HERREN sade till honom: »Giv denne namnet Jisreel; ty när ännu en liten tid har förgått, skall jag hemsöka Jisreels blodskulder på Jehus hus och göra slut på konungadömet i Israels hus.

5 Och det skall ske på den dagen att jag skall bryta sönder Israels båge i Jisreels dal.»

6 Och hon blev åter havande och födde en dotter. Då sade han till honom: »Giv denna namnet Lo-Ruhama; ty jag vill icke vidare förbarma mig över Israels hus, så att jag förlåter dem.

7 Men över Juda hus vill jag förbarma mig, och jag skall giva dem frälsning genom HERREN, deras Gud; icke genom båge och svärd och vad till kriget hör skall jag frälsa dem, icke genom hästar och ryttare.

8 Och när hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon åter havande och födde en son.

9 Då sade han: »Giv denne namnet Lo-Ammi; ty I ären icke mitt folk, ej heller vill jag höra eder till.»

10 Men antalet av Israels barn skall bliva såsom havets sand, som man icke kan mäta, ej heller räkna; och det skall ske, att i stället för att det sades till dem: »I ären icke mitt folk», skola de kallas »den levande Gudens barn».

11 Och Juda barn och Israels barn skola samla sig tillhopa, och skola sätta över sig ett gemensamt huvud, och skola draga upp ur landet; ty stor skall Jisreels dag vara. 2:1. den elektroniska utgåvan.

1 Palavra de Jeová que foi dirigida a Oséias, filho de Beeri, nos dias de Uzias, Jotão, Acaz e Ezequias, reis de Judá, e nos dias de Jeroboão, filho de Joás, rei de Israel.

2 Quando Jeová falou ao princípio com Oséias, disse Jeová a Oséias: Vai, toma uma mulher de fornicação e filhos de fornicação; porque a terra comete fornicação, apartando-se de Jeová.

3 Foi-se, pois, e tomou a Gômer, filha de Diblaim; ela concebeu, e deu-lhe à luz um filho.

4 Disse-lhe Jeová: Põe-lhe por nome Jezreel; porque ainda um pouco de tempo, e visitarei o sangue de Jezreel sobre a casa de Jeú, e farei cessar o reino da casa de Israel.

5 Naquele dia quebrarei o arco de Israel no vale de Jezreel.

6 Ela tornou a conceber, e deu à luz uma filha. Disse Jeová a Oséias: Põe-lhe por nome Desfavorecida; porque não me tornarei a ter misericórdia da casa de Israel, para que eu lhes perdoe.

7 Terei, porém, misericórdia da casa de Judá, e os salvarei por Jeová seu Deus, e não os salvarei pelo arco, nem pela espada, nem pela guerra, nem pelos cavalos, nem pelos cavaleiros.

8 Ora tendo ela desmamado a Desfavorecida, concebeu e deu à luz um filho.

9 Disse Jeová: Põe-lhe por nome Não-Meu-Povo; porque vós não sois o meu povo, e eu não serei o vosso Deus.

10 Contudo o número dos filhos de Israel será como a areia do mar, que não se pode medir nem contar; e acontecerá que no lugar onde se lhes disser: Vós não sois o meu povo, se lhes dirá: Vós sois os filhos do Deus vivo.

11 Os filhos de Judá e os filhos de Israel juntos se congregarão, e constituirão sobre si uma só cabeça, e subirão da terra; pois grande será o dia de Jezreel.