1 Hören detta, I präster, akten härpå, I av Israels hus, och I av konungens hus, lyssnen härtill; ty eder gäller domen. Ty I haven varit en snara för Mispa och ett nät, utbrett på Tabor.

2 Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare, men jag skall bliva ett tuktoris för allasammans.

3 Jag känner Efraim, och Israel är icke fördold för mig. Du Efraim, du har ju nu blivit en sköka, Israel har orenat sig.

4 De lägga sig icke vinn om att vända tillbaka till sin Gud, ty en trolöshetens ande bor i deras bröst, och HERREN känna de icke.

5 Men Israels stolthet vittnar emot honom, och Israel och Efraim komma på fall genom sin missgärning; Juda kommer ock på fall jämte dem.

6 Om de än med får och fäkreatur gå åstad för att söka HERREN, så finna de honom ändå icke; han har dragit sig undan från dem.

7 Mot HERREN hava de handlat trolöst, ja, de hava fött barn som icke äro hans. Därför skall nu en nymånadsdag förtära dem, jämte det som de fingo på sin del.

8 Stöten i basun i Gibea, i trumpet i Rama, blåsen larmsignal i Bet-Aven. Fienden är efter dig, Benjamin!

9 Efraim skall varda ödelagt på straffets dag; mot Israels stammar kungör jag vad visst är.

10 Juda furstar hava blivit råmärkflyttares likar; över dem skall jag utgjuta min vrede såsom vatten.

11 Efraim lider förtryck, och hans rätt våldföres, ty han har tagit sig till att vandra efter tomma stadgar.

12 Därför är jag nu för Efraim såsom mal och för Juda hus såsom röta i benen.

13 Och Efraim har märkt sin sjukdom och Juda sitt sår; därför har Efraim gått till Assur och sänt bud till Jarebs-konungen. Men denne skall icke kunna hela eder; edert sår skall icke bliva läkt.

14 Ty jag skall vara såsom ett lejon mot Efraim och såsom ett ungt lejon mot Juda hus. Själv griper jag mitt rov och går bort därmed; jag släpar det bort utan räddning.

15 Jag vill gå min väg, tillbaka till min boning, till dess att de hava fått lida vad de hava förskyllt och begynna söka mitt ansikte.

1 Ouvi isto, ó sacerdotes, escutai, ó casa de Israel, e dai ouvidos, ó casa do rei, porque a vós toca a sentença; pois tendes sido um laço em Mispa, e uma rede estendida sobre o Tabor.

2 Os revoltosos têm-se aprofundado em matança, mas eu vou repreender a todos eles.

3 Eu conheço a Efraim, e Israel não está escondido de mim: pois agora tu, Efraim, tens fornicado, Israel está contaminado.

4 Os seus feitos não lhes permitirão voltar para o seu Deus; porque o espírito de fornicação está no meio deles, e não conhecem a Jeová.

5 A arrogância de Israel dá testemunho contra ele; portanto Israel e Efraim tropeçarão na sua iniqüidade; Judá também tropeçará com eles.

6 Com os seus rebanhos e com as suas manadas irão em busca de Jeová; porém não o acharão; ele já se retirou deles.

7 Houveram-se aleivosamente contra Jeová, porque geraram filhos estranhos; agora a lua nova os consumirá juntamente com os seus campos.

8 Tocai a buzina em Gibeá, e a trombeta em Ramá: soltai o alarme em Bete-Áven; após ti, ó Benjamim.

9 Efraim tornar-se-á uma desolação no dia do castigo; a respeito das tribos de Israel tenho mostrado uma coisa certa.

10 Os príncipes de Judá são como os que removem os marcos; sobre eles derramarei como água a minha ira.

11 Efraim está oprimido, está quebrantado de juízos; porque foi do seu agrado andar após a vaidade.

12 Portanto eu sou para Efraim como a traça, e para a casa de Judá como a podridão.

13 Quando Efraim viu a sua enfermidade, e Judá a sua ferida, recorreu Efraim à Assíria e enviou ao rei Jarebe; ele, porém, não vos pode sarar, nem vos curará a ferida.

14 Pois serei para Efraim como um leão, e para a casa de Judá como um leão novo; eu, sim eu, despedaçarei e me irei embora: eu levarei e não haverá quem livre.

15 Irei e voltarei para o meu lugar, até que eles reconheçam a sua culpa, e busquem a minha face; na sua aflição deveras me buscarão.