1 När jag vill hela Israel, då uppenbarar sig Efraims missgärning och Samariens ondska. Ty de öva falskhet, tjuvar göra inbrott, rövarskaror plundra på vägarna.

2 Och de betänka icke i sina hjärtan att jag lägger all deras ondska på minnet. De äro nu kringrända av sina egna gärningar, ty dessa hava kommit inför mitt ansikte.

3 Med sin ondska bereda de konungen glädje och med sina lögner furstarna.

4 Allasammans äro de äktenskapsbrytare; de likna en ugn, upphettad av bagaren, som när han har knådat degen, underlåter att elda, till dess att degen är syrad.

5 På vår konungs dag drucko sig furstarna febersjuka av vin; själv räckte han bespottarna handen.

6 När de med sina anslag hava eldat upp sitt hjärta likasom en ugn, sover bagaren hela natten; men om morgonen brinner elden i ljus låga.

7 Allasammans äro de heta såsom en ugn och förbränna så sina domare; ja, alla deras konungar falla, ty bland dem finnes ingen som åkallar mig.

8 Efraim beblandar sig med andra folk; Efraim har blivit lik en ovänd kaka.

9 Främlingar hava förtärt hans kraft, men han förstår intet; fastän han har fått grå hår, förstår han ändå intet.

10 Men Israels stolthet vittnar emot honom; de vända icke om till HERREN, sin Gud, och de söka honom ej, allt detta oaktat.

11 Efraim har blivit lik en duva, enfaldig, utan förstånd. Egypten påkalla de, till Assur gå de;

12 men bäst de gå där, breder jag ut mitt nät över dem och drager dem ned, såsom vore de fåglar under himmelen. Ja, jag skall tukta dem, såsom det redan har sports i deras församling.

13 Ve över dem, ty de hava flytt bort ifrån mig! Fördärv över dem, ty de hava avfallit från mig! Och jag skulle förlossa dem, dem som föra mot mig så lögnaktigt tal!

14 De ropa icke till mig av hjärtat, allenast jämra sig på sina läger; de hava ångest för sin säd och sitt vin, men de äro gensträviga mot mig.

15 Det var jag som undervisade dem och stärkte deras armar, men de hava ont i sinnet mot mig.

16 De vända om, men icke till den som är därovan; de äro lika en båge som sviker. Deras furstar skola falla genom svärd, därför att deras tungor äro så hätska. Då skall man bespotta dem i Egyptens land.

1 Ao querer eu sarar a Israel, descobre-se a iniqüidade de Efraim, e as maldades de Samaria, porque praticam a falsidade; o ladrão entra, e a tropa de salteadores despoja por fora.

2 Não consideram nos seus corações que eu me lembro de toda a sua malícia; agora os seus feitos os têm rodeado: acham-se diante da minha face.

3 Com a sua malícia alegram ao rei, e com as suas mentiras aos príncipes.

4 Todos eles são adúlteros; são semelhantes ao forno aceso pelo padeiro: ele cessa de atiçar o fogo desde o amassar a massa até que seja ela levedada.

5 No dia do nosso rei adoeceram os príncipes com o esquentamento do vinho; e o rei estendeu a mão com os escarnecedores.

6 Pois eles têm preparado o seu coração como um forno, enquanto estão de espreita; toda a noite dorme o seu padeiro; pela manhã arde como fogo de chama.

7 Todos eles são quentes como o forno, e devoram os seus juízes; todos os seus reis têm caído: não há entre eles quem clame a mim.

8 Quanto a Efraim, ele se mistura com o povo; Efraim é um pão cozido sobre as brasas que não foi virado.

9 Estrangeiros lhe têm devorado a força, e ele não o sabe; cabelos brancos se lhe espalham pela cabeça, e ele não o sabe.

10 A arrogância de Israel dá testemunho contra ele; contudo não têm voltado para Jeová, seu Deus, nem o têm buscado em tudo isso.

11 Efraim tem-se tornado como uma pomba insensata, sem entendimento; chamam ao Egito, vão para a Assíria.

12 Quando forem, estenderei sobre eles a minha rede; fá-los-ei descer como as aves do céu; castigá-los-ei, de conformidade com o que ouviu a sua congregação.

13 Ai deles! porque se erraram de mim; destruição sobre eles! porque transgrediram contra mim; embora eu quisesse remi-los, todavia proferiram mentiras contra mim.

14 Não clamaram a mim com o seu coração, mas uivaram nas suas camas; ajuntam-se para o trigo e o vinho, rebelam-se contra mim.

15 Embora fosse eu que instruísse e desse força aos seus braços, todavia imaginam o mal contra mim.

16 Voltam, porém, não para aquele que está no alto; têm-se tornado como um arco enganoso; cairão à espada os seus príncipes por causa do furor da sua língua: este será o escárnio deles na terra do Egito.