1 Sätt basunen för din mun! »Såsom en örn kommer fienden över HERRENS hus, eftersom de hava överträtt mitt förbund och avfallit från min lag.

2 De ropa till mig: »Min Gud! Vi känna dig, vi av Israel.»

3 Men eftersom Israel har förkastat vad gott är, skall fienden jaga honom.

4 Själva valde de sig konungar, som icke kommo från mig; de tillsatte furstar, utan att jag fick veta något därom av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar, ty det skulle ju förstöras.

5 En styggelse är din kalv, Samarien! Min vrede är upptänd mot dessa människor; huru länge skola de kunna undgå straff?

6 Från Israel har ju kalven kommit; en konstarbetare har gjort honom, och en gud är han icke. Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.

7 Ty vind så de, och storm skola de skörda. Säd skola de icke få, deras gröda skall icke giva någon föda, och giver den någon, skola främlingar uppsluka den.

8 Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna såsom ett värdelöst ting.

9 Ty väl hava de dragit åstad upp till Assur, lika vildåsnor som gå sin egen väg, ja, väl vill Efraim köpslå om älskog;

10 men huru de än köpslå bland hedningarna, skall jag dock nu tränga dem tillhopa och låta dem begynna en tid av ringhet, under överkonungens förtryck.

11 Eftersom Efraim har gjort sig så många altaren till synd, skola ock hans altaren bliva honom till synd.

12 Om jag än skriver mina lagar för honom i tiotusental, så räknas de ju dock för en främlings lagar.

13 Såsom slaktoffergåvor åt mig offrar man kött som man sedan äter upp; HERREN har intet behag till sådana. Nu kommer han ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder; till Egypten skola de få vända tillbaka.

14 Och eftersom Israel har förgätit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom Juda har uppfört så många befästa städer, skall jag sända en eld mot hans städer, och den skall förtära palatsen i dem.

1 Põe a trombeta à tua boca. Ele vem como águia contra a casa de Jeová; porque transgrediram a minha aliança, e violaram a minha lei.

2 A mim me invocarão, dizendo: Deus meu, nós, Israel, te conhecemos.

3 Israel rejeitou o que é bom; o inimigo o perseguirá.

4 Eles estabeleceram reis, porém, não da minha parte; constituíram príncipes, e eu não o soube; da sua prata e do seu ouro fizeram para si ídolos, para serem exterminados.

5 Ele rejeitou o teu bezerro, ó Samaria; a minha ira está acesa contra eles; até quando serão eles incapazes da inocência?

6 Pois até isso procede de Israel: um artífice o fez, e não é Deus; sim o bezerro de Samaria será despedaçado.

7 Pois semeiam o vento, e ceifarão o turbilhão; nele não há trigo em espigas, a erva não dará farinha; se a der, tragá-la-ão estrangeiros.

8 Israel está tragado; agora se acham eles entre as nações como um vaso em que não há prazer.

9 Pois subiram à Assíria, como um jumento montês sozinho: Efraim dá presentes aos seus amantes.

10 Ainda que dêem presentes entre as nações, agora os congregarei; e começam a ser diminuídos por causa da carga do rei dos príncipes.

11 Porque Efraim multiplicou altares para pecar, altares lhe são para pecar.

12 Embora eu lhe escreva a minha lei em miríades de preceitos, estes são tidos como coisa estranha.

13 Quanto aos sacrifícios das minhas ofertas eles sacrificam carne e a comem, porém Jeová não os aceita; agora se lembrará da iniqüidade deles, e visitará sobre eles os pecados; eles voltarão para o Egito.

14 Pois Israel se esqueceu do seu Criador, e edificou palácios; e Judá multiplicou cidades fortificadas. Porém eu enviarei sobre as suas cidades um fogo que devorará os seus palácios.