1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.

2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.

3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.

4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.

5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.

6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.

7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.

8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.

9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.

10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.

11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.

12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.

13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden

14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.

15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.

16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam

17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.

18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.

19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.

20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.

21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.

22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.

23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.

24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.

25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.

26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.

27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.

28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.

1 Quem ama a correção, ama o conhecimento; Mas aquele que aborrece a repreensão, é estúpido.

2 O homem de bem alcançará de Jeová o favor, Mas o homem de desígnios perversos será condenado por ele.

3 O homem não se estabelecerá pela perversidade, Mas a raiz dos justos jamais será abalada.

4 A mulher virtuosa é a coroa de seu marido; Mas a que causa vergonha, é como apodrecimento nos seus ossos.

5 Os pensamentos dos retos são justos, Mas os conselhos dos perversos são engano.

6 As palavras dos perversos são emboscadas para derramar sangue, Mas a boca dos retos é um livramento.

7 Os perversos são derrubados e deixam de existir, Mas a casa dos justos permanecerá.

8 Segundo a sua inteligência será louvado o homem; Mas aquele que é de coração perverso, será desprezado.

9 Melhor é aquele que é estimado em pouco e tem servo, Do que quem se engrandece a si mesmo, e tem falta de pão.

10 O justo atende pela vida dos seus animais, Mas as entranhas dos perversos são cruéis.

11 Aquele que lavra a sua terra, será farto de pão; Mas o que se entrega ao ócio, é falto de entendimento.

12 O perverso deseja a rede dos maus, Mas a raiz dos justos dá fruto.

13 Pela transgressão dos lábios se enlaça o mau, Mas o justo escapará da angústia.

14 Pelo fruto da sua boca o homem se fartará de bem; E o que fazem as suas mãos, isso se lhes retribuirá.

15 O caminho do insensato é direito aos seus olhos; Mas quem é sábio, ouve conselhos.

16 A vexação do insensato, logo se revela; Mas o homem prudente encobre a afronta.

17 Quem profere a verdade manifesta a justiça, Mas a testemunha falsa, o engano.

18 Quem fala levianamente fere como espada, Mas a língua dos sábios produz a cura.

19 O lábio de verdade permanece para sempre, Mas o lábio de mentira, só um momento.

20 Engano há no coração dos que maquinam o mal, Mas há gozo para os que aconselham a paz.

21 Nenhuma desgraça acontecerá ao justo, Mas os perversos estarão cheios de males.

22 Os lábios mentirosos são abominação a Jeová; Mas os que falam a verdade são seu prazer.

23 O homem prudente encobre o conhecimento, Mas o coração dos tolos proclama a estultícia.

24 A mão dos diligentes dominará; Mas a que é remissa será sujeita a trabalhos forçados.

25 A ansiedade no coração do homem o abate, Mas uma boa palavra o alegra.

26 O justo serve de guia para o seu vizinho, Mas o caminho dos perversos os faz errar.

27 O preguiçoso não assa a sua caça, Mas a fazenda preciosa dos homens é para o diligente.

28 A vida está na vereda da justiça, E no seu caminho não há morte.