1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
1 Melhor é o pobre que anda na sua integridade, Do que aquele que é perverso de lábios e tolo.
2 Não é bom proceder sem refletir; E erra o alvo quem é precipitado.
3 A estultícia do homem subverte os seus caminhos; E é contra Jeová que o seu coração se irrita.
4 As riquezas multiplicam muito os amigos, Mas o pobre está separado do seu amigo.
5 A testemunha falsa não ficará impune; E quem profere mentira não escapará.
6 Muitos procurarão o favor do homem liberal, E todos são amigos de quem espalha dádivas.
7 Todos os irmãos do pobre o aborrecem; Quanto mais se afastam dele os seus amigos! Persegue-os com súplicas, mas eles já desapareceram.
8 Quem adquire a sabedoria, ama a sua alma; E quem guarda o entendimento, achará o bem.
9 A testemunha falsa não ficará impune, E quem profere mentiras, perecerá.
10 O luxo não convém ao tolo, Muito menos ao servo dominar os príncipes.
11 A discrição do homem fá-lo tardio em irar-se, E é a sua glória esquecer ofensas.
12 Como o bramido do leão é a indignação do rei, Mas o seu favor é como o orvalho sobre a erva.
13 O filho insensato é a calamidade do pai, E as rixas da mulher são uma goteira contínua.
14 Casa e riquezas são herdadas dos pais, Mas a mulher sábia vem de Jeová.
15 A preguiça faz cair em profundo sono, E a alma remissa padecerá fome.
16 Quem guarda os mandamentos, guarda a sua alma, Mas aquele que não faz caso dos seus caminhos, morrerá.
17 Quem se compadece do pobre, empresta a Jeová, Que lhe retribuirá o seu benefício.
18 Castiga a teu filho, porque ainda há esperança; E não consintas na sua destruição.
19 Quem se deixa levar pela cólera deve sofrer-lhe a pena; Porque se o livrares, terás de o fazer de novo.
20 Ouve o conselho, e recebe a instrução, Para que sejas sábio nos teus últimos dias.
21 Muitos são os projetos no coração do homem, Mas o desígnio de Jeová permanecerá.
22 O que faz um homem desejável é a sua benignidade, Mais vale o pobre do que o mentiroso.
23 O temor de Jeová conduz à vida; Aquele que a tem, ficará satisfeito E mal nenhum o visitará.
24 O preguiçoso mete a mão no prato, E nem ao menos quer levá-la à boca.
25 Fere ao escarnecedor, e o simples aprenderá a prudência; E repreende ao que tem entendimento, e crescerá na ciência.
26 Aquele que aflige a seu pai, a faz fugir a sua mãe, É filho que causa vergonha e desonra.
27 Cessa, filho meu, de ouvir a instrução, Se é para te desviares das palavras do conhecimento.
28 A testemunha vil zomba da justiça, E a boca dos perversos engole a iniqüidade.
29 Aparelhados estão os juízos para os escarnecedores, E os açoites para as costas dos tolos.