1 De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.
2 För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.
3 En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.
4 De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.
5 Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.
6 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.
7 Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.
8 De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.
9 Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.
10 Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.
11 En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.
12 När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.
13 Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.
14 Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.
15 Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.
16 Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.
17 En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.
18 Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.
19 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.
20 En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.
21 Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.
22 Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.
23 Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.
24 Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är stallbroder till rövaren.
25 Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.
26 Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.
27 Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.
28 När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.
1 Os perversos fogem, sem que ninguém os persiga; Mas os justos são ousados como o leão.
2 Pela transgressão da terra muitos são os príncipes; Mas por homens prudentes e entendidos será prolongada a sua existência.
3 O homem pobre que oprime os pobres, É como uma chuva impetuosa que não deixa pão.
4 Os que deixam a lei, louvam aos perversos; Os que, porém, guardam a lei, pelejam contra eles.
5 Os homens maus não entendem o que é justo; Mas os que buscam a Jeová, entendem tudo.
6 Melhor é o pobre que anda na sua integridade, Do que o perverso nos seus caminhos, embora seja rico.
7 Aquele que guarda a lei, é filho sábio; Mas o companheiro dos comilões envergonha a seu pai.
8 Aquele que aumenta a sua fazenda com juros e usura, Ajunta-a para aquele que se compadece dos pobres.
9 Quem desvia o seu ouvido para não ouvir a lei, Até a sua oração é coisa abominável.
10 O que faz os retos errarem num mau caminho, Esse mesmo cairá na cova que abriu; Mas os bons herdarão o bem.
11 O homem rico é sábio aos seus olhos; Mas o pobre que tem entendimento, o esquadrinha.
12 Quando os justos triunfam, há grande glória; Mas quando os perversos sobem, escondem-se os homens.
13 Aquele que encobre as suas transgressões, não prosperará; Mas quem as confessa e abandona, alcançará misericórdia.
14 Feliz é o homem que sempre está com medo; Mas quem endurece o coração, cairá na desgraça.
15 Como o leão que ruge e o urso que tem fome, Assim é o perverso que domina sobre um povo pobre.
16 O príncipe, falto de entendimento, é também grande opressor; Mas quem aborrece a avareza, prolongará os seus dias.
17 O homem, carregado do sangue de alguém, Fugirá para a cova; que ninguém o retenha.
18 Aquele que anda em integridade, será salvo; Mas o perverso nos seus caminhos cairá de repente.
19 Aquele que lavra a sua terra, terá fartura de pão; Mas quem segue a ociosos, será cheio de indigência.
20 O homem fiel abundará em bênção; Mas quem se apressa em enriquecer, não ficará impune.
21 Deixar-se levar de respeitos humanos não é bom, Nem que o homem transgrida para obter um bocado de pão.
22 O avarento apressa-se em enriquecer, E não sabe que há de vir sobre ele a falta.
23 Aquele que repreende a um homem, achará depois mais favor, Do que aquele que lisonjeia com a língua.
24 O que despoja a seu pai ou a sua mãe e diz: Isto não é transgressão; Esse é companheiro de quem destrói.
25 O cobiçoso excita contendas; Mas aquele que confia em Jeová, prosperará.
26 Aquele que confia no seu coração é tolo; Mas quem anda em sabedoria, escapará.
27 O que dá ao pobre, não terá falta; Mas quem tapa os seus olhos, terá muitas maldições.
28 Quando os perversos se elevam, escondem-se os homens; Mas quando eles perecem, multiplicam-se os justos.