1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

18 han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----

1 A sabedoria edificou a sua casa, Cortou as suas sete colunas;

2 Matou os seus animais cevados, misturou o seu vinho, E preparou a sua mesa.

3 Enviou as suas criadas a gritar Sobre as alturas da cidade:

4 Quem é estúpido, volte-se para cá; Aos que são faltos de entendimento, diz ela:

5 Vinde, comei o meu pão, E bebei do vinho que misturei.

6 Deixai a estupidez e vivei; E andai pelo caminho do entendimento.

7 Quem corrige ao escarnecedor, traz sobre si afronta; E quem repreende ao perverso, a si mesmo se desonra.

8 Não repreendas ao escarnecedor, para que não te odeie; Repreende ao sábio, e ele te amará.

9 Instrui ao sábio, e ele se tornará mais sábio; Ensina ao justo, e ele crescerá na ciência.

10 O temor de Jeová é o princípio da sabedoria, E o conhecimento do Santo é o entendimento.

11 Pois por mim se multiplicarão os teus dias, E se te aumentarão os anos da tua vida.

12 Se és sábio, para ti mesmo o és; E se és escarnecedor, tu só o suportarás.

13 A loucura é mulher turbulenta; É estúpida, e não sabe coisa alguma.

14 Senta-se junto à porta da sua casa, Sobre uma cadeira nas alturas da cidade,

15 Para chamar aos que passam pela estrada, Os quais vão seguindo o seu caminho:

16 Quem é estúpido, volte-se para cá; E ao que é falto de entendimento, diz ela:

17 As águas furtadas são doces, E o pão tomado às escondidas é agradável.

18 Mas ele não sabe que ali estão os mortos; Que os seus convidados estão nas profundezas do Cheol.