1 Besinna dig och kom till sans, du folk utan blygsel,

2 innan ännu rådslutet är fullgånget -- den dagen hastar fram, såsom agnar fara! -- och innan HERRENS vredes glöd kommer över eder, ja, innan HERRENS vredes dag kommer över eder.

3 Söken HERREN, alla I ödmjuke i landet, som hållen hans lag. Söken rättfärdighet, söken ödmjukhet; kanhända bliven I så beskärmade på HERRENS vredes dag.

4 Ty Gasa skall bliva övergivet och Askelon varda en ödemark; mitt på ljusa dagen skall Asdods folk drivas ut, och Ekron skall ryckas upp med roten.

5 Ve eder som bebon landsträckan utmed havet, I av keretéernas folk! Ett HERRENS ord skall nå dig, Kanaan, du filistéernas land; ja, jag skall fördärva dig, så att ingen mer bor i dig.

6 Och landsträckan utmed havet skall ligga såsom betesmarker, där herdarna hava sina brunnar och fåren sina fållor.

7 Och den skall tillfalla de kvarblivna av Juda hus såsom deras lott; där skola de föra sin boskap i bet. I Askelons hus skola de få lägra sig, när aftonen kommer. Ty HERREN, deras Gud, skall se till dem och skall åter upprätta dem.

8 Jag har hört Moabs smädelser och Ammons barns hån, huru de hava smädat mitt folk och förhävt sig mot dess land.

9 Därför, så sant jag lever, säger HERREN Sebaot, Israels Gud: det skall gå Moab såsom Sodom, och Ammons barn såsom Gomorra. Ett tillhåll för nässlor och en saltgrop skola de bliva, och en ödemark till evig tid. Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem. och återstoden av min menighet skall få dem till sin arvedel.

10 Så skall det gå dem, till lön för deras högmod därför att de hava smädat och förhävt sig mot HERREN Sebaots folk.

11 Fruktansvärd skall HERREN bevisa sig mot dem; ty han skall göra alla jordens gudar maktlösa, och alla hedningarnas havsländer skola tillbedja honom, vart folk på sin ort --

12 också I etiopier, I som av mig bliven slagna med svärd.

13 Och han skall uträcka sin hand mot norr och fördärva Assur, han skall göra Nineve till en ödemark, förtorkat såsom en öken.

14 Och därinne skola hjordar lägra sig, allahanda vilda djur i skaror; pelikaner och rördrommar skola taga natthärbärge på pelarhuvudena därinne; fåglalåt skall ljuda i fönstren och förödelse bo på trösklarna, nu då cederpanelningen är bortriven.

15 Så skall det gå den glada staden, som satt så trygg, och som sade i sitt hjärta: »Jag och ingen annan!» Huru har den icke blivit en ödemark, en lägerstad för vilda djur! Alla som gå där fram skola vissla åt den och slå ihop händerna. grundtexten anspelningar på dessa orters namn.

1 Congregai-vos, sim, congregai-vos, ó nação sem pudor;

2 antes que o decreto se realize (como a pragana passa o dia), antes que venha sobre vós o furor da ira de Jeová, antes que venha sobre vós o dia da ira de Jeová.

3 Buscai a Jeová, todos os mansos da terra, que tendes posto por obra o seu juízo; buscai a justiça, buscai a mansidão; pode ser que sejais escondidos no dia da ira de Jeová.

4 Pois Gaza será desamparada, e Ascalom desolada; ao meio dia expelirão a Asdode, e Ecrom será desarraigada.

5 Ai dos que habitam na costa do mar, da nação dos quereítas! A palavra de Jeová é contra vós, ó Canaã, terra dos filisteus, destruir-te-ei sem que fique um só habitante.

6 A costa do mar servirá de pasto, em que haverá cabanas para os pastores e currais para os rebanhos.

7 A costa será para o resto da casa de Judá; ali apascentarão os seus rebanhos; de tarde se deitarão nas casas de Ascalom; pois Jeová seu Deus os visitará, e fará voltar o cativeiro deles.

8 Tenho ouvido os opróbrios de Moabe, e os ultrajes dos filhos de Amom, com que insultaram o meu povo e se engrandeceram contra o seu termo.

9 Portanto pela minha vida, diz Jeová dos exércitos, o Deus de Israel: Certamente Moabe será como Sodoma, e os filhos de Amom como Gomorra, campo de urtigas, e poços de sal, e desolação perpétua; o resto do meu povo os despojará, e o restante da minha nação os possuirá.

10 Isso terão em atenção à sua soberba, porque usaram de escárnios e se engrandeceram contra o povo de Jeová dos exércitos.

11 Jeová se lhes mostrará terrível; pois fará perecer todos os deuses da terra; e adorá-lo-ão, cada uma desde o seu lugar, todas as ilhas das nações.

12 Também vós etíopes, vós sereis mortos pela minha espada.

13 Ele estenderá a mão contra o norte, e destruirá a Assíria; e fará de Nínive uma desolação, e terra árida como o deserto.

14 No meio dela se deitarão manadas, todas as feras das nações; alojar-se-ão nos capitéis dela tanto o pelicano como o ouriço; a voz do seu canto se ouvirá nas janelas; haverá desolação nos seus limiares; porque ele tem posto a descoberto a obra de cedro.

15 Esta é a cidade alegre que habitava cheia de confiança, que dizia no seu coração: Eu sou, e fora de mim não há outra; como se tem ela tornado numa desolação, num covil de feras! todo o que passar por ela assobiará e meneará a mão.