1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
1 Louvai a Jeová. Rendei graças a Jeová, porque ele é bom; Porque a sua benignidade dura para sempre.
2 Quem poderá referir os poderosos feitos de Jeová, Ou manifestar todo o seu louvor?
3 Felizes são os que guardam a retidão, E aquele que pratica a justiça em todos os tempos.
4 Lembra-te de mim, Jeová, com a misericórdia que dispensas ao teu povo; Visita-me com a tua salvação,
5 Para que veja eu a prosperidade dos teus escolhidos, Para que me regozije com a alegria da tua nação, Para que me glorie juntamente com a tua herança.
6 Pecamos com nossos pais, Cometemos iniqüidade, e praticamos o mal.
7 Nossos pais não entenderam as tuas maravilhas no Egito, Não se lembraram da multidão das tuas benignidades, E foram rebeldes junto ao mar, ao Mar Vermelho.
8 Todavia ele os salvou por amor do seu nome, Para lhes dar a conhecer o seu grande poder.
9 Repreendeu também o Mar Vermelho, o qual ficou enxuto; Assim os conduziu pelos abismos como pelo deserto.
10 Salvou-os da mão de quem os odiava, E remiu-os do poder do inimigo.
11 As águas cobriram os seus adversários; Não ficou deles nem um só.
12 Então deram crédito às suas palavras, E cantaram-lhe o louvor.
13 Bem depressa se esqueceram das suas obras, E não lhe aguardaram o conselho;
14 Mas deixaram-se levar da cobiça no deserto, E tentaram a Deus no ermo.
15 Deu-lhes o que pediram, Mas enviou-lhes magreza às suas almas.
16 Eles invejaram a Moisés no acampamento E a Aarão, o santo de Jeová.
17 Abriu-se a terra que tragou a Datã, E cobriu a gente de Abirão.
18 Ateou-se um fogo no meio da sua gente, A chama abrasou os perversos.
19 Em Horebe fizeram um bezerro, E adoraram uma imagem fundida.
20 Assim trocaram a sua glória Pelo simulacro de um boi que come erva.
21 Esqueceram-se de Deus, seu Salvador, Que no Egito fizera grandezas,
22 Maravilhas na terra de Cão E coisas tremendas junto ao Mar Vermelho.
23 Portanto ele disse que ia exterminá-los; assim o teria feito, Se Moisés, seu escolhido, se não lhe houvesse interposto, Para impedir que a sua ira os destruísse.
24 Eles desprezaram a terra aprazível, E não deram crédito à sua palavra;
25 Mas murmuraram nas suas tendas, E não deram ouvidos à voz de Jeová.
26 Portanto, levantando a mão, jurou-lhes Que os havia de derribar no deserto;
27 E que também lhes derribaria entre as nações a sua descendência, E os dispersaria pelas terras.
28 Uniram-se também com Baal-Peor, E comeram os sacrifícios dos mortos.
29 Assim o provocaram à ira com as suas ações; E a praga os assaltou.
30 Então se levantou Finéias, e executou o juízo; Assim cessou a praga.
31 Isso lhe foi imputado por justiça, Em todas as gerações para sempre.
32 Também o indignaram junto às águas de Meribá, De sorte que por causa deles resultou mal a Moisés:
33 Porque eram rebeldes ao espírito de Deus, E Moisés falou imprudentemente com os seus lábios.
34 Não exterminaram aos povos, Como Jeová lhes ordenou;
35 Antes se mesclaram com as nações, E aprenderam-lhes as obras.
36 Serviram-lhes os ídolos, Os quais se lhes converteram em laços.
37 Sacrificaram seus filhos e filhas aos demônios,
38 E derramaram o sangue inocente, o sangue de seus filhos e filhas, Que eles sacrificaram aos ídolos de Canaã: A terra foi manchada com sangue.
39 Assim se contaminaram com as suas obras, E se prostituíram nos seus feitos.
40 Por isso se acendeu a ira de Jeová contra o seu povo, E ele abominou a sua herança.
41 Entregou-os ao poder das nações, E sobre eles dominavam os que os odiavam.
42 Oprimiram-nos também os seus inimigos, E sob o poder destes foram humilhados.
43 Muitas vezes os livrou; Mas eles, rebeldes, permaneceram no seu conselho, E por sua iniqüidade foram abatidos.
44 Todavia olhou para a sua angústia, Quando lhes ouviu o clamor;
45 Recordou a favor deles a sua aliança, E se arrependeu segundo a multidão das suas benignidades.
46 Fê-los também receber compaixão Da parte de todos os que os levaram cativos.
47 Salva-nos, Jeová, Deus nosso, E congrega-nos dentre as nações, Para darmos graças ao teu santo nome, E gloriarmo-nos no teu louvor.
48 Bendito seja Jeová, Deus de Israel, Desde a eternidade até a eternidade, E diga o povo todo: Amém. Louvai a Jeová. que navegam, e em geral todos os homens