1 En sång, en psalm av David.

2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

1 O meu coração está resoluto, ó Deus; Cantarei, sim cantarei louvores, até com a minha glória.

2 Despertai, saltério e harpa; Eu farei acordar a aurora.

3 Dar-te-ei graças entre os povos, Jeová; Cantarei louvores a ti entre as nações.

4 Pois grande acima dos céus é a tua benignidade, E a tua verdade chega até as nuvens.

5 Sê exaltado, ó Deus, acima dos céus; E seja a tua glória acima de toda a terra,

6 Para que sejam livres os teus amados, Salva com a tua destra, e responde-me.

7 Deus falou na sua santidade: Exultarei, Dividirei a Siquém e medirei o vale de Sucote.

8 Meu é Gileade e meu é Manassés; Também Efraim é a defesa da minha cabeça, Judá é o meu cetro.

9 Moabe é o meu vaso de lavar, A Edom atirarei o meu sapato, Sobre a Filístia jubilarei.

10 Quem me introduzirá na cidade fortificada? Quem me levará até Edom?

11 Não nos rejeitaste, ó Deus? Não sais, ó Deus, com os nossos exércitos.

12 Dá-nos auxílio contra o adversário, Pois vão é o socorro da parte do homem.

13 Em Deus faremos proezas, Porque é ele quem calcará aos pés os nossos adversários.