1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
1 Felizes são aqueles cuja vida é íntegra, Que andam na lei de Jeová.
2 Felizes são os que guardam os seus testemunhos, Que o buscam de todo o seu coração;
3 Que não praticam iniqüidade, E andam nos seus caminhos.
4 Tu nos ordenaste os teus preceitos, Para que os observemos à risca.
5 Oxalá que os meus caminhos fossem dispostos, Para observarem os teus estatutos!
6 Então não serei envergonhado, Quando tiver respeito a todos os teus mandamentos.
7 Dar-te-ei graças com integridade de coração, Quando aprender os teus retos juízos.
8 Observarei os teus estatutos; Não me desampares de todo.
9 Como poderá o mancebo guardar puro o seu caminho? Observando-o segundo a tua palavra.
10 De todo o meu coração te hei buscado; Não me deixes desviar dos teus mandamentos.
11 No meu coração tenho entesourado a tua palavra, Para não pecar eu contra ti.
12 Bendito és tu, Jeová; Ensina-me os teus estatutos.
13 Com os meus lábios tenho narrado Todos os juízos da tua boca.
14 Regozijo-me no caminho dos teus testemunhos, Tanto como em todas as riquezas.
15 Nos teus preceitos meditarei, E às tuas veredas terei respeito.
16 Nos teus estatutos deleitar-me-ei; Não me esquecerei da tua palavra.
17 Sê liberal para com o teu servo, para que eu viva; Assim observarei a tua palavra.
18 Desvenda os meus olhos, para que eu contemple As maravilhas que se derivam da tua lei.
19 Sou peregrino na terra: Não escondas de mim os teus mandamentos.
20 A minha alma está quebrantada pelo desejo, Que em todo o tempo tem sentido por teus juízos.
21 Increpaste os soberbos, os malditos, Que se desviam dos teus mandamentos.
22 Tira de sobre mim o opróbrio e o desprezo, Pois tenho guardado os teus testemunhos.
23 Príncipes assentaram-se e falaram contra mim, Mas o teu servo meditou nos teus estatutos.
24 Demais, os teus testemunhos são as minhas delícias, Os meus conselheiros.
25 A minha alma está apegada ao pó: Vivifica-me segundo a tua palavra.
26 Expus os meus caminhos, e me respondeste: Ensina-me os teus estatutos.
27 Faze-me compreender os caminhos dos teus preceitos; Assim meditarei nas tuas maravilhas.
28 A minha alma consome-se de tristeza; Fortalece-me segundo a tua palavra.
29 Afasta de mim o caminho da mentira E concede-me a graça de seguir a tua lei.
30 Escolhi o caminho da fidelidade; Diante de mim pus os teus juízos.
31 Aos teus testemunhos me apego; Não me cubras, Jeová, de vergonha.
32 Percorrerei os caminhos dos teus mandamentos, Quando dilatares o meu coração.
33 Ensina-me, Jeová, o caminho dos teus estatutos, Que eu o reterei até o fim.
34 Dá-me entendimento, e guardarei a tua lei; Sim de todo o coração a observarei.
35 Guia-me pela senda dos teus mandamentos, Porque nela me comprazo.
36 Inclina o meu coração para os teus testemunhos, E não para a avareza.
37 Desvia os meus olhos de verem a vaidade, E vivifica-me nos teus caminhos.
38 Confirma ao teu servo a tua promessa, Que provém do temor a ti.
39 Aparta de mim o opróbrio de que tenho medo, Porque os teus juízos são bons.
40 Eis que tenho suspirado pelos teus preceitos; Vivifica-me na tua justiça.
41 Venham também a mim as tuas benignidades, Jeová, A tua salvação segundo a tua palavra.
42 Assim terei que responder ao que me afronta, Pois confio na tua palavra.
43 Não tires de todo da minha boca a palavra da verdade, Pois tenho esperado nos teus juízos.
44 Assim observarei de contínuo a tua lei Para todo o sempre.
45 Andarei em liberdade, Pois busco os teus preceitos.
46 Falarei dos teus testemunhos diante de reis, E não me envergonharei.
47 Comprazer-me-ei nos teus mandamentos, Que tenho amado.
48 Levantarei as minhas mãos para os teus mandamentos, que tenho amado, E meditarei nos teus estatutos.
49 Lembra-te da palavra dada ao teu servo, Porque me fizeste nutrir esperança.
50 Este é o meu conforto na minha aflição, Que a tua palavra me vivifica.
51 Muito zombaram de mim os soberbos, Contudo não me desviei da tua lei.
52 Lembro-me, Jeová, dos teus juízos no passado, E me conforto.
53 A indignação apoderou-se de mim, Por causa dos perversos que abandonam a tua lei.
54 Os teus estatutos têm sido os meus cânticos Na casa da minha peregrinação.
55 De noite lembro-me do teu nome, Jeová, E observo a tua lei.
56 Isto é o que comigo se tem dado, Porque guardo os teus preceitos.
57 Jeová é o meu quinhão: Eu disse que observaria as tuas palavras.
58 De todo o meu coração implorei a tua graça; Compadece-te de mim segundo a tua palavra.
59 Considerei os meus caminhos, E voltei os meus pés para os teus testemunhos.
60 Dei-me pressa, e não me demorei, Em observar os teus mandamentos.
61 Enleiaram-me os laços dos perversos, Porém não me esqueci da tua lei.
62 À meia noite me levantarei para te dar graças, Por causa dos teus justos juízos.
63 Companheiro sou de todos os que te temem, E dos que observam os teus preceitos.
64 Cheia está a terra, Jeová, da tua benignidade: Ensina-me os teus estatutos.
65 Tens procedido bem com o teu servo, Segundo a tua palavra, ó Jeová.
66 Ensina-me bom juízo, e conhecimento, Pois creio em teus mandamentos.
67 Antes de ser afligido, eu me extraviei; Mas agora observo a tua palavra.
68 Tu és bom, e fazes o bem; Ensina-me os teus estatutos.
69 Os soberbos têm forjado mentiras contra mim; Eu, de todo o meu coração, guardarei os teus preceitos.
70 O seu coração é insensível como a graxa: Eu, porém, me deleito na tua lei.
71 Foi-me bom ter sido aflito, Para que eu aprendesse os teus estatutos.
72 Mais vale para mim a lei da tua boca Do que milhares de ouro e de prata.
73 As tuas mãos me fizeram, e me formaram; Dá-me entendimento para aprender os teus mandamentos.
74 Aqueles que te temem, me verão e se alegrarão, Porque na tua palavra tenho esperado.
75 Conheço, Jeová, que os teus juízos são justos, E que com fidelidade me atribulaste.
76 Seja, pois, a tua benignidade para o meu conforto, Segundo a tua palavra ao teu servo.
77 Sobre mim venham as tuas ternas misericórdias, para que eu viva; Porque a tua lei é a minha delícia.
78 Envergonhados sejam os soberbos, por me terem subvertido com mentiras; Eu, porém, meditarei nos teus preceitos.
79 Voltem-se para mim os que te temem, Para que conheçam os teus testemunhos.
80 Seja o meu coração perfeito nos teus estatutos, Para que eu não seja envergonhado.
81 A minha alma desfalece, aguardando a tua salvação; Espero na tua palavra.
82 Desfalecem os meus olhos, aguardando a tua palavra, Enquanto digo: Quando me confortarás?
83 Pois me tornei qual um odre na fumaça, Contudo não me esqueço dos teus estatutos.
84 Quantos são os dias do teu servo? Quando proferirás sentença sobre os que me perseguem?
85 Abriram-me covas os soberbos, Que não andam segundo a tua lei.
86 Todos os teus mandamentos são fiéis; Eles me perseguem injustamente; ajuda-me.
87 Quase que me consumiram sobre a terra; Eu, porém, não abandonei os teus preceitos.
88 Vivifica-me segundo a tua benignidade, Assim observarei o testemunho da tua boca.
89 Para sempre, Jeová, A tua palavra está firmada no céu.
90 A tua fidelidade estende-se a todas as gerações; Estabeleceste a terra, e ela permanece firme.
91 Tudo permanece firme hoje conforme os teus juízos, Pois todas as coisas te servem.
92 Se a tua lei não houvera sido a minha delícia, Eu teria então perecido na minha aflição.
93 Nunca me esquecerei dos teus preceitos, Porque com eles me tens vivificado.
94 Sou teu, salva-me; Porque busco os teus preceitos.
95 Os perversos me têm espreitado para me prenderem; Considerarei os teus testemunhos.
96 Tenho visto que em toda a perfeição há limites; O teu mandamento é ilimitado.
97 Quanto amo a tua lei! Ela é a minha meditação de contínuo.
98 Os teus mandamentos fazem-me mais sábio que os meus inimigos, Pois sempre estão comigo.
99 Mais discernimento tenho do que todos os que me ensinam, Porque os teus testemunhos são a minha meditação.
100 Mais entendo eu do que os idosos, Porque tenho guardado os teus preceitos.
101 De todo o mau caminho retiro os meus pés, A fim de observar a tua palavra.
102 Dos teus juízos não me desvio, Porque és tu quem me instrui.
103 Quão doces são as tuas palavras ao meu paladar! Sim mais doces do que o mel à minha boca.
104 Por meio dos teus preceitos consigo entendimento, Pelo que aborreço todo o caminho de falsidade.
105 Lâmpada para os meus pés é a tua palavra, E luz para a minha vereda.
106 Jurei, e confirmei o meu juramento, De observar os teus justos juízos.
107 Estou aflitíssimo; Vivifica-me Jeová, segundo a tua palavra.
108 Aceita, te rogo Jeová, as ofertas voluntárias da minha boca, E ensina-me os teus juízos.
109 Estou continuamente em perigo de vida, Contudo não me esqueço da tua lei.
110 Os perversos armaram-me laço, Todavia não me desvio dos teus preceitos.
111 Tomei os teus testemunhos como herança para sempre, Pois eles são o gozo do meu coração.
112 Inclino o meu coração para cumprir os teus estatutos, Para sempre, até o fim.
113 Aborreço os irresolutos, Mas amo a tua lei.
114 Tu és o meu refúgio e o meu escudo; Na tua palavra espero.
115 Apartai-vos de mim, malfeitores, Para que eu guarde os mandamentos do meu Deus.
116 Ampara-me segundo a tua palavra, para que eu viva; E não me deixes ser envergonhado no que espero.
117 Sustenta-me, e serei salvo, E de contínuo terei respeito aos teus estatutos.
118 Desprezas todos os que se afastam dos teus estatutos, Porque falsidade é a astúcia deles.
119 Deitas fora, como escória, todos os perversos da terra, Por isso amo os teus testemunhos.
120 Arrepia-se-me a carne com temor de ti. E tenho medo dos teus juízos.
121 Tenho feito juízo e justiça; Não me abandones aos meus opressores.
122 Sê fiador do teu servo para o bem; Não me oprimam os soberbos.
123 Desfalecem os meus olhos, aguardando a tua salvação, E a promessa da tua justiça.
124 Procede com o teu servo segundo a tua benignidade, E ensina-me os teus estatutos.
125 Eu sou o teu servo; dá-me entendimento, Para que eu conheça os teus testemunhos.
126 É tempo de Jeová entrar em ação, Pois eles violaram a tua lei.
127 Amo os teus mandamentos Mais do que o ouro, sim mais do que o ouro fino.
128 Portanto retos em tudo considero todos os teus preceitos; E aborreço todo o caminho da falsidade.
129 Maravilhosos são os teus testemunhos, Por isso é que a minha alma os guarda,
130 A revelação das tuas palavras alumia; Dá entendimento aos simples.
131 Abri a minha boca, e arquejei; Pois suspirei pelos teus mandamentos.
132 Volta-te para mim, e compadece-te de mim, Como costumas fazer aos que amam o teu nome.
133 Firma na tua lei os meus passos; E não se apodere de mim iniqüidade alguma.
134 Resgata-me da opressão do homem, Assim observarei os teus preceitos.
135 Faze resplandecer o teu rosto sobre o teu servo, E ensina-me os teus estatutos.
136 Os meus olhos derramam rios de água, Porque os homens não observam a tua lei.
137 Justo és, Jeová, E retos são os teus juízos.
138 Ordenaste os teus testemunhos com retidão, E com suma fidelidade.
139 O meu zelo me consome, Porque os meus adversários se esqueceram das tuas palavras.
140 Puríssima é a tua palavra, Por isso é que o teu servo a ama.
141 Pequeno sou e desprezado, Contudo não me esqueço dos teus preceitos.
142 A tua justiça é justiça eterna, E a tua lei é verdade.
143 Sobre mim vieram tribulação e angústia, Todavia os teus mandamentos são a minha delícia.
144 Os teus testemunhos são justos para sempre; Dá-me entendimento, e viverei.
145 Tenho clamado de todo o meu coração; responde-me, Jeová: Guardarei os teus estatutos.
146 A ti hei clamado; salva-me, E observarei os teus testemunhos.
147 Antecipo a alva da manhã e clamo; Aguardo com esperança as tuas palavras.
148 Os meus olhos antecipam as vigílias noturnas, Para que eu medite na tua palavra.
149 Ouve, segundo a tua benignidade, a minha voz; Vivifica-me, Jeová, segundo os teus juízos.
150 Aproximam-se os que me perseguem maliciosamente; Eles andam afastados da tua lei.
151 Tu estás perto, Jeová; E todos os teus mandamentos são verdade.
152 Há muito sei eu dos teus testemunhos Que os fundaste para sempre.
153 Considera a minha aflição e livra-me, Pois não me esqueço da tua lei.
154 Pleiteia a minha causa e resgata-me; Vivifica-me segundo a tua palavra.
155 Dos perversos longe está a salvação, Pois não buscam os teus estatutos.
156 Muitas são, Jeová, as tuas ternas misericórdias; Vivifica-me segundo os teus juízos.
157 Muitos são os meus perseguidores e os meus adversários, Contudo não me desvio dos teus testemunhos.
158 Vi os prevaricadores e afligi-me, Porque não observam a tua palavra.
159 Considera como amo os teus preceitos; Vivifica-me, Jeová, segundo a tua benignidade.
160 A soma da tua palavra é a verdade; Cada um dos teus justos juízos dura para sempre.
161 Príncipes me hão perseguido sem causa, Mas o meu coração teme as tuas palavras.
162 Regozijo-me com a tua palavra, Como quem acha grande despojo.
163 Odeio, e aborreço a mentira; Amo, porém, a tua lei.
164 Sete vezes no dia te louvo Por causa dos teus justos juízos.
165 De grande paz gozam os que amam a tua lei; E nada há que os faça tropeçar.
166 Tenho aguardado com esperança a tua salvação, Jeová; E tenho cumprido os teus mandamentos.
167 A minha alma tem observado os teus testemunhos, E sumamente os amo.
168 Tenho observado os teus preceitos e os teus testemunhos, Pois diante de ti estão todos os meus caminhos.
169 Aproxime-se de ti, Jeová, o meu clamor; Dá-me entendimento segundo a tua palavra.
170 Chegue a tua presença a minha súplica; Livra-me segundo a tua palavra.
171 Profiram louvor os meus lábios, Pois me ensinas os teus estatutos.
172 Celebre a minha língua a tua lei, Pois todos os teus mandamentos são justiça.
173 Esteja pronta a tua mão para me socorrer, Pois escolhi os teus preceitos.
174 Tenho suspirado pela tua salvação, Jeová; E a tua lei é a minha delícia.
175 Viva a minha alma, para que te louve; Auxiliem-me os teus juízos.
176 Tenho andado errante, qual ovelha perdida; busca ao teu servo, Pois não me esqueço dos teus mandamentos.