1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

1 A Jeová, na minha tribulação, clamei, E ele me respondeu.

2 Livra, Jeová, de lábios mentirosos a minha alma, E da língua enganadora.

3 Que te será dado, e que te será acrescentado, Língua enganadora?

4 Agudas setas do valente, Juntamente com carvões de giestas.

5 Ai de mim, que peregrino em Meseque, E habito entre as tendas de Quedar!

6 Há muito que a minha alma habita Com aquele que odeia a paz.

7 Eu sou pela paz: Mas quando falo, eles são pela guerra.