1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

1 Das profundezas clamo a ti, Jeová.

2 Ouve, Senhor, a minha voz; Estejam atentos os teus ouvidos À voz das minhas súplicas.

3 Se observares, Jeová, iniqüidades, Quem, Senhor, poderá subsistir?

4 Mas contigo está o perdão, A fim de que sejas reverenciado.

5 Aguardo a Jeová, a minha alma o aguarda, E na tua palavra espero.

6 Pelo Senhor mais espera a minha alma Que os guardas esperam pela alvorada, Mais que os guardas pela alvorada.

7 Espera, ó Israel, em Jeová; Pois com Jeová está a benignidade, E com ele está copiosa redenção.

8 E ele remirá a Israel de todas as suas iniqüidades.