1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»

1 Lembra-te, Jeová, a bem de Davi De tudo quanto ele sofreu,

2 Como jurou a Jeová, E fez voto ao poderoso de Jacó:

3 Não entrarei na tenda da minha casa, Nem subirei ao leito da minha cama;

4 Não darei sono aos meus olhos, Nem adormecimento às minhas pálpebras,

5 Até que eu ache um lugar para Jeová, Um tabernáculo para o Poderoso de Jacó.

6 Eis que ouvimos falar da arca em Efrata; Encontramo-la no campo de Jaar.

7 Entremos no lugar em que ele habita, Adoremos ante o escabelo dos seus pés.

8 Levanta-te, Jeová, entra no lugar do teu repouso, Tu, e a arca da tua fortaleza.

9 Vistam-se os teus sacerdotes de justiça, E exultem de júbilo os teus santos.

10 Por amor do teu servo Davi Não repilas o rosto do teu ungido.

11 A Davi jurou Jeová a verdade, Da qual não se apartará: Do fruto do teu corpo porei sobre o teu trono.

12 Se teus filhos guardarem a minha aliança E o testemunho que eu lhes ensinar, Também seus filhos se assentarão sobre o teu trono para sempre.

13 Pois Jeová escolheu a Sião, Para morada sua a desejou.

14 Este é o lugar do meu repouso para sempre: Aqui habitarei, porque o tenho desejado.

15 Certamente abençoarei o seu mantimento; Fartarei de pão os seus pobres.

16 Vestirei também os seus sacerdotes de salvação; E de júbilo exultarão os seus santos.

17 Ali farei brotar a força de Davi, Preparei uma lâmpada para o meu ungido.

18 De vergonha vestirei os seus inimigos, Mas sobre ele florescerá a sua coroa.