1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
1 Por que se amotinam as nações, E os povos tramam em vão?
2 Insurgem-se os reis da terra, E os príncipes conspiram Contra Jeová e contra o seu ungido, dizendo:
3 Rompamos as suas ataduras, E lancemos de nós as suas cordas.
4 Aquele que está sentado nos céus, se rirá; O Senhor zombará deles.
5 Então lhes falará na sua ira, E no seu furor os confundirá.
6 Eu, porém, tenho estabelecido o meu rei Em Sião, meu santo monte.
7 Falarei acerca do decreto: Jeová disse-me: Tu és meu filho; Eu hoje te gerei.
8 Pede-me, que te darei as nações por tua herança, E as extremidades da terra por tua possessão.
9 Tu as quebrarás com uma vara de ferro, Fá-las-ás em pedaços como vaso de oleiro.
10 Agora, pois, ó reis, fazei-vos prudentes; Deixai-vos instruir, juízes da terra.
11 Servi a Jeová com temor, E regozijai-vos com tremor.
12 Beijai ao filho, para que não se ire, E pereçais no caminho, Porque em breve se acenderá a sua ira, Felizes são todos os que nele se refugiam.