1 En psalm av David; till åminnelse.

2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

23 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

1 No teu furor, Jeová, não me repreendas, Nem na tua cólera me castigues.

2 Pois as tuas setas se cravam em mim, E a tua mão sobre mim se descarrega.

3 Não há parte sã na minha carne por causa da tua indignação, Nada há são nos meus ossos por causa do meu pecado.

4 Porquanto as minhas iniqüidades se elevam por cima da minha cabeça; Elas, como carga pesada, excedem as minhas forças.

5 As minhas chagas tornam-se fétidas e purulentas, Por causa da minha loucura.

6 Sinto-me acabrunhado e muito abatido, Ando de pranto durante o dia todo.

7 Pois os meus lombos estão cheios de ardor, E não há parte sã na minha carne.

8 Estou entorpecido e muito pisado, Dou rugidos por força do desassossego do meu coração.

9 Senhor, diante de ti está todo o meu desejo, E o meu suspirar não te é oculto.

10 Bate-me agitadamente o coração, falta-me a força; Quanto à luz dos meus olhos, essa já não está comigo.

11 Os que me amam e os meus amigos arredam-se da minha praga; E os meus parentes ficam lá de longe.

12 Armam-me laços os que buscam tirar-me a vida; Os que procuram fazer-me o mal, falam coisas perniciosas, E imaginam enganos durante o dia todo.

13 Eu, porém, como um surdo, não ouço, E sou como um mudo que não abre a boca.

14 Sou, de feito, como quem não ouve, E em cuja boca não há com que replicar.

15 Pois por ti, Jeová, espero; Tu responderás, Senhor, Deus meu.

16 Porque eu dizia: Não suceda que eles se regozijem sobre mim: Quando resvala o meu pé, eles se engrandecem contra mim.

17 Pois eu estou prestes a tropeçar, E a minha dor está sempre diante de mim.

18 Porquanto declararei a minha iniqüidade; Serei contristado por causa do meu pecado,

19 Mas os meus inimigos são cheios de vida e são fortes, E muitos são os que sem causa me odeiam.

20 Também os que tornam o mal pelo bem, São meus adversários, porque sigo o que é bom.

21 Não me desampares, Jeová; Deus meu, não te apartes de mim.

22 Apressa-te a me socorrer, Senhor, minha salvação.