1 För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

2 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

3 Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

4 Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

5 HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

6 Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

7 Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

8 Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

9 Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

10 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

11 Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

12 det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

13 Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

14 Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

15 Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

16 Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

17 Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

18 Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

19 Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.

20 HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

1 Escuta, ó pastor de Israel; Tu, que conduzes a José como a um rebanho, Que estás entronizado sobre os querubins, resplandece.

2 Diante de Efraim, de Benjamim e de Manassés, desperta o teu poder, E vem salvar-nos.

3 Converte-nos, ó Deus; Faze resplandecer o teu rosto, e seremos salvos.

4 Jeová, Deus dos exércitos, Até quando te mostrarás indignado contra a oração do teu povo?

5 Tu os fizeste comer pão de lágrimas, E lhes deste a beber lágrimas em abundância.

6 Fazes-nos servir de contendas aos nossos vizinhos, E os nossos inimigos riem-se à vontade.

7 Converte-nos, Deus dos exércitos; Faze resplandecer o teu rosto, e seremos salvos.

8 Trouxeste do Egito uma videira; Expeliste as nações, e a plantaste.

9 Dispuseste o terreno diante dela; Ela deitou profundas raízes, e encheu a terra.

10 Cobriram-se os montes com a sombra dela, E com os seus sarmentos os cedros de Deus.

11 Ela estendeu os seus ramos até o mar, E os seus rebentos até o Rio.

12 Por que lhe derrubaste as cercas, De sorte que a vindimam todos os que passam pelo caminho?

13 O javali da selva a devasta, E os animais do campo dela se nutrem.

14 Volta, te rogamos, ó Deus dos exércitos; Olha lá do céu, e vê e visita esta videira,

15 Proteje o que a tua mão direita plantou, O bacelo que para ti robusteceste.

16 Está queimada de fogo, está decepada; Eles perecem pelas repreensões do teu rosto.

17 Seja o teu rosto sobre o varão da tua destra, Sobre o filho do homem que para ti robusteceste.

18 Assim não nos apartaremos de ti; Vivifica-nos, e nós invocaremos o teu nome.

19 Converte-nos, Jeová, Deus dos exércitos; Faze resplandecer o teu rosto, e seremos salvos.