1 En sång, en psalm av Asaf.

2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.

3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.

4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.

5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»

6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:

7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;

9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.

10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,

11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.

12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,

13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»

14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.

15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg

16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.

17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.

18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.

19 Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.

1 Ó Deus, não guardes silêncio; Não te cales nem fiques quieto, ó Deus.

2 Pois eis que os teus inimigos fazem tumultos, E os que te odeiam, alçam a cabeça.

3 Formam planos cavilosos contra o teu povo, E juntos consultam contra os teus protegidos.

4 Eles dizem: Vinde, e destruamo-los para que não constituam nação; Assim não será lembrado mais o nome de Israel.

5 Pois juntos e unânimes se têm consultado, Contra ti fazem aliança,

6 As tendas de Edom e os ismaelitas, Moabe os hagarenos;

7 Gebal, Amom e Amaleque; A Filístia com os habitantes de Tiro.

8 A Assíria também está aliada com eles; Têm auxiliado aos filhos de Ló. (Selá)

9 Faze-lhes como fizeste a Midiã, Como a Sísera, como a Jabim, junto ao rio Quisom,

10 Os quais pereceram em Endor; Tornaram-se como esterco para a terra.

11 Faze os seus nobres como a Orebe e a Zeebe, E os seus príncipes como a Zebá e a Zalmuna,

12 Os quais disseram: Tomemos para nós As habitações de Deus.

13 Faze-os, Deus meu, como um turbilhão de pó, Como palha impelida do vento.

14 Como o fogo que queima um bosque, E como a chama que abrasa os montes;

15 Assim persegue-os com a tua procela, E amedronta-os com o teu furacão.

16 Cobre-lhes o rosto de confusão, De sorte que busquem o teu nome, ó Jeová.

17 Sejam envergonhados e conturbados para sempre, Sejam confundidos e pereçam,

18 Para que saibam que só tu, cujo nome é Jeová, És o Altíssimo sobre toda a terra.