1 Sångernas sång av Salomo.

2 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.

3 Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.

4 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ----

5 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.

6 Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.

7 »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»

8 »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ----

9 »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.

10 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.

11 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»

12 »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.

13 Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.

14 Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»

15 »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»

16 »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.

17 Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»

1 O mais belo dos Cânticos de Salomão.

2 - Ah! Beija-me com os beijos de tua boca! Porque os teus amores são mais deliciosos que o vinho,

3 e suave é a fragrância de teus perfumes; o teu nome é como um perfume derramado: por isto amam-te as jovens.

4 Arrasta-me após ti; corramos! O rei introduziu-me nos seus aposentos. Exultaremos de alegria e de júbilo em ti. Tuas carícias nos inebriarão mais que o vinho. Quanta razão há de te amar!

5 Sou morena, mas sou bela, filhas de Jerusalém, como as tendas de Cedar, como os pavilhões de Salomão.

6 Não repareis em minha tez morena, pois fui queimada pelo sol. Os filhos de minha mãe irritaram-se contra mim; puseram-me a guardar as vinhas, mas não guardei a minha própria vinha.

7 Dize-me, ó tu, que meu coração ama, onde apascentas o teu rebanho, onde o levas a repousar ao meio-dia, para que eu não ande vagueando junto aos rebanhos dos teus companheiros.

8 - Se não o sabes, ó mais bela das mulheres, vai, segue as pisadas da ovelhas, e apascenta os cabritos junto às cabanas dos pastores.

9 - À égua dos carros do faraó eu te comparo, ó minha amiga;

10 tuas faces são graciosas entre os brincos, e o teu pescoço entre os colares de pérolas.

11 Faremos para ti brincos de ouro com glóbulos de prata.

12 - Enquanto o rei descansa em seu divã, meu nardo exala o seu perfume;

13 meu bem-amado é para mim um saquitel de mirra, que repousa entre os meus seios;

14 meu bem-amado é para mim um cacho de uvas nas vinhas de Engadi.

15 - Como és formosa, amiga minha! Como és bela! Teus olhos são como pombas.

16 - Como é belo, meu amor! Como és encantador! Nosso leito é um leito verdejante,

17 as vigas de nossa casa são de cedro, suas traves de cipreste;