1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

11 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?

12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

1 Então, do seio da tempestade, o Senhor deu a Jó esta resposta:

2 Quem é aquele que obscurece assim a Providência com discursos sem inteligência?

3 Cinge os teus rins como um homem; vou interrogar-te e tu me responderás.

4 Onde estavas quando lancei os fundamentos da terra? Fala, se estiveres informado disso.

5 Quem lhe tomou as medidas, já que o sabes? Quem sobre ela estendeu o cordel?

6 Sobre que repousam suas bases? Quem colocou nela a pedra de ângulo,

7 sob os alegres concertos dos astros da manhã, sob as aclamações de todos os filhos de Deus?

8 Quem fechou com portas o mar, quando brotou do seio maternal,

9 quando lhe dei as nuvens por vestimenta, e o enfaixava com névoas tenebrosas;

10 quando lhe tracei limites, e lhe pus portas e ferrolhos,

11 dizendo: Chegarás até aqui, não irás mais longe; aqui se deterá o orgulho de tuas ondas?

12 Algum dia na vida deste ordens à manhã? Indicaste à aurora o seu lugar,

13 para que ela alcançasse as extremidades da terra, e dela sacudisse os maus,

14 para que ela tome forma como a argila de sinete e tome cor como um vestido,

15 para que seja recusada aos maus a sua luz, e sejam quebrados seus braços já erguidos?

16 Foste até as fontes do mar? Passaste até o fundo do abismo?

17 Apareceram-te, porventura, as portas da morte? Viste, por acaso, as portas da tenebrosa morada?

18 Abraçaste com o olhar a extensão da terra? Fala, se sabes tudo isso!

19 Qual é o caminho da morada luminosa? Onde é a residência das trevas?

20 Poderias alcançá-la em seu domínio, e reconhecer as veredas de sua morada?

21 Deverias sabê-lo, pois já tinhas nascido: são tão numerosos os teus dias!

22 Penetraste nos depósitos da neve? Visitaste os armazéns dos granizos,

23 que reservo para os tempos de tormento, para os dias de luta e de batalha?

24 Por que caminho se espalha o nevoeiro, e o vento do oriente se expande pela terra?

25 Quem abre um canal para os aguaceiros, e uma rota para o relâmpago,

26 para fazer chover sobre uma terra desabitada, sobre um deserto sem seres humanos,

27 para regar regiões vastas e desoladas, para nelas fazer germinar a erva verdejante?

28 Terá a chuva um pai? Quem gera as gotas do orvalho?

29 De que seio sai o gelo, quem engendra a geada do céu,

30 quando endurecem as águas como a pedra, e se torna sólida a superfície do abismo?

31 És tu que atas os laços das Plêiades, ou que desatas as correntes do Órion?

32 És tu que fazes sair a seu tempo as constelações, e conduzes a grande Ursa com seus filhinhos?

33 Conheces as leis do céu, regulas sua influência sobre a terra?

34 Levantarás a tua voz até as nuvens, e o dilúvio te obedecerá?

35 Tua ordem fará os relâmpagos surgirem, e dir-te-ão eles: Eis-nos aqui?

36 Quem pôs a sabedoria nas nuvens, e a inteligência no meteoro?

37 Quem pode enumerar as nuvens, e inclinar as urnas do céu,

38 para que a poeira se mova em massa compacta, e os seus torrões se aglomerem?

39 És tu que caças a presa para a leoa, e que satisfazes a fome dos leõezinhos

40 quando estão deitados em seus covis, ou quando se emboscam nas covas?

41 Quem prepara ao corvo o seu sustento, quando seus filhinhos gritam para Deus, quando andam de um lado para outro sem comida?