1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
1 Aquele que ama a correção ama a ciência, mas o que detesta a reprimenda é um insensato.
2 O homem de bem alcança a benevolência do Senhor; o Senhor condena o homem que premedita o mal.
3 Não se firma o homem pela impiedade, mas a raiz dos justos não será abalada.
4 Uma mulher virtuosa é a coroa de seu marido, mas a insolente é como a cárie nos seus ossos.
5 Os pensamentos dos justos são cheios de retidão; as tramas dos perversos são cheias de dolo.
6 As palavras dos ímpios são ciladas mortíferas, enquanto a boca dos justos os salva.
7 Transtornados, os ímpios não subsistirão, mas a casa dos justos permanecerá firme.
8 Avalia-se um homem segundo a sua inteligência, mas o perverso de coração incorrerá em desprezo.
9 Mais vale um homem humilde, que tem um servo, que o jactancioso, que não tem o que comer.
10 O justo cuida das necessidades do seu gado, mas cruéis são as entranhas do ímpio.
11 Quem cultiva sua terra será saciado de pão; quem procura as futilidades é um insensato.
12 O ímpio cobiça o laço do perverso, mas a raiz do justo produz fruto.
13 No pecado dos lábios há uma cilada funesta, mas o justo livra-se da angústia.
14 O homem se farta com o fruto de sua boca; cada qual recebe a recompensa da obra de suas mãos.
15 Ao insensato parece reto seu caminho, enquanto o sábio ouve os conselhos.
16 O louco mostra logo a sua irritação; o circunspecto dissimula o ultraje.
17 O homem sincero anuncia a justiça; a testemunha falsa profere mentira.
18 O falador fere com golpes de espada; a língua dos sábios, porém, cura.
19 Os lábios sinceros permanecem sempre constantes; a língua mentirosa dura como um abrir e fechar de olhos.
20 No coração dos que tramam males há engano; a alegria está naqueles que dão conselhos de paz.
21 Ao justo nenhum mal pode abater, mas os maus enchem-se de tristezas.
22 Os lábios mentirosos são abominação para o Senhor, mas os que procedem com fidelidade agradam-lhe.
23 O homem prudente oculta sua sabedoria; o coração dos insensatos proclama sua própria loucura.
24 A mão diligente dominará; a mão preguiçosa torna-se tributária.
25 A aflição no coração do homem o deprime; uma boa palavra restitui-lhe a alegria.
26 O justo guia seu companheiro, mas o caminho dos ímpios os perde.
27 O indolente não assa o que caçou; um homem diligente, porém, é um tesouro valioso.
28 A vida está na vereda da justiça; o caminho do ódio, porém, conduz à morte.