1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.
1 Cabe ao homem formular projetos em seu coração, mas do Senhor vem a resposta da língua.
2 Todos os caminhos parecem puros ao homem, mas o Senhor é quem pesa os corações.
3 Confia teus negócios ao Senhor e teus planos terão bom êxito.
4 Tudo fez o Senhor para seu fim, até o ímpio para o dia da desgraça.
5 Todo coração altivo é abominação ao Senhor: certamente não ficará impune.
6 É pela bondade e pela verdade que se expia a iniqüidade; pelo temor do Senhor evita-se o mal.
7 Quando agradam ao Senhor os caminhos de um homem, reconcilia com ele seus próprios inimigos.
8 Mais vale o pouco com justiça do que grandes lucros com iniqüidade.
9 O coração do homem dispõe o seu caminho, mas é o Senhor que dirige seus passos.
10 As palavras do rei são como oráculos: quando ele julga, sua boca não erra.
11 Balança e peso justos são do Senhor, e são obra sua todos os pesos da bolsa.
12 Fazer o mal, para um rei, é coisa abominável, porque pela justiça firma-se o trono.
13 Os lábios justos são agradáveis ao rei; ele ama o que fala com retidão.
14 A indignação do rei é prenúncio de morte, só o sábio sabe aplacá-la.
15 Na serenidade do semblante do rei está a vida: sua clemência é como uma chuva de primavera.
16 Adquirir a sabedoria vale mais que o ouro; antes adquirir a inteligência que a prata.
17 O caminho dos corretos consiste em evitar o mal; o que vigia seu procedimento conserva sua vida.
18 A soberba precede à ruína; e o orgulho, à queda.
19 Mais vale ser modesto com os humildes que repartir o despojo com os soberbos.
20 Quem ouve a palavra com atenção encontra a felicidade; ditoso quem confia no Senhor.
21 Inteligente é o que possui o coração sábio; a doçura da linguagem aumenta o saber.
22 A inteligência é fonte de vida para quem a possui; o castigo dos insensatos é a loucura.
23 O coração do sábio torna sua boca instruída, e acrescenta-lhes aos lábios o saber.
24 As palavras agradáveis são como um favo de mel; doçura para a alma e saúde para os ossos.
25 Há caminhos que parecem retos ao homem e, contudo, o seu termo é a morte.
26 A fome do trabalhador trabalha por ele, porque sua boca o constrange a isso.
27 O perverso cava o mal, há em seus lábios como que fogo devorador.
28 O perverso excita questões, o detrator separa os amigos.
29 O violento seduz seu próximo e o arrasta pelo mau caminho.
30 Quem fecha os olhos e planeja intriga, ao morder os lábios, já praticou o mal.
31 Os cabelos brancos são uma coroa de glória a quem se encontra no caminho da justiça.
32 Mais vale a paciência que o heroísmo, mais vale quem domina o coração do que aquele que conquista uma cidade.
33 As sortes lançam-se nas dobras do manto, mas do Senhor depende toda a decisão.