1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
1 Mais vale um pobre que caminha na integridade que um insensato com lábios mentirosos.
2 Sem a ciência, nem mesmo o zelo é bom: quem precipita seus passos, desvia-se.
3 A loucura de um homem o leva a um mau caminho; é contra o Senhor que seu coração se irrita.
4 A riqueza aumenta o número de amigos, o pobre é abandonado pelo seu {único} companheiro.
5 O falso testemunho não fica sem castigo; o que profere mentira não escapará.
6 O homem generoso possui muitos lisonjeiros: todos se tornam amigos de quem dá.
7 Todos os irmãos do pobre o odeiam, quanto mais seus amigos não hão de se afastar dele? Está em busca de palavras, mas não terá nada.
8 Quem adquire bom senso ama sua alma; o que observa a prudência encontra a felicidade.
9 O falso testemunho não fica impune; o que profere mentira perecerá.
10 Não convém ao insensato viver entre delícias, muito menos ainda a um escravo dominar os chefes.
11 Um homem sábio sabe conter a sua cólera, e tem por honra passar por cima de uma ofensa.
12 Cólera de rei, rugido de leão; favor de rei, orvalho sobre a erva.
13 Um filho insensato é a desgraça de seu pai; a mulher intrigante é uma goteira inesgotável.
14 Casas e bens são a herança dos pais, mas uma mulher sensata é um dom do Senhor.
15 A preguiça cai no torpor: a alma indolente terá fome.
16 O que observa o preceito guarda sua vida; quem descuida de seu proceder morrerá.
17 Quem se apieda do pobre empresta ao Senhor, que lhe restituirá o benefício.
18 Corrige teu filho enquanto há esperança, mas não te enfureças até fazê-lo perecer.
19 O homem iracundo sofrerá um castigo; se o libertares, aumentarás a sua pena.
20 Ouve os conselhos, aceita a instrução: tu serás sábio para o futuro.
21 Há muitos planos no coração do homem, mas é a vontade do Senhor que se realiza.
22 O encanto de um homem é a sua caridade: mais vale o pobre que o mentiroso.
23 O temor do Senhor conduz à vida; {o que o possui} é saciado: passará a noite sem a visita da desgraça.
24 O preguiçoso põe sua mão no prato e nem sequer a leva à boca.
25 Castiga o zombador e o simples tornar-se-á sábio; repreende o homem sensato e ele compreenderá por quê.
26 Quem maltrata seu pai, quem expulsa sua mãe é um filho infame do qual todos se envergonham.
27 Cessa, meu filho, de ouvir as advertências e isto servirá para te afastares da sabedoria!
28 O testemunho falso zomba da justiça, a boca dos ímpios devora a iniqüidade.
29 As varas estão preparadas para os mofadores e os golpes para o dorso dos insensatos.