1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
1 Assim como a neve é imprópria no estio e a chuva na ceifa, do mesmo modo não convém ao insensato a consideração.
2 Como um pássaro que foge, uma andorinha que voa: uma maldição injustificada permanece sem efeito.
3 O açoite para o cavalo, o freio para o asno: a vara para as costas do tolo.
4 Não respondas ao néscio segundo sua insensatez, para não seres semelhante a ele.
5 Responde ao tolo segundo sua loucura para que ele não se julgue sábio aos seus olhos.
6 Corta os pés, bebe aflições quem confia uma mensagem a um tolo.
7 As pernas de um coxo não têm força: do mesmo modo uma sentença na boca de um tolo.
8 É colocar pedra na funda cumprimentar um tolo.
9 Um espinho que cai na mão de um embriagado: tal é uma sentença na boca dos insensatos.
10 Um arqueiro que fere a todos: tal é aquele que emprega um tolo ou um embriagado.
11 Um cão que volta ao seu vômito: tal é o louco que reitera suas loucuras.
12 Tu tens visto um homem que se julga sábio? Há mais a esperar de um tolo do que dele.
13 Há um leão no caminho, diz o preguiçoso, um leão na estrada!
14 A porta gira sobre seus gonzos: assim o preguiçoso no seu leito.
15 O preguiçoso põe sua mão no prato e custa-lhe muito levá-la à boca.
16 O preguiçoso julga-se mais sábio do que sete homens que respondem com prudência.
17 É pegar pelas orelhas um cão que passa envolver-se num debate que não interessa.
18 Um louco furioso que lança chamas, flechas e morte:
19 tal é o homem que engana seu próximo e diz em seguida: mas, era para brincar.
20 Sem lenha o fogo se apaga: desaparecido o relator, acaba-se a questão.
21 Carvão sobre a brasa, lenha sobre o fogo: tal é um intrigante para atiçar uma disputa.
22 As palavras do mexeriqueiro são como guloseimas: penetram até o fundo das entranhas.
23 Uma liga de prata sobre o pote de argila: tais são as palavras ardentes com um coração malévolo.
24 O que odeia, fala com dissimulação; no seu interior maquina a fraude;
25 quando ele falar com amabilidade, não te fies nele porque há sete abominações em seu coração;
26 pode dissimular seu ódio sob aparências, e sua malícia acabará por ser revelada ao público.
27 Quem cava uma fossa, ali cai; quem rola uma pedra, cairá debaixo dela.
28 A língua mendaz odeia aqueles que ela atinge, a boca enganosa conduz à ruína.