1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

1 Cântico das peregrinações. Ah, como me perseguiram desde a minha juventude! Que o diga Israel.

2 Como me perseguiram desde a minha juventude! Mas não me puderam vencer.

3 Lavraram sobre o meu dorso os lavradores, nele abriram longos sulcos.

4 Mas o Senhor é justo, ele cortou as correias com que me afligiram os maus.

5 Sejam confundidos e recuem todos os que odeiam Sião.

6 Que eles se tornem como a erva do telhado, que seca antes de ser arrancada.

7 Com ela não enche as mãos o ceifador, nem seu regaço quem recolhe os feixes.

8 Os que passam não lhes dirão: Desça sobre vós a bênção do Senhor! Nem: Nós vos abençoamos em nome do Senhor.