1 För sångmästaren; en psalm av David.

2 HERRE, över din makt gläder sig konungen; huru fröjdas han icke högeligen över din seger!

3 Vad hans hjärta önskar har du givit honom, och hans läppars begäran har du icke vägrat honom. Sela.

4 Ty du kommer honom till mötes med välsignelser av vad gott är; du sätter på hans huvud en gyllene krona.

5 Han bad dig om liv, och du gav honom det, ett långt liv alltid och evinnerligen.

6 Stor är hans ära genom din seger; majestät och härlighet beskär du honom.

7 Ja, du låter honom bliva till välsignelse evinnerligen; du fröjdar honom med glädje inför ditt ansikte.

8 Ty konungen förtröstar på HERREN, och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.

9 Din hand skall nå alla dina fiender; din högra hand skall träffa dem som hata dig.

10 Du skall låta dem känna det såsom i en glödande ugn, när du låter se ditt ansikte. HERREN skall fördärva dem i sin vrede; eld skall förtära dem.

11 Deras livsfrukt skall du utrota från jorden och deras avkomma från människors barn.

12 Ty de ville draga ont över dig; de tänkte ut ränker, men de förmå intet.

13 Nej, du skall driva dem tillbaka; med din båge skall du sikta mot deras anleten.

14 Upphöjd vare du, HERREN, i din makt; vi vilja besjunga och lovsäga din hjältekraft.

1 Ao mestre de canto. Salmo de Davi. Senhor, alegra-se o rei com o vosso poder, e muito exulta com o vosso auxílio!

2 Realizastes os anseios de seu coração, não rejeitastes a prece de seus lábios.

3 Com preciosas bênçãos fostes-lhe ao encontro, pusestes-lhe na cabeça coroa de puríssimo ouro.

4 Ele vos pediu a vida, vós lha concedestes, uma vida cujos dias serão eternos.

5 Grande é a sua glória, devida à vossa proteção; vós o cobristes de majestade e esplendor.

6 Sim, fizestes dele o objeto de vossas eternas bênçãos, de alegria o cobristes com a vossa presença,

7 pois o rei confiou no Senhor. Graças ao Altíssimo não será abalado.

8 Que tua mão, ó rei, apanhe teus inimigos, que tua mão atinja os que te odeiam.

9 Tu os tornarás como fornalha ardente, quando apareceres diante deles. Que o Senhor em sua cólera os consuma, e que o fogo os devore.

10 Faze desaparecer da terra a posteridade deles e a sua descendência dentre os filhos dos homens.

11 Se intentarem fazer-te mal, tramando algum plano, não o conseguirão,

12 porque os porás em fuga, dirigindo teu arco contra a face deles.

13 Erguei-vos, Senhor, em vossa potência! Cantaremos e celebraremos o vosso poder.