1 Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.

2 Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.

3 Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.

4 HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

5 Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.

6 Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.

7 Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.

8 HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

9 Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

10 Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.

11 För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.

12 Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

13 Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

14 HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.

15 Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.

16 Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.

17 Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.

18 Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.

19 Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.

20 Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

21 Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

22 Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.

1 De Davi. Para vós, Senhor, elevo a minha alma.

2 Meu Deus, em vós confio: não seja eu decepcionado! Não escarneçam de mim meus inimigos!

3 Não, nenhum daqueles que esperam em vós será confundido, mas os pérfidos serão cobertos de vergonha.

4 Senhor, mostrai-me os vossos caminhos, e ensinai-me as vossas veredas.

5 Dirigi-me na vossa verdade e ensinai-me, porque sois o Deus de minha salvação e em vós eu espero sempre.

6 Lembrai-vos, Senhor, de vossas misericórdias e de vossas bondades, que são eternas.

7 Não vos lembreis dos pecados de minha juventude e dos meus delitos; em nome de vossa misericórdia, lembrai-vos de mim, por causa de vossa bondade, Senhor.

8 O Senhor é bom e reto, por isso reconduz os extraviados ao caminho reto.

9 Dirige os humildes na justiça, e lhes ensina a sua via.

10 Todos os caminhos do Senhor são graça e fidelidade, para aqueles que guardam sua aliança e seus preceitos.

11 Por amor de vosso nome, Senhor, perdoai meu pecado, por maior que seja.

12 Que advém ao homem que teme o Senhor? Deus lhe ensina o caminho que deve escolher.

13 Viverá na felicidade, e sua posteridade possuirá a terra.

14 O Senhor se torna íntimo dos que o temem, e lhes manifesta a sua aliança.

15 Meus olhos estão sempre fixos no Senhor, porque ele livrará do laço os meus pés.

16 Olhai-me e tende piedade de mim, porque estou só e na miséria.

17 Aliviai as angústias do meu coração, e livrai-me das aflições.

18 Vede minha miséria e meu sofrimento, e perdoai-me todas as faltas.

19 Vede meus inimigos, são muitos, e com ódio implacável me perseguem.

20 Defendei minha alma e livrai-me; não seja confundido eu que em vós me acolhi.

21 Protejam-me a inocência e a integridade, porque espero em vós, Senhor.

22 Ó Deus, livrai Israel de todas as suas angústias.