1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.

2 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.

3 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.

4 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.

5 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.

6 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.

7 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.

8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.

9 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.

10 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.

11 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.

12 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.

13 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?

14 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.

15 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.

16 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.

17 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.

18 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.

19 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.

20 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.

21 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.

22 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.

23 Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.

1 De Davi. Quando simulou alienação na presença de Abimelec e, despedido por ele, partiu. Bendirei continuamente ao Senhor, seu louvor não deixará meus lábios.

2 Glorie-se a minha alma no Senhor; ouçam-me os humildes, e se alegrem.

3 Glorificai comigo ao Senhor, juntos exaltemos o seu nome.

4 Procurei o Senhor e ele me atendeu, livrou-me de todos os temores.

5 Olhai para ele a fim de vos alegrardes, e não se cobrir de vergonha o vosso rosto.

6 Vede, este miserável clamou e o Senhor o ouviu, de todas as angústias o livrou.

7 O anjo do Senhor acampa em redor dos que o temem, e os salva.

8 Provai e vede como o Senhor é bom, feliz o homem que se refugia junto dele.

9 Reverenciai o Senhor, vós, seus fiéis, porque nada falta àqueles que o temem.

10 Os poderosos empobrecem e passam fome, mas aos que buscam o Senhor nada lhes falta.

11 Vinde, meus filhos, ouvi-me: eu vos ensinarei o temor do Senhor.

12 Qual é o homem que ama a vida, e deseja longos dias para gozar de felicidade?

13 Guarda tua língua do mal, e teus lábios das palavras enganosas.

14 Aparta-te do mal e faze o bem, busca a paz e vai ao seu encalço.

15 Os olhos do Senhor estão voltados para os justos, e seus ouvidos atentos aos seus clamores.

16 O Senhor volta a sua face irritada contra os que fazem o mal, para apagar da terra a lembrança deles.

17 Apenas clamaram os justos, o Senhor os atendeu e os livrou de todas as suas angústias.

18 O Senhor está perto dos contritos de coração, e salva os que têm o espírito abatido.

19 São numerosas as tribulações do justo, mas de todas o livra o Senhor.

20 Ele protege cada um de seus ossos, nem um só deles será quebrado.

21 A malícia do ímpio o leva à morte, e os que odeiam o justo serão castigados.

22 O Senhor livra a alma de seus servos; não será punido quem a ele se acolhe.