1 En sång av esraiten Etan.

2 Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.

3 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

4 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:

5 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.

6 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.

7 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

8 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.

9 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

10 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.

11 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

12 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.

13 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

14 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.

15 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

16 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

17 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

18 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

19 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

20 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

21 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

22 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

23 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

24 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

25 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

26 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

27 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'

28 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

29 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

30 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

31 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

32 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

33 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

34 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

35 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

36 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

37 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

38 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.

39 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

40 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

41 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

42 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

43 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

44 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

45 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

46 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.

47 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?

48 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

49 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.

50 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

51 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

52 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----

53 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.

1 Hino de Etã, ezraíta. Cantarei, eternamente, as bondades do Senhor; minha boca publicará sua fidelidade de geração em geração.

2 Com efeito, vós dissestes: A bondade é um edifício eterno. Vossa fidelidade firmastes no céu.

3 Concluí, dizeis vós, uma aliança com o meu eleito; liguei-me por juramento a Davi, meu servo.

4 Conservarei tua linhagem para sempre, manterei teu trono em todas as gerações.

5 Senhor, os céus celebram as vossas maravilhosas obras, e na assembléia dos anjos a vossas fidelidade.

6 Quem poderá, nas nuvens, igualar-se a Deus? Quem é semelhante ao Senhor entre os filhos de Deus?

7 Terrível é Deus na assembléia dos santos, maior e mais tremendo que todos os que o cercam.

8 Quem se compara a vós, Senhor, Deus dos exércitos? Sois forte, Senhor, e cheio de fidelidade.

9 Dominais o orgulho do mar, amainais suas ondas revoltas.

10 Calcastes Raab e o transportastes; com poderoso braço dispersastes vossos inimigos.

11 Vossos são os céus e também a terra, vós que criastes o globo e tudo o que ele contém.

12 O norte e o sul vós os fizestes; Tabor e Hermon em vosso nome exultam.

13 Tendes o poder em vosso braço, a firmeza na mão, a autoridade em vossa destra.

14 A justiça e o direito são o fundamento de vosso trono, a bondade e a fidelidade vos precedem.

15 Feliz o povo que vos sabe louvar: caminha na luz de vossa face, Senhor.

16 Vosso nome lhe é causa de contínua alegria, pela vossa justiça ele se glorifica,

17 porque sois o esplendor de sua força, e é vosso favor que nos faz erguer a cabeça,

18 pois no Senhor está o nosso escudo, e nosso rei no Santo de Israel.

19 Outrora, em visão, falastes aos vossos santos e dissestes-lhes: Impus a coroa a um herói, escolhi meu eleito dentre o povo.

20 Encontrei Davi, meu servidor, e o sagrei com a minha santa unção.

21 Assistir-lhe-á sempre a minha mão, e meu braço o fortalecerá.

22 Não o há de surpreender o inimigo, nem ousará oprimi-lo o malvado.

23 Sob seus olhos esmagarei os seus contrários, serão feridos aqueles que o odeiam.

24 Com ele ficarão minha fidelidade e bondade, pelo meu nome crescerá o seu poder.

25 Estenderei a sua mão por sobre o mar, e a sua destra acima dos rios.

26 Ele me invocará: Vós sois meu Pai, vós sois meu Deus e meu rochedo protetor.

27 Por isso eu o constituirei meu primogênito, o mais excelso dentre todos os reis da terra.

28 Assegurado lhe estará o favor eterno, e indissolúvel será meu pacto com ele.

29 Dar-lhe-ei uma perpétua descendência, seu trono terá a duração dos céus.

30 Se, porém, seus filhos abandonarem minha lei, se não observarem os meus preceitos,

31 se violarem as minhas prescrições e não obedecerem às minhas ordens,

32 eu punirei com vara a sua transgressão, e a sua falta castigarei com açoite.

33 Mas não lhe retirarei o meu favor e não trairei minha promessa.

34 não violarei minha aliança, não mudarei minha palavra dada.

35 Jurei uma vez por todas pela minha santidade: a Davi não faltarei jamais.

36 Sua posteridade permanecerá eternamente, e seu trono, como o sol, subsistirá diante de mim,

37 como a lua que existirá sem fim, e o arco-íris, fiel testemunha nos céus.

38 E, contudo, vós o repelistes e rejeitastes, gravemente vos irritastes contra aquele que vos é consagrado.

39 Rompestes a aliança feita com o vosso servidor, lançastes por terra sua coroa,

40 derrubastes todos os seus muros, arruinastes as suas fortalezas.

41 Saquearam-no todos os transeuntes, e o escarneceram os seus vizinhos.

42 A mão de seus inimigos exaltastes, de gozo enchestes todos os seus contrários.

43 Embotastes o fio de sua espada, não o sustentastes na batalha.

44 Fizestes terminar seu esplendor, por terra derrubastes o seu trono.

45 Abreviastes a sua adolescência, e de ignomínia o cobristes.

46 Até quando, Senhor? Até quando continuareis escondido? Até quando estará acesa a vossa cólera?

47 Lembrai-vos como é curta a nossa vida, quão efêmeros os homens que criastes.

48 Qual é o vivo que se livra da morte, ou pode subtrair a sua alma ao poder da morada dos mortos?

49 Vossas bondades de outrora, ó Senhor, onde estão? E os juramentos que a Davi fizestes de fidelidade?

50 Considerai, Senhor, a vergonha imposta aos vossos servidores. Levo em meu seio ultrajes das nações pagãs,

51 insultos de vossos inimigos, Senhor, injúrias que lançam até nos passos daquele que vos é consagrado.

52 Bendito seja o Senhor eternamente! Amém! Amém!