1 Vi som äro starka äro pliktiga att bära de svagas skröpligheter och att icke leva oss själva till behag.
12 Detta är mitt bud, att I skolen älska varandra, såsom jag har älskat eder.
35 Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge,
36 naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.'
37 Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig att dricka?
38 Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller naken och klädde dig?
39 Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?'
40 Då skall Konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.'
4 Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras.
13 Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner.
35 I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'»
36 När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.
37 Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;
38 och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet.
14 eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är.
15 Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.
16 I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.
17 Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären konungen».
16 På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.
2 Bären varandras bördor; så uppfyllen I Kristi lag.
42 Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna av dig.
11 Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, därför bjuder jag dig och säger: Du skall gärna öppna din hand för din broder, för de arma och fattiga som du har i ditt land.
13 Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.
28 Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre, och uträtte med sina händer vad gott är, så att han har något varav han kan dela med sig åt den som lider brist.
10 Och folket frågade honom och sade: »Vad skola vi då göra?»
11 Han svarade och sade till dem: »Den som har två livklädnader, han dele med sig åt den som icke har någon; och en som har matförråd, han göre sammalunda.»
38 Given, och eder skall bliva givet. Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man giva eder i skötet; ty med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder igen.»
33 Säljen vad I ägen och given allmosor; skaffen eder penningpungar som icke nötas ut, en outtömlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv når, och där man icke fördärvar.
34 Ty där eder skatt är, där komma ock edra hjärtan att vara.
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.